HSB stöds av Ardalan Shekarabi

HSB stöds av Ardalan Shekarabi 

Människor bryr sig, ser det ut som. Men vad är det värt?
Jag har fått säkert åtminstone ett par hundra reaktioner på mina skriverier om HSB Götas i mina ögon brottsliga behandling av Kristina. Människor uppmanar mig ”på dem!”, ”ge de svinen på pälsen!”, ”de borde hängas!”, ”Du skriver verkligen bra!” et cetera.

De flesta människor, och jag är inget undantag, gläds åt att få beröm. De flesta människor, och jag är inget undantag, vill bli påhejade. Men det hjälper varken Kristina eller mig att läsa om att någon tycker att HSB-folket borde hängas. Det smickrar inte mig att få veta att jag skriver bra. Inte i detta specifika fall.

Jag är nämligen rädd att mina skriverier om HSB läses som om det rörde sig om chick lit. Som om mina skriverier om HSB:s avskyvärda verksamhet tillhörde underhållningsbranschen. När kommer nästa avsnitt? Kommer VD:n Reine Johansson klara sig? Vad har han för hållhake på Elin Rydberg, ordförande HSB Göta?

Jag har märkt, att exempelvis Uppdrag Granskning uppfattas på detta ofarliga vis. Att UG är också en del av underhållningsindustrin som exempelvis Josefin Johanssons ”Alla för en” eller Babben Larssons ”Bäst i test”.

Det är det inte.

Reine Johanssons får för min del uppfattas som en J.R. Ewing, men kampen om en torterad människa, Kristina, är inte jämförbar med kampen om ett fiktivt Dallas.

Under alla dessa veckor som jag skrivit om HSB blev det ingen ändring, det förfärliga oljudet i Kristinas lägenhet finns fortfarande kvar. Och HSB hävdar, att ”de letar efter källan”.

Om vår regering applicerar tyst diplomati på fallet Dawit Isaak som hålls inspärrad i något eritreanskt fängelse sedan 2001, då verkar denna tysta diplomati inte fungera. Liksom HSB:s tysta, till och med mycket tysta ”åtgärder” inte gör det.

Om vår regering applicerar tyst diplomati på fallet Gui Minhai som ofrivilligt sitter någonstans i Kina sedan 2015, då verkar denna tysta diplomati inte fungera.
Liksom HSB:s tysta, till och med mycket tysta ”åtgärdsdiplomati” inte gör det. Både regeringens och HSB:s tysta arrangemang kan sammanfattas med filmtiteln
Måndag hela veckan. Vecka efter vecka efter vecka. 

Vad är det för fel på mina svenska medmedborgare? Varför skriver ni till mig att jag skriver bra? Vem hjälper ni och hur, tror ni? 

I Tyskland, i Frankrike, i Hong Kong, i Danmark, i Norge, på Island, i Spanien, i Portugal, i Storbritannien, i USA, i Ungern, i Polen, överallt protesterar människor och ljudligt och synligt visar sitt missnöje. Men inte vi svenskar.

Varför? Vad är det för lördagsgodis vi käkar som håller oss så passiva?

Svenska Akademien tilldelade ett Nobelpris i litteratur till Peter Handke, och då plötsligt vaknar 15 personer och blåser saxofon utanför Börshuset i några minuter. Men att HSB missbrukar sin makt och ställning verkar inte vara lika intressant.

Varför? Varför ställer ingen sig utanför HSB:s kontor och kräver slut på denna tortyr som HSB utsätter Kristina för?

Varför startar ingen en Facebookgrupp mot HSB?

Vad är det för fel på oss svenskar?

Ardalan Shekarabi har lyft först sitt civilministerfinger och sedan sitt socialförsäkringsministerfinger och hotade med detta alla spelbolag med aggressiv marknadsföring. Det är en synnerligen ofarlig och oförarglig åtgärd. Dessutom, bortsett från Shekarabis berättigade kritik av lootlådor, är spelbolagens marknadsföring inte alltför brännande problem i det svenska samhället. Människor får trots allt ta ansvar för sitt eget spel(miss)bruk. Och kan de inte det, då är det inte i första hand spelbolagen som drev dem till beroende och missbruk. Då var det säkerligen något annat. Kanske HSB, som drev dem till vansinnets rand.

Har någon i regeringen sett hur HSB marknadsför sig? HSB:s marknadsföring är inte bara aggressiv utan far även med osanningar. Den är förledande osann. 

Ardalan Shekarabi, som just nu är troligen den bäste s-ministern, ger, om än indirekt HSB sitt stöd.  

”Ordningsregler för bostadsrättsföreningen Fornkullen.

Bostadsrättsföreningens medlemmar och hyresgäster ålägges: att vara aktsamma om och väl vårda föreningens egendom, och om akut skada uppstår, omedelbart anmäla detta till HSB Service (jour) på telefon 077-110 10 30 eller till vicevärden.”

Människans välbefinnande nämns över huvudtaget inte. Människan får tydligen åsamkas vilken skada som helst. Berättar det inte en hel del om bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping? 

”Ordningsregler för bostadsrättsföreningen Fornkullen. Bostadsrättsföreningens medlemmar och hyresgäster ålägges:

Olika former av renoveringsarbeten såsom spikande, borrande, sågande m.m. får endast ske på följande tider:

Måndag – Fredag: 07.00 – 19.00

Lördag och dag före helgdag: 08.00 – 17.00

Söndagar och övriga helgdagar: Under helgdagar får endast tyst renovering utföras (ingen borr och spikning)” 

Således bör dessa ordningsregler kunna tolkas som så, att tider utanför de angivna tiderna, exempelvis mellan klockan 19.00 och 07.00 borde vara någorlunda fredade från knappast uthärdligt oljud.

Men dessa regler kan uppenbarligen sättas på undantag när det gäller den psykiskt sjuka Kristina. Hon kan uppenbarligen terroriseras med oljudet twentyfour seven, dag efter dag, i månader. 

© vladimir oravsky

HSB och samvetet

HSB och samvetet 

Vem är mina vänner? Jag skall karaktärisera två av dem.  

Jaroslav.

Han är född 1948 i Tjeckoslovakien. Den 26 februari 1981 tvångsförflyttades han från Tjeckoslovakien till Sverige. Det tjeckoslovakiska kommunistiska partiet ville inte längre ha honom som invånare. Eftersom han var oförbätterlig. Arresteringar, fängelsevistelser, förföljelser, mutor, löften, ingenting hjälpte, ingenting av detta förmådde Jaroslav att jubla över den regim som höll på att förstöra Tjeckoslovakien. Så han kastades ut ur landet.

Något som var ren galenskap. Då det är sådana människor som Jaroslav, en stat, varje stat, behöver.

Så nu kan Sverige glädjas åt hans närvaro. Välutbildad, pålitlig, samhällsengagerad, arbetsgivare, utomordentlig bra skattebetalare, utbildare, opinionskapare.
Jaroslav skulle kunna bli precis vad som helst, förutom det som HSB Götas beslutsfattande folk är. 

Tomas.

En arbetsmyra med enorm organisationsförmåga. Besitter ett omutligt rättspatos. Generös. Trogen. 100%-tigt pålitlig.

Efter flera jobb i Sverige och övriga Europa ville han bli VD för en av Europas stora multinationella företag med filialer och förgreningar över hela världen. Konkurrensen om denna ställning var naturligtvis hur hård som helst. Men Tomas fick anställningen.

Första dagen på jobbet. En liten välkomstkommitté tar emot honom framför en mängd anställda. En timme senare söks han upp av en kvinna med söndergråtna ögon. Hon är inte svensk, hon ser inte ens svenskt ut. Och en av hennes närmaste chefer låter henne veta det, och det inte bara denna dag. Tomas lyssnar på hennes berättelse och bjuder sedan in hennes chef. Hon får upprepa allt än en gång, nu framför honom. Chefen har inget av substans att framföra till sitt försvar och Tomas arbetsbefriar honom med omedelbar verkställighet. Mannen försöker åberopa facket, sina egna anställningsvillkor, sin långa anställningstid och Tomas minimala dito.

Tomas svarar att allt detta skall han ta itu med så snart denne chef lämnat företaget.

– Några främlingsfientliga åsikter tolererar jag inte, förklarar Tomas. Vi har verksamheter över hela jordklotet, har vi inte, preciserar han.
Tomas skulle kunna bli och arbeta med precis vad som helst. Men sådant som HSB Götas beslutsfattande folk är, sådant skulle han aldrig kunna vara.

HSB Götas ledningsgäng, Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, Reine Johansson VD, Sandra Bergqvist, marknadschef, Lise-Lei Hugosson, chef HR-center, John Johansson ekonomichef, Ulrika Malmsten-Persson hållbarhetschef, Ann-Sofie Kindbom Uddh förvaltningschef, Daniel Johansson, enhetschef & teknisk chef, Magnus Gustavsson, arbetsledare, Jörgen Gustafsson, arbetsledare, Cecilia Petraeus, affärsområdeschef, Mikael Kilén, affärsområdeschef, Stefan Langström, energikonsult, Daniel Nordgren, drifttekniker fastighetsautomation, Jimmy Götesson, Drifttekniker ventilation, Fredrik Swärdh, energikonsult/drifttekniker ventilation, Peder Lindström, energikonsult, Dennis McCrady, affärsområdeschef bygg och installation, el och VVS, Johannes Fred, arbetsledare VVS, har alla möjligheter att vända företagets uruselhet så att det funkar som det bör. Och skulle det mot förmodan inte gå, då finns det alltid den möjlighet som Jaroslav, Tomas och jag skulle ta oss till. Säga upp sig. Proklamera att man inte klarar av att arbeta på ett ställe som är djupt omoraliskt. Ett ställe där nästan var och en har något mindre smickrande att säga om en annan.

En hederlig person är aldrig arbetslös oavsett om hen får sparken eller om hen själv säger upp sig. Så gott som alla företag letar efter folk man kan lita på. Folk med hög moral. Att vara kunnig är nog bra, med det finns inget jobb som man inte kan lära sig om man har bra handledare.

I mitten av oktober 2019 skrev en rad tidningar följande: En 93-årig man och före detta SS-vakt i koncentrationslägret Stutthof, nära dagens Gdansk, ställs i dag inför rätta för delaktighet i 5 230 mord.

”Som SS-vakt i Stutthofs koncentrationsläger mellan augusti 1944 och april 1945 misstänks han ha bidragit till det fruktansvärda dödandet av i synnerhet judiska fångar”, enligt åklagaren.

Han åtalas också för att ha varit ett kugghjul i nazisternas mördarmaskineri. 

93-åringen, som bland annat arbetat som bagare och lastbilschaufför efter kriget, erkänner att han tjänstgjorde i lägret, men uppger att han inte hade något annat val, att han blev placerad på posten på grund av ett hjärtfel och att han inte själv var nazist.

Trots mannens ålder kommer rättegången, troligen en av de sista av sitt slag, ske vid en ungdomsdomstol i Hamburg eftersom mannen endast var 17 år gammal när han arbetade som vakt vid Stutthof.

”Han hade ingen annat val”, säger han. Har man hört?! Han, Bruno Dey, det är hans riktiga namn, var ingen nazist, hävdar han, men han ändå agerade som en nazist. Vad är då skillnad mellan honom och en nazist? För hans offer, och offrens anhöriga, ingen. Ingen som helst.

För honom själv, borde det inte heller vara någon, men sådana människor har alltid någon intetsägande floskel i beredskap. En nazi är en nazi med eller utan en partibok.

Dessutom har Bruno Dey, frivilligt anmält sig till SS-Totenkopfsturmbann, ungefär Dödskallebataljonen, vars primära uppgift vara att bemanna och vakta koncentrationslägers vakttorn, så att ingen fånge någonsin lämnade dessa ställen levande. Ingen av de 5 230 som dog i Stutthof. 

Varken Jaroslav eller Tomas eller jag skulle någonsin acceptera att jobba med Bruno Deys verksamhet. Inte ens när det skulle visa sig att vi inte hade något annat val. Eftersom det nästan alltid finns ett val.

HSB-folket däremot, är jag ganska så säker på, inte skulle palla för trycket. Det sättet som det behandlar Kristina, tyder på det. 

© vladimir oravsky

HSB och medicinering

HSB och medicinering 

Varför vägrar HSB att hjälpa Kristina med hennes (o)lägenhet vecka efter vecka?, frågar mig rätt så många människor, och jag fick senast denna fråga i dag från en klinikchef när jag uppsökte hennes vårdcentral.

Vad skall jag svara? Jag kan inte se i andra människors huvud och definitivt inte de sjuka och störda människors huvud.

Jag tror och hoppas att jag uppfattas som någorlunda normalbegåvad. Jag studerade till kärnkraftsingenjör och jag tror mig fatta kvantmekanikens grunder. Men då och då stöter jag på människor med logik som jag inte klarar av att följa. HSB Götas ledningsgäng: Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, Reine Johansson VD, Sandra Bergqvist, marknadschef, Lise-Lei Hugosson, chef HR-center, John Johansson ekonomichef, Ulrika Malmsten-Persson hållbarhetschef, Ann-Sofie Kindbom Uddh förvaltningschef, Daniel Johansson, enhetschef & teknisk chef, Magnus Gustavsson, arbetsledare, Jörgen Gustafsson, arbetsledare, Cecilia Petraeus, affärsområdeschef, Mikael Kilén, affärsområdeschef, Stefan Langström, energikonsult, Daniel Nordgren, drifttekniker fastighetsautomation, Jimmy Götesson, Drifttekniker ventilation, Fredrik Swärdh, energikonsult/drifttekniker ventilation, Peder Lindström, energikonsult, Dennis McCrady, affärsområdeschef bygg & installation, el och VVS, Johannes Fred, arbetsledare VVS, består av människor som styrs av en hjärtaktivitet som befinner sig långt utanför det som man kan förvänta sig från människor med vedertagen social umgängesförmåga.

Det skrämmande är att dessa människor inte har chefer som kan rätta till deras misstag. 

Den 22 oktober 2019, handlade jag på ett apotek. Jag skriver inte vilket, eftersom ledningen hörde av sig inom 48 timmar och löste problemet. Så jag finner ingen anledning till att hänga ut apotekets firmanamn.

Följande bagatell har hänt:
Jag köpte 3st läkemedel á 95 kronor. Som pensioner erhöll jag 10 % rabatt.

95 x 3 = 285

285 – 10% (28,5) = 256,50

Jag fick dock betala 257,04

Jag påpekade omedelbart, på plats och ställe att summan 257,04 inte kan vara rätt, men kassörskan menade att Apoteket zzz ”rundar alltid upp varje summa”.

Jag tyckte att denna apotekare inte var alltför duktig på matte – när jag sade att jag var född 1947, menade hon på fullt allvar att jag inte kunde vara pensionär än – så jag tänkte att jag återvänder om någon timme och pratar med någon annan.
Så har jag också gjort, och då började jag prata med en manlig apotekare. Men kassörskan avbröt oss direkt, för att återigen hävda att på Apoteket zzz, alltid avrundar summan uppåt, så att ”256,50 avrundat blir 257,04”.

– Kommer du hit för att ”bråka om 50 öre”, undrade kassörskan.
– Jag bråkar inte, svarade jag, jag vill bara påpeka att det har begåtts ett misstag.

– Om du inte är nöjd, kan du alltid kontakta kundtjänst eller också returnera varor du köpt, avslutade hon bryskt konversationen.

"Jag förväntar mig att jag kompenseras för mer än de 54 stulna örena", skrev jag till Apoteket zzz:s kundtjänst.

I samma sekund fick jag ett automatiskt svar:

”Kära kund,

Tack för ditt mail!

Vi har registrerat ditt ärende i vårt system. Ditt ärendenummer är yyy.

För att underlätta hanteringen vänligen uppge detta ärendenummer i all dialog med oss. Tack.

Vi tar hand om din förfrågan så snart vi kan, normalt inom 24 timmar på vardagar.
Med Vänliga Hälsningar
Kundtjänst Apoteket zzz”

Dagen därpå fick jag ett nytt svar:

”Hej Vladimir,

Tack för ditt mail.

När det kommer till frågan om priser så har jag skickat detta vidare inom vår organisation till de som är ansvariga för detta och bett dem att se över och återkomma till mig så jag har inget svar till dig ännu.

Gällande kompensation så stämde jag av med min chef och vi ger dig som ett litet plåster på såren PPP kr på kommande köp (förutom på receptbelagda varor), du kan vid nästa köp använda dig av koden KODPPPKR (versaler), så kommer PPP kr dras av på nästa köp.

Önskar dig en fin helg!

Med Vänliga Hälsningar

Åsa

Kundtjänst” 

Det är ungefär så, människor som bryr sig om andra människor kommunicerar med dem som känner sig förfördelade. Det är ungefär så, människor som bryr sig om det företag de är anställda på kommunicerar med dem som känner sig förfördelade.

En anställd på Apoteket zzz, gjorde ett misstag. Och trots att hon var chef på detta apotek, tänker jag ändå handla där även i fortsättningen, eftersom Apoteket zzz:s ledning är medveten om hur världen, hur affärsvärlden fungerar. Apoteket zzz får till skillnad från HSB inte gratispengar och oförtjänta pengar. Apoteket zzz måste visa att det vet att det är konkurrensutsatt, och därför måst bry sig om och kämpa om varenda kund. 

© vladimir oravsky

HSB och Münchhausen by proxy

HSB och Münchhausen by proxy 

Föreställ dig att du heter Pela Atroshi, är 19 ung, bor i Sverige, men härstammar från kurdiska staden Dohok. Det är klart att du vill leva det liv som dina svenska kompisar lever. Men din far, alltså den människa som naturen, livet, moralen bestämde att vara dig mest beskyddande och hjälpande, får för sig att du befläckar familjens heder, ”återupprättar den” genom att skjuta dig till döds. 

De som köper sin bostadsrätt i HSB:s lägenheter, tror också att HSB skall stå för deras beskydd. De investerade sina besparingar i dessa lägenheter och dessutom betalar de en månatlig avgift för trygghet och beskydd.

Men nej, HSB har sin egen, uppfattning av ”heder” och HSB struntar i dina problem, och låter dig pinas så länge, att du till sist accepterar detta, som om detta vara något som bör accepteras som det normala, det hedervärdiga. 

Säg att du heter Rosemary Kennedy, är 23 år ung och din och din bror John F Kennedys far, Joseph Kennedy Sr., låter dig tvångslobotomiseras. Alltså den människa som du litade mest på, och som du aldrig ifrågasatte, han förråder dig. Från 23-års åldern fram tills din död vegeterar du som en annan grönsak.

HSB Göta, vill inte avlägsna det oljudet från din egen bostadsrätt, utan låter dig pinas tills dina tankar är lika grumliga som Rosemary Kennedys efter tvångslobotomiingreppet. 

Tänk dig att du är president Abraham Lincoln och du går på teater långfredagen den 14 april 1865, för att bevittna pjäsen Our American Cousin. Och där blir du skjuten av skådespelaren John Wilkes Booth.

Abraham Lincoln trodde sig vara lika säker på denna teater, som de som köpte sin lägenhet i en HSB Götas fastighet, och trodde att HSB-folket fanns där för dem.  

Tänk dig att du är en katolsk pojke och den katolske prästen som biktar dig, suger av inte bara din sperma utan även din självsäkerhet och uppfattning om vad som är kärlek och vad som är rätt och vad som är fel.

HSB Götas folk, med Reine Johansson VD på HSB Göta och Elin Rydberg, HSB:s ordförande i spetsen har iklätt sig de moraliskt perversa katolska prästers roll. 

Tänk dig att du är en förtidspensionerad kvinna som ligger på ett ålderdomshem där du betalar för mat och logi och kanske även för några vänliga blickar. Men det finns en sjuksköterska där, en som heter Niels Högel, och hon mördar dig och 84 andra pensionärer och sjuka som litade på honom.

Så fungerar HSB Götas folk. Det vill låta dig veta att du är helt i deras makt. Att det kan göra med dig precis vad som faller det in, och att du inte kan undgå deras straffande hand eftersom så länge din lägenhet är praktiskt taget obeboelig, kan du inte ens sälja den.  

Tänk dig att du uppsöker din vårdcentral eftersom du uppmanades att vaccinera dig mot svininfluensan. Du har då inte ens i din vildaste fantasi föreställt dig att hälsomyndigheten skulle gå med på att vaccinet ger dig livslångvarande, obotlig narkolepsi. Och när det trots allt ändå hände, då fick du från självaste socialministern, försäkran om att staten kommer ta god hand om dig. Men så blev inte fallet, åtminstone inte för alla. Och du kan känna dig blåst.

HSB Götas folk, med Reine Johansson, vd på HSB Göta och Elin Rydberg, HSB:s ordförande i spetsen, agerar inte annorlunda. De lämnar dig i stycket och skrattar inte bara bakom din rygg utan rakt i ditt oförstående ansikte. Vad har jag gjort, undrar du och de svarar;

– Du litade på oss och värre felsteg kan en vanlig liten människa inte begå. 

Den slovakiske antisemiten Jozef Tiso var en så pass aktad människa att Vatikanen utsåg honom till Monsignore år 1921. Tiso var Nazitysklands beundrare och vän och Nazitysklands koryféer belönade hans vänskap med att utnämna honom till den ”fria” Slovakiska republikens president mellan 1939–1945.
Tiso förrådde slovaker och deras rättigheter, samt deras önskan och viljan att inte vara Nazitysklands knähundar. Jag ser HSB Götas kunder spegla sig i slovakernas öde. 

Efter det att den 50-årige fadern Matthew Moseley sköt en man till döds, överlämnade han det dödliga vapnet till sin 14-årige son Thomas.

Reine Johansson, vd på HSB Göta och Elin Rydberg, HSB:s ordförande överlämnar också sin skuld till andra, rent konkret till styrelsen i bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping. Liksom Matthew Moseley, känner HSB:s Reine Johansson och HSB:s Elin Rydberg inga betänkligheter att åstadkomma djupa skador på en förtidspensionerad kvinna, och dessutom hävda att de är oskyldiga.  

John Emil List mördade sin egen mor, sin hustru och sina tre barn, alltså de fem människor som litade på honom mest. Men han kände inte alltför dåligt samvete för detta förräderi, utan levde vidare sitt liv i sus och dus under en annan identitet, och var säker på att han undvek rättvisan för gott. Men år 1989, 18 år efter morden, knackade rättvisan på hans svekfulla axlar.
Även HSB-folket tror sig vara säkra på att de kan hålla på utan att någon kommer sätta stopp för deras avskyvärda beteende. 

En läsare skrev till mig ”Läser med behållning din avslöjade behandling av HSB. Det bör rimligen leda till intern rannsakning.”

Denne min läsare är av den gamla skolan, den som fortfarande tror på ögonbindelförsedd rättvisa och på ordning i det kungarike som han byggde med egna händer. 

Han skrev till mig också ”HSB är ett offer för sin egen dumhet”.
Jag gillar denne man och det han skriver, men just denna fundering tycker jag är obetänkt. HSB kan aldrig vara offer, inte ens om hela ledningen förlorar sina jobb, inte ens om HSB kommer att tvingas betala för Kristinas hälsotillstånd. HSB kommer alltid vara förövare och aldrig offer. 

Sverige funkar inte alltför väl just nu. Det begås alltför många ekonomiska skandaler. Detta på grund av alla räknar med att de kommer undan rättvisan. 

Den 15 mars 44 f.Kr., mördades Julius Caesar av Marcus Junius Brutus, som Caesar betraktade som sin egen son. Ceasars sista ord var ”Kai sy, teknon?”, (Även du, mitt barn?) fast Shakespeare diktade om de till ”Et tu, Brute?” (Även du, Brutus?) 

Caesar kunde inte, visade sig, lita på den han betraktade som sin son, liksom de som bor i HSB-byggnader inte kan lita på HSB. I dag kan vi utan betänkligheter utropa ”Även ni HSB?”.
Marcus Junius Brutus begick självmord, liksom den Judas Iskariot som förrådde Jesus. 

Molotov–Ribbentrop-pakten var en icke-angreppspakt mellan Stalins Sovjetunionen och Hitlers Tyskland. Stalin förrådde samtliga sina allierade med denna förrädiska pakt, liksom HSB förråder folk som köpte bostäder som sköts av HSB. 

Commodus var medregent med sin far Marcus Aurelius. För att slippa vänta på faderns död, mördade Commodus sin egen far (och blev så småningom själv mördad).

Marcus Aurelius var naiv nog att lita på Commodus, liksom människor som bor i bostadsföreningen Fornkullen, litar på HSB. 

Föreställ dig att du sätter dig i en taxi för att bli körd hem. Du är kanske påverkad av alkohol och kanske även lite febrig efter den gångna veckans hårda arbete. I taxin känner du dig trygg eftersom det finns en oskriven överenskommelse att taxi är en fredad zon. Man plötsligt märker du att taxin körde dig till en adress där du knappast vill vara. Chauffören tvingar av dig kläderna, tar dina pengar och identitetshandlingar och din telefon och sedan våldtar han dig i samtliga dina håligheter. 

Jag kan inte skaka av mig tanken att HSB Göta är en sådan taxi och att den ägs och opereras av HSB:s Reine Johansson och HSB:s Elin Rydberg. 

Alla är nog bekanta med begreppet Münchhausen by proxy. Wikipedia definierar den på följande vis: ”Münchhausen by proxy innebär att personen i fråga inte själv utger sig för att vara sjuk, utan i stället spelar rollen som ombud och räddare för en annan person, som gjorts sjuk.”

Följande tragiska exempel är taget från tidningen Omni: ”En helt frisk pojke i Texas togs in på sjukhus över 320 gånger och genomgick 13 operationer under sina åtta första levnadsår. Detta sedan hans mamma felaktigt hävdat att han led av bland annat cancer och muskeldystrofi, rapporterar NBC News. Mamman tvingade också sonen att använda rullstol och sondmatas.

De onödiga behandlingarna gjorde bland annat att pojken flera gånger drabbades av blodförgiftning och blodproppar.”

Du som läser detta associerar kanske till apatiska flyktingbarn. Jag associerar till HSB, som liksom psykisk sjuka mödrar gör andra sjuka i sitt eget vinstsyfte. 

Indiens premiärminister Indira Gandhi hade en enorm tilltro till sina sikhiska livvakter, hon menade att ingen kunde känna sig säkrare än hon under deras beskydd. Men den sikhiske livvakten Beant Singh sköt henne tre gånger på nära håll och sikhen Satwant Singh sköt henne 30 gånger på samma obefintliga avstånd.

HSB Göta är i mina ögon lika pålitliga ”livvakter” som Beant Singh och Satwant Singh.  

Livet är inte alltid en dans på törnbefriade rosor. I svåra situationer är det bra att känna någon eller några, med vilka man kan känna sig trygg. Någon eller några som man alltid kan lita på. Och om det är just dessa som sviker dig och just då när du mest behöver dem, då kan du tänka att du hade maximal otur. Ungefär som de som är ”beskyddade” av HSB Göta.  

© vladimir oravsky

 

HSB:s egenartad tidsuppfattning

HSB:s egenartad tidsuppfattning 

Den 9 oktober 2019 pratade jag med HSB Götas arbetsledare, Jörgen Gustafsson, 010-442 36 85. Han lovade hit och dit, och inget av det han sade förverkligades. Men det kan vara så att hans chef Daniel Johansson (010 442 36 72) ställde sig på tvären. Det är inte alldeles ovanligt att chefer förstör sina anställdas reputation.

Bland mycket annat, sade Jörgen Gustafsson ”Vi kan nämligen inte ha det på detta sättet”. Jag vet inte om han menade att det för HSB är alltför besvärligt att det finns en journalist som tog på sig att syna HSB:s skandalösa agerande, eller om han tänkte på Kristina, som så vettlöst misshandlats av HSB.
Jag har skrivit till Jörgen Gustafsson jorgen.gustafsson@hsb.se

Hej!

Du sade för 14 dagar sedan att vi inte kan ha det på det sättet, något som jag tolkade så som att du vill se en ändring i HSB:s misshandel av Kristina. En ändring till det bättre, förhoppningsvis. Ingenting händer dock.

Varför? Vad tycker du om det?

Vill du bidraga till än ändring även om dina överordnade sätter fotbojan på dig?

Här är mitt förslag:
Vad sägs om att du och jag tillsammans identifierar den lägenhet, vars vattensystem förorsakar detta förfärliga oljud i Kristinas lägenhet, dag som natt.

Här är tider som skulle vara mest lämpliga för detta uppdrag, då den ovetande ”förövaren” låter vattnet rinna som intensivast just då.

Mellan kl 09:20 – 10:00, mellan kl 16:50 – 17:30, mellan 22:10 – 23:10 och så fem gånger under nattens timmar.

Jag föreställer mig, att om vi är två, då borde vi klara av uppdraget galant på mindre än en timme under en enda halvdag.

Du har mitt telefonnummer och min mejladress, så låt oss skrida till verket. Låt oss visa dina chefer och dina kolleger att det som de inte klarar av på hur många veckor som helst, det klarar vi två tillsammans på nolltid.

Jag skulle vara villig att betala för din tid, men eftersom det skulle kunna uppfattas som en muta, då bjuder jag i stället på en lunch på ett ställe som du själv väljer.

Med vänlig hälsning

Vladimir Oravsky  

Något svar, fick jag ej. What a surprise.  

Några av HSB:s filosofer funderar intensivt över gåtan hur det kommer sig att oljudet alltid återkommer på samma tider? Det är för dem oförklarligt? De försöker tolka det så som något annat än det är, kanske som något övernaturligt. Och det verkar hämma dem. Antagligen vill de inte ha något ogjort med det övernaturliga.

Jag har försökt förklara, men min förklaring duger uppenbarligen inte.

Så här ser jag på det:
Nästan varje människa är en vanevarelse. Och hon som inte är det, tvingas in i en regelbundenhet. Man stiger upp vid samma tidpunkt dag efter dag, eftersom tåget och bussen som kör henne till jobbet har fasta tidpunkter. Nästan alla affärer öppnar vid samma tid vecka efter vecka, och de stänger vid regelbundna tider. Rapport och Aktuellt sänder på fasta tider och vill man följa dessa program i realtid, så anpassar man sig. Man tar sin joggingrunda vid samma tid dag efter dag och man äter middag tillsammans med hela familjen vid samma tid. Januari följer december som föregås av november. Nästa varje samhällsanpassad människa är inkopplad på ett regelbundet tidschema.

Är det så otroligt svårt att förstå?

Men jag tror att jag fattar varför HSB-folket förundrar sig över denna regelbundenhet. Det olösta fallet med oljudet i Kristinas lägenhet, ger ett talande svar: HSB-folket, kommer och går när de vill. De reparerar det, det har lust till eller det som de i sin okunnighet klarar av. De får alltid betalt oavsett prestationsförmåga och resultat och de får alltid Reine Johanssons, VD på HSB Göta (reine.johansson@hsb.se; 010-442 36 07) fulla förtroende. Några jordiska regler verkar inte styra HSB-folket, därför söker de förklaringar på annat håll. 

© vladimir oravsky

HSB och krossade drömmar

HSB och krossade drömmar

Jag har förmånen att relativt ofta bjudas in som föreläsare till biblioteksmässor, föreningar, skolor. Det kryllar av biblioteksmässor och jag antar att de är viktiga för människors välbefinnande och för det svenska kulturlivet. Annars skulle de inte vara ekonomiskt understödda, utan då skulle man istället låta dem vara självbärande ekonomiskt.

Lördagen den 19 oktober talade jag på ytterligare en bokmässa, den här gången i Norra Skaraborg. Det var den minsta bokmässa jag någonsin bevistat och jag undrar om det någonsin, någonstans kommer att finnas en ännu mindre. Fast så länge våra kulturbeslutsfattare menar att bokmässor ”gör skillnad”, vad det nu än betyder, så kommer de hållas, utan att man låter marknaden, det vill säga publiktillströmningen styra. Jag har ingenting emot det, så länge äldrevård och hälsovård fungerar oklanderligt.

Jag kallas föreläsare, men själv kallar jag mig inte det. Stefan Löfven, Isabella Lövin och Annie Lööf är föreläsare, jag är samtalspartner till nyfikna deltagare. Rubriken på min medverkan var ”Samhällskritiker eller provokatör”. Fast visst är det så att varje samhällskritiker också är provokatör, då samhällskritik stundligen utmanar makten.

Mitt tåg anlände timmar innan jag skulle hålla min programpunkt, och det vände mot Jönköping flera timmar efter min medverkan. Jag hade således god tid på mig att prata med var och en av de fyrtio utställarna, samt läsa en sida eller så i deras böcker.
Har jag räknat rätt, så var nio av utställarna män, vilket skulle besanna det falska ryktet att kultur utövas och även konsumeras mestadels av kvinnor. Det här att det är fler kvinnor som bevistar olika kulturevenemang berättar inget utöver det, att det är kvinnor som bevistar flest kulturevenemang. Men kulturens anslagsfördelare vill stödja sig på kulturkremlologins uttolkningar, trots att än så länge ingen kremlolog gissade rätt, oavsett vad profetian än gällde. Trump vann presidentvalet, brexitsidan vann omröstningen, Putin försvann inte från den ryska politiska scenen, Bashar al-Assad tvingades inte avgå, den svenska kronan blev aldrig starkare gentemot Euron och så vidare.

Det var följande teman som dominerade utställarnas böcker:
1/ Utbrändhet och liknande störningar.
2/ Deckare och kriminalhistorier.
3/ Fantasy och andra genreböcker med övernaturliga element.
4/ Mormödrar.

1/ Utbrändhet och liknande störningar
Jag frågade en av författarna till flera skrifter om utbrändhet och ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vad var det enligt henne som förorsakade denna minilavin av utbrändhetsböcker, som dominerade denna mässa?

Hon menade att svenskar, och då huvudsakligen kvinnor, jobbar oerhört hårt och mycket och att de känner stark press på sig att prestera alltid på topp.
Jag ifrågasätter inte hennes antagande ens en enda minisekund. Men jag förundras ändå varför detta ihärdiga arbete på topp inte syns på verkstadsgolvet. Varför är det så att exempelvis HSB Göta knuten till bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping, inte klarar av att under hur lång tid som helst, hjälpa en förtidspensionerad kvinna, att bli av det oljud som hindrar henne att sova längre än högst två timmar åt gången, på nätterna så som på dagarna?

Varför sjukvården inte får i tid det material som behövs för att kunna genomföra redan inplanerade operationer? Varför apoteken inte har den medicin som läkarna föreskriver? Varför tågen inte går i tid? Varför och tusentalsgånger till varför? Om så många människor anstränger sig så utomordentligt mycket, så borde det avspeglas på resultatet, tänker jag.

Männen presterar på topp, hävdar de själva. Kvinnor måste prestera dubbelt så mycket som män för att uppskattas lika mycket som män, hävdar de själva, och invandrare, de hävdar att de måste jobba dubbelt så mycket och prestera dubbelt så bra som infödingar för att de skall få den uppskattning som svenskar får. Alla jobbar och sliter årets alla veckor och ändå är det så mycket som inte funkar. Hur kommer det sig?
Om jag skall utgå från HSB:s bristande resultat, så är svaret enkelt: Det jobbas över huvudtaget ej, och då det jobbas, då med fel saker.

2/ Deckare och kriminalhistorier
Vi svenskar benämner gärna våra deckarhistorier med paraplynamnet svenska deckarundret. Undrar varför? Det finns inget mirakel som ligger under detta undret. Tvärtom. Dessa historier kan utan vidare klassas som ren socialrealism, ren naturalism, ren verism.
Vi som läser dessa böcker, vi längtar efter att få läsa och höra att åtminstone i böckerna är världen någorlunda rättvis, att det inte lönar sig att vara skurk. Att mord på en statsminister får en lösning, att dubbelmordet i Linköping uppklaras, att HSB Götas högsta chefer slutar bakom de lås och bom, där människor av detta ruttna virke borde förvaras.

3/ Fantasy och andra genreböcker med övernaturliga element
Ser man det stora utbudet av fantasyböcker med övernaturliga element så tvingas man att konstatera att det råder rena medeltiden i dagens Sverige. Varför finns det så många böcker med rötter i den skygga medeltiden där skrock och tro på deus ex machina plötsligt och oväntat löser även de mest knepiga problem?
Eftersom folk längtar efter lösningar på sina problem, oavsett hur dessa än nås.

HSB Göta kallar sig på sin webbplats ”en helhetsentreprenör med eget fastighetsbolag”. HSB Göta utlovar mer än den medeltida kyrkan utlovade. ”Vi erbjuder ett komplett utbud av tjänster för fastighetsförvaltning, ekonomisk förvaltning”. Så skryter de, utan att det finns en uns sanning bakom dessa luftslottslöften.

Fredagen den 18 oktober 2019, lyckades jag äntligen nå HSB:s ordförande Elin Rydberg, (elin.rydberg@jonkoping.se; elin.rydberg@hsb.se) på hennes senaste telefonnummer 072 254 50 04. Hon kände väl till mina skriverier om HSB:s tortyr av Kristina. Jag ställde en direkt fråga till henne:
– Om du nu är så välbekant med de oanständigheter som utspelar sig på ditt företag, varför reagerar du inte?
Hon svarade att hon vet att jag pratat med HSB Götas VD Reine Johansson och att denne förklarade allt för mig.
– Vad allt har VD:n Reine Johansson förklarat för mig, enligt dig, undrade jag.
– Att HSB inte har någonting med Kristinas belägenhet att göra. HSB är ett reparationsföretag, ett av många, och det är bostadsrättsföreningen Fornkullen som är beställaren. Det är styrelsen i bostadsrättsföreningen Fornkullen som måste beställa och ge order till HSB eller vem de än väljer, och just nu har HSB ingen order från bostadsrättsföreningen Fornkullen gällande Kristina. Så du skjuter på fel mål”, sade HSB:s ordförande Elin Rydberg.

– Låt oss säga att VD:n Reine Johansson, verkligen sade detta till mig, även om jag hör det för första gången”, sade jag. Men varför ringde du inte till mig eller varför skrev du inte till mig, när du såg att jag fortsätter att skriva om HSB:s urusla service”, undrade jag. Bryr du dig inte om vad jag skriver om HSB? Genom din tystnad skadar du HSB, gör du inte det? Dessutom om det är så som du säger, varför skall man ringa till 077 110 10 30, som är ett HSB nummer, om man vill anmäla en skada?
– Vi kommer inte vidare, konstaterade HSB:s ordförande Elin Rydberg och efter att hon tillönskat mig trevlig helg, lade hon på.

Sveriges största problem ligger inte huvudsakligen i att beslutsfattarna öppet ljuger, inte i att många anställda är okunniga och lata och vill undvika jobb och ansträngning, inte i korruptionen, nepotismen och översitteriet, utan det största problemet som Sverige borde brottas med, är att i Sverige lyckades man splittra varje minsta ansvar på så många aktörer, att ingen någonsin behöver känna något som helst ansvarighet.

HSB skyller på bostadsrättföreningen och bostadsrättföreningen skyller på HSB och du som har ett problem, betraktas som en lättmanövrerbar pingpongboll som både HSB och bostadsrättsföreningen vårdslöst studsar mellan sig. Och så förhåller det sig på många ställen. Har posten slarvat bort din försändelse, så hänvisas du alltid till någon annan aktör. Har din internetuppkoppling slutat fungera, då gräver din leverantör fram åtminstone 5 andra aktörer som bör bära hundhuvet…

Under sådana omständigheter är det förståeligt att man längtar efter övernaturliga krafter som löser varje problem med en trollformel.

När två människor mördade en tredje, kunde de skylla på varandra och undgå straffet på det viset. De hade mördat en person tillsammans, men det fanns ändå ingen mördare som kunde dömas. I dag är lagstiftningen annorlunda, i dag blir båda ”oskyldiga” förövarna dömda.
När HSB skyller på en bostadsrättsförening att det är denna som vägrar beställa en reparation och bostadsrättsföreningen hävdar att det har den visst gjort, kan detta liknas vid de friade ”oskyldiga” mördarna, och det är ”bara” det kalla liket som skvallrar om att ett mord verkligen har skett.

Den 21 oktober 2019 uppsöktes Kristina ännu en gång av en HSB-”reparatör”. Han kom in bytte en blandare i köket och försvann. Hela besöket gick på 4 minuter och 10 sekunder. Han var inte ens i hissen på vägen ut ur byggnaden, när oljudet återigen gav sig till känna.

Jag ringde till HSB:s tekniske chef Daniel Johansson 010 442 36 72, som, enligt hans egen utsago, ”äger ärendenummer 26 13 983”, alltså Kristinas ärende. Jag sade till honom att ”eftersom ditt folk uppsökte Kristina i dag, då måste det betyda att HSB fick order från bostadsrättsföreningen Fornkullen styrelse att göra så. Hur lät ordern? Lät den så här: Uppsök Kristina, och vad än ni gör, lös inte hennes problem, utan låt henne klaga ytterligare några månader”.

Jag frågade den tekniske chefen även om han visste hur många gånger hans folk uppsökte Kristina under all denna långa tid som ärendet pågår?
Det visste han inte.

Jag frågade honom om han visste hur mycket alla dessa helt meningslösa besök hos Kristina har kostat HSB och därmed även samtliga boende i bostadsrättsföreningen Fornkullen?
Det visste han inte.

Jag frågade den tekniske chefen om han visste hur många blandare i kök och badrum hans folk har bytt ut helt i onödan i olika lägenheter runt om Kristinas lägenhet?
Det visste han inte.

Jag frågade honom om han vet hur lång tid det tog att byta blandaren hos Kristina?
Det visste han. Utan han sade att det tar den tid som det tar. Den tekniske chefen är onekligen intelligent. Det är nog därför han blev chef. (Rätt svar på frågan är 4’10’’.)

Jag sade till den tekniske chefen Daniel Johansson, att ”det är du som ÄGER detta ärende, borde du inte vara någorlunda informerad om hur det framskrider, respektive att det inte framskrider alls?”. Det höll han med om, men han hade varit upptagen med annat under de senaste två veckorna.
– Men nu skall jag ta i det. Jag förstår att det måste kännas jobbigt för Kristina”.

Det finns sammanlagt 27 lägenheter i samma trappuppgång som Kristinas lägenhet. Om man undersökte bara en lägenhet om dagen – det tar tre kanske fyra minuter – då skulle HSB:s inkompetenta vaktmästare eller vad de nu är, hitta källan till oljudet på högst 27 dagar, men möjligen redan dag två.

Fast HSB behöver inte undersöka samtliga 27 lägenheter eftersom det finns minst tre nittioåriga ensamma damer som bor i samma trappuppgång, och det är ganska så sannolikt att de inte spolar vatten i badrummet 31 gånger på dagen, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, och sex gånger under varje natt. Två lägenheter är obebodda under arbetsveckorna och då och då även under helgerna. En del av människor som bor i Kristinas trappuppgång går dagligen till jobbet och kan således inte spola vatten och gå på toan mellan klockan 8 och 14, tider när vattnet tjuter dag efter dag. Återstår således cirka 13 lägenheter som kan förorsaka oljudet.

Dagligen hävdar HSB att de, det vill säga HSB:s folk, letar efter källan för oljudet.
– Var letar ni?, frågar jag eftersom jag menar att det är en berättigad fråga.
– Överallt, är ett svar som jag fick från HSB:s tekniske chef Daniel Johansson…
– Överallt där det överhuvudtaget är möjligt, tro mig.

Detta naturligtvis ger mig inte något svar jag kan förhålla mig till. Jag funderar högt: kan det vara så att HSB letar utanför Jönköpings kommuns stadskärna? När det gäller HSB, så kan det vara så, men det vore helt onödigt.
Kan HSB leta utanför Kristinas hus? Mitt svar på denna fundering är det samma som ovan.

Kan HSB leta efter oljudets källa i Kristinas trappuppgång? Det vore det mest rationella, men det är inte där HSB letar. Den 23 oktober 2019 knackade jag på dörrar i samtliga lägenheter. Min fråga till de människor som öppnade var enkel. När senast var de kontaktade av HSB:s reparatörer, eller representanter?
Bara två var det under den senaste månaden och bara en, damen som bodde ovanpå Kristina, som kontaktades av HSB på grund av oljudet.
Kan man dra något annat slutsats av denna enkla undersökning än att HSB:s folk systematiskt ljuger? Jag kan inte göra det.

Jag sa till den tekniske chefen Daniel Johansson:
– Du lovade mig för fjorton dagar sedan att ni kommer lappa lägenheter för att få tillgång till dem. Varför har ni inte gjort det?
– Det har vi gjort, svarade han.
– Det har ni inte, sade jag. ”Jag har kollat varenda dag”.
– Man behöver inte lappa, vi kanske ringde upp alla i stället, sade han.
– Jag har inte frågat alla, men de jag frågat, de sade att de överhuvudtaget inte var kontaktade av HSB.
– De kanske var kontaktade på annat vis, sade HSB:s tekniske chef Daniel Johansson
– Lyssnar du inte på vad jag säger? De som jag frågat, sade att de överhuvudtaget inte var kontaktade av HSB.

Den 21 oktober 2019 pratade jag med HSB Götas vd Reine Johansson. Han spelade in vårt samtal och bad mig att prata högre, något som jag naturligtvis gjorde. Vi är jo vänner inte sant?

Jag frågade Reine Johansson, vad är hans syn på att hans tekniske chef Daniel Johansson under fjorton dagar inte brydde sig om Kristinas upprepade klagomål. Han svarade att HSB och bostadsrättsföreningen Fornkullens styrelse har ett mycket bra samarbete och att HSB alltid levererar det som styrelsen beställer.
-Så det är möjligt, sade HSB Götas VD Reine Johansson, att bostadsrättsföreningen Fornkullens styrelse bad oss att lägga Kristinas ärende på is under dessa fjorton dagar.
– Menar du att det verkligen är så att den styrelse som är vald för att representera varje bostadsrättsföreningens delägare, skulle be HSB att lägga ner Kristinas anmälan?”
– Jag sade inte att det är så, jag sa att det är möjligt att det är så, sade den hale verkställande direktörn. Vi har ingen skyldighet att rapportera till dig vad som sker här, inte minst när du skriver i tidningar om oss. Och du kan skriva så mycket du vill, sade han, 100% säker på att mina skriverier inte kommer göra någon skillnad.
Och så är det kanske. HSB Götas VD Reine Johansson har kanske en hållhake på HSB:s ordförande Elin Rydberg, något som passiviserar och slår ut hennes ordföranderoll.

4/ Mormödrar

Fyra eller fem författare saluförde var sin bok om sin mormor. Det förvånade mig lite eftersom jag härstammar från ett land där efterkrigsgenerationen ofta inte hade några andra släktingar än sina av krig påverkade föräldrar. Varför skriver dagens författare, i femtioårsåldern om sina mormödrar? Jag är övertygad om att ett möjligt svar är längtan efter en oskuldsfull tid, en tid då människor var rena, intrigfria, sanningsenliga, utan karriäristiska baktankar.

Jag träffade på denna lilla bokmässa en 63-årig kvinnlig journalist klädd och klippt och hårfärgad som en tonåring. Detta är naturligtvis hennes eget val och jag borde inte slösa någon anmärkning på det, då jag intet har att göra med hennes apparition. Det är bara det, att den berättar en del om hennes självuppfattning.

En författarinna och jag stod och samtalade med varandra när denna ”journalist” avbröt oss på ett okänsligt och självupptaget sätt genom att sälla sig till oss. Detta var helt ok, detta kan jag inte ha något emot även om jag menar att det kanske vore lämpligare om hon inväntade ”sin tur”. Under de följande minuterna fick jag bland andra för en journalist graverande åsikter, även veta att denna kvinnliga journalist ”hatade”, och hade ”mycket svårt med manliga självupptagna konstnärer som tror sig vara genier”.

Nu vet jag inte hur hon kan veta vad andra uppfattar sig själva som, då inte ens Bob Dylan någonsin sagt om sig själv att han är ett geni. Jag menar dessutom att det är svårt att hitta några manliga (men även kvinnliga) konstnärer värda namnet, som inte är självupptagna: Ulf Lundell, Bob Hansson, Joakim Thåström, Mikael Wiehe, jag, Lars von Trier, Ernst Billgren alias Wilhelm von Kröckert, Jockum Nordström, Jonas Gardell, Özz Nûjen, Alex Schulman, Fares Fares, Thorsten Flinck, Mikael Persbrandt, Rolf Lassgård, Björn Wiman, Karl Ove Knausgård, Leif G.W. Persson, Jan Guillou, vem man än tänker på, är denne på något vis självupptagen. Eftersom man inte kan skapa, och samtidigt beskriva världen om man inte känner sig själv någorlunda väl, och låter även världen veta det.

Självupptagenhet är ett skällsord bara i uppblåsta dömande huvuden som aldrig någonsin själva åstadkommit något. Det behövs ingen kunskap, inget kunnande och inga egna prestationer för att slänga ifrån sig omdömen om andra, likt denna ”journalist” demonstrerade.

Återigen: jag tycker att denna ”journalist” får ha vilken snedvriden åsikt hon än vill, vad jag däremot inte är förtjust i, och ljudligt protesterar mot, är att hon ”recenserar” och skriver om de som hon inte har förutsättningar att bedöma. Journalistik bör vid alla tillfällen försöka sig på någorlunda objektiv rapportering eller bedömning. Och har man förutfattade och dessutom stinkande meningar…

Det är inga seriösa tidningar och tidskrifter som skickar ut en tondöv och halvblind recensent med djup aversion mot opera, att recensera den sexton timmar långa operatetralogin ”Nibelungens ring”. Eftersom en sådan recensent eller rapportör inte skulle skriva rättvist om tillställningen ens om Georg Solti dirigerade och Birgit Nilsson sjöng Brünnhildes roll. Det enda som skulle komma från en sådan ”journalist”, är konstaterande att Richard Wagner var upplåst och självupptagen till den grad att han ingick i Hitlers innersta krets.
Även om denna ”journalist” jobbar på en minitidning utan någon möjlighet att skada eller baktala någon, tycker jag att tidningens redaktör borde se sig om någon som är villig att se världen med öppet sinne.

Det fanns en författare på mässan som gav ut sina böcker på Carlsson Bokförlag. Carlsson var det förlag som hade det högsta anseende på denna mässa. Sedan fanns där en författare med böcker utgivna på Lind & Co, även det förlaget kan betraktas som etablerat. Resten var antingen självutgivna böcker på egna privata förlag, eller utgivna via förlag som mot betalning hjälper en att ge ut sin bok. Dessa sistnämnda förlag har jag inte mycket till övers med.

Jag har pratat med flera som gav ut sina böcker på sådana förlag. Några tog till och med lån för att kunna bekosta sin bok. Varför skall man mata människor som inte bidrar med något med pengar? Och ändå tyckte åtminstone två författare att anlita ett sådant ”förlag” kändes som en bra investering. De sade att de får större andel av försäljningssumman än hos traditionellt förlag. Men ingen av de tillfrågade fick tillbaka ett enda öre än.

Jag frågar, är det inte bättre att få 30 % av royaltys när dessa utgår på 150 000 kronor, än 50 % av precis ingenting?
De som skriver, har drömmar. Drömmar om att bli lästa, bli kända, bli beundrade. Dessa 50-50 procent-förlag, lever gott på de pengar som de på falska premisser tagit från de naiva författarna, och dessutom har de bestulit dessa på deras drömmar.

HSB har inte gjort sitt jobb, det är uppenbart. De har svikit de som betalar deras löner. Icke desto mindre har Kristina inte tappat tron på dem.
– Du skall se att de kommer och gör det som de är betalda för så småningom, säger hon till mig.
Det är dessa människor som har tron kvar, som göder sådana skurkar som HSB med sitt eget blod.

Jag mötte en författare som hade framför sig tre boktitlar i samma tematiska serie. Alla vara tjockare än tegelstenar, alla var formgivna med yttersta noggrannhet, alla var bundna och hade hårda pärmar. De var lika vackra som Hermann Brochs ”Vergilii död” i översättning och förord av Harry Järv som Atlantis gav ut i serien Atlantis väljer ur världslitteraturen. Bara att hålla sådana böcker i händerna är en fröjd. Jag var imponerad.
– Vad är det för förlag som fortfarande ger ut så vackra böcker, undrade jag.
– Det är jag själv, sade den stolte författaren.
– Hatten av. Hur länge har du jobbat på dem?
– I 24 år.
– I 24 år?
– Ja.
– Jag antar att inte hela trilogin kom på en och samma gång. Du måste ha fått bra mottagande på den första och den andra boken innan du skrev den tredje, eller hur?
– Ingen redaktion var intresserad att recensera mina böcker än så länge, svarade han.

Det sägs att tro kan flytta berg, och jag unnar denne författare att hans tro och hans bokutgivning kommer att leda till respons. Men då gäller det inte bara att kunna skriva och kunna förlägga, då måste han även anamma den framfusighet som framgångsrika manliga självupptagna konstnärer onekligen besitter.

© vladimir oravsky