Josef Král
Innan sin död, ansågs Vincent van Gogh inte vara en alltför
vällyckad konstnär, åtminstone inte av den etablerade konstvärlden och den
konstintresserade allmänheten, alltså den som köpte konst. Han sålde mellan
noll och en stycke tavlor (experterna är oeniga därom) och det trots att han
tillhörde en känd konsthandlarfamilj.
Konstnärer, musiker, författare et cetera kan presentera
hundratals berättelser om oförstådda, missförstådda och oupptäckta själar som kan
uppvisa liknande öde som van Gogh, med den skillnaden att de med stor
sannolikhet aldrig blir lika högt värderade som han.
Men, konstens och litteraturens et cetera parnass kan även
peka sitt styva finger även på diametralt motsatta öden, alltså sådana som
under sitt liv ansågs vara nästan lika stora som gudarna själva och bara efter
par decennier är de eller blir de begravda under ett sånt lager av historiens
glömska att ingen och intet kan gräva fram dem. Och sådana geniförmågor föds
fortfarande dagligen med samma intensiva takt och samma varaktighet som överflödiga
färggranna plastsugrör än så länge åtnjuter.
Romarbrevet 11:33 uttryckte
det hur träffande som helst: Huru outgrundliga
äro icke hans domar, och huru outrannsakliga
hans vägar! Det var 1917-års version. Bibel 2000 har sin
egen lydelse: aldrig kan någon utforska hans beslut eller
spåra hans vägar. (Som om
visdomen handlade om något som svenska politiker gömde under den
ogenomträngliga stämpeln arbetsmaterial.)
Min tjeckiska bok ”Kdo mě
okradl o mého bratra?” (Vem bestal mig på min bror?) tillhörde under en kort
period de mest utlånade böckerna på Stadsbiblioteket i Prag, och i samband med
det fick jag en massa, vad på nysvenska heter likes. En av dessa var en
författare som skickade till mig ”Střemhlavý
let v kleci“ (Huvudstupa flykt i bur), en drygt
halvt kilo tung bok som det tjeckiska postverket tog 198 kronor för i porto. Jag
tänkte snabbt bläddra igenom den, för att artigt kunna svara och tacka för den
oombedda vänligheten, men när jag började läsa den var jag fast. Och dessutom
under en längre stund, eftersom bokens stil och presentation av tankar påminner
i mångt och mycket om Nicolas Chamforts ”Maximer & tankar” och ”Porträtt
& anekdoter”.
Så vi började korrespondera med
varandra, något som pågår till dags dato.
Författaren jag pratar om heter Josef Král och är 86 år
gammal. På grund av sin ålder och sitt hälsotillstånd, börjar han summera sitt
liv och samla sina tankar i det som han är övertygad om kommer att vara hans
sista verk. I förgår fick jag manuskriptet till det. Det heter ”Otevírání duší
: kniha hovorů a vzpomínání” (Själarnas invigning : en bok med samtal och
minnen) och är på cirka 250 sidor. Mycket av materialet är återgivning av
personliga samtal samt brevsamtal med andra författare och konstnärer.
Exempelvis Miroslav Holub, Jiří Dědeček, Zdeněk Thoma, Marie Kubátová, Zdeňek
Svěrák, Ludvík Vaculík, Bohumil Hrabal, Jiří Pechar, Ivan Vyskočil och Vladimir
Oravsky, alltså mig själv. Några är för den svenska allmänheten okända, andra
åter är kända över hela världen.
Jag vet om herr Josef Král bara det som jag läste i hans
böcker och det som han berättade i sina brev för mig. Så jag googlade honom för
att få veta mer, för att läsa i exempelvis Wikipedia om honom. Men han finns
knappast på nätet. Emedan någon som uppträder under namnet Pewdiepie är känd
över hela världen, tjänar miljoner och förmedlar inte direkt världsomvälvande
visdom, poeten, författaren, historikern, bokhandlaren och en levande
encyklopedi Josef Král, lever urfattig och utan den publik som skulle må bra av
att vara bekant med honom. Huru outgrundliga äro icke
