Den 23 december kommer
svensk flagga hissas upp för att hedra och fira H.M. Drottning Silvias 75:e
födelsedag. Grattis.
Även om jag inte
är en uttalad monarkist, har jag anledningar att värna om ditt välbefinnande, kära
Silvia.
Du gav mig
anledningen att tycka om dig, då vi träffades. Kommer du ihåg det?
En solig vårdag
var du och din familj på Kolmården, ni skulle inviga delfinariet samt
Skogsstyrelsens skogskoja och jag var den filmare som hovet godkände att föreviga
allt detta på film.
Jag hade bara en
kamera till mitt förfogande och jag hade en idé om en passande öppningsbild. Så
jag bad kungen att göra om sin entré. Detta behagade inte en viss Elisabeth
Tarras-Wahlberg, som kom med stränga instruktioner på hur jag bör närma mig
rikets krönta överhuvud. Jag erbjöd henne kameran, då hon verkade kunna det
hela. Du Silvia ingrep då snabbt, på ett generöst, spontant och totalt vinnande
sätt, när du sade till ET-W, att jag får regissera scenen så som jag har
planerat. Det var bra gjort Silvia och jag håller med alla de applåder du fick från
den samlade och ganska så månghövdade åskådarskaran.
I min mångt och
mycket omskrivna bok ”Den lyckliga ockupationen” skrev jag:
Ett förslag: I stället för att räkna ”baklänges” – första,
andra et cetera generationsinvandrare – så föreslår jag att alla alltid skall
uppge vilken generation svensk man är med ett så kallat svenskhetstal. Ungefär
som kungligheternas successionsordning; Gustaf V, Gustaf VI Adolf, Carl XVI
Gustaf. Jag skulle då heta Vladimir I Oravsky, eftersom jag är svensk av första
generationen. Min äldsta dotter skulle heta Katharina II Oravsky och hennes son
Ågot III + efternamn. Nu finns det en komplikation som vi måste rätta till,
helst redan på det här stadiet, med eller utan en statlig utredning.
Hur kommer det sig
att man i det chauvinistiska Sverige tillskriver den utländska sperman och det
utländska ägget så otrolig kraft och överlevnadsförmåga, att om en invandrare
avlar ett barn tillsammans med en oförfalskad, äkta svensk, så räknas barnet
som invandrare och inte som svenskt? Detta till och med när modern utgör det
svenska bidraget till förbättringen av Sveriges nativitetsstatistik.
Om en judinna
föder ett barn så blir barnet automatiskt av judisk börd även om fadern skulle
råka vara den romersk-katolska kyrkans överhuvud. Kvinnor är äntligen på
frammarsch som nästan fullvärdiga medlemmar i det svenska samhället, så deras
nationella tillhörighet borde även räknas vid anskaffandet av barn med en invandrare.
Om min hustru Kerstin är svenska sedan 15 generationer tillbaka så borde hennes
dotter, åtminstone teoretiskt sett, vara svensk i 16:e generation. Katharina
XVI Oravsky. Nästan lika nobelt som den regerande kungens radnummer.
Men lite avdrag
måste en sådan avkomma ändå få. Barnen bör tidigt lära sig att kopulera och
avla barn med en invandrare eller utlänning inte kan ske helt ostraffat. Detta
straffavdrag skulle kunna räknas ut enligt axiomet att nationaldemokratisk
egenkärlek och samhällsnytta är ett och detsamma, något som kan uttryckas med
formeln Sf = 3.13 x U-d2/_h - sv(s+b). Ordningsföljdens korrekthet skulle kunna
kontrolleras och garanteras av Skattemyndigheten, som kan administrera den
tillsammans med personbevisen. En gång om året skulle då kvällstidningarna
kunna komma ut med ett stort upplagt nummer där inte bara de tusen rikaste
svenskarnas förmögenhet presenteras, utan även de tusen svenskars med det
högsta svenskhetstalet, som exempelvis
1. Annie MMDCCCLXXXIX Lööf.
Vad säger du om
förslaget, övergångskultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke?
Det gäller ju
bland annat att rädda den franskättade kungens och hans tysk-brasilianska
hustrus barn från förnedringen. Trots att det är markant skillnad på folk och
folk i vårt socialdemokratiska kungarike, är det ändå odisputabelt med dagens
sätt att se, att kungens och drottningens barn bara är simpla andragenerationens
invandrare, och långtifrån de helsvenska helyllebarn som man gärna vill se dem
som.
Det finns en
tanke, en plan, en ideologi bakom den hårdbevakade gränsen runt det svenska
riket. Vad kallas tanken bakom denna barrikad? Kan det vara främlingskapet? Hur
uppstod det? När försvinner det?
Vikingar tvingades
ideligen bära hjälmar försedda med horn för att skydda sina livsviktiga
utväxter i pannan, inför de ständigt anfallande utlänningarna. Utlänningar bär
således skulden till att svenskarna förlorade sina horn. So what? Skall
utlänningen nu plågas ända tills svenskens horn växer ut igen? Men de är ju där
redan, jag lovar, men det är bara den som blir sårad av dem som känner dem.
”Precis som kungen
har hon (H.M. Drottning Silvia, min anmärkning) inga planer på att gå i
pension:
– Så länge jag och
kungen orkar, så fortsätter vi. Det är inte större än så”, läste jag i en
öppenhjärtig intervju i Svensk damtidning. Det är bra, mycket bra, Silvia. Man
ska göra rätt för sig. Fast det finns många som inte får göra rätt för sig,
trots att de verkligen vill. Hur kommer det sig? Kan det möjligen vara på det
gammaldagsviset att år 2018 fortfarande gäller Quod licet Iovi, non licet bovi?
Någon vecka senare
efter att jag postat den färdiga Kolmårdenfilmen till hovet, tackade du för den
och berömde den. Även det var bra gjort, Silvia.
Än en gång grattis
på din bemärkelsedag.
Angående den
ovannämnda citerade boken ”Den lyckliga ockupationen”:
Tidskriften
”Svensk bokhandel” skrev om den:
”Samhällskritik
för det 21:a århundradet
En vass dokumentär
av en synnerligen skarpögd invandrare som mött det svenska samhället. Med
frenesi, humor och ett otal exempel visar författaren på all den inkompetens
och maktmissbruk han under trettio år mött inom den svenska statsapparaten.”
Bibliotekstjänstens
Thomas Arvidsson skrev:
”’Den lyckliga
ockupationen. Vladimir Oravskys sensuella recept från naturens eget kök och en
läsebok för alla åldrar och många smakriktningar om honom själv och om
invandrade och inhemska människor och djur.’ Nya Doxa. 428 s.
Genremässigt
ligger Vlado Oravskýs ’Den lyckliga ockupationen’ mellan satir och vitbok.
Författaren, ursprungligen flykting från Tjeckoslovakien, har under många år
arbetat i Skogsstyrelsen. Utifrån sitt speciella perspektiv som invandrare ges
här en brokig bild av ett Sverige i omvandling från sent 60-tal till tidigt
2000-tal. Byråkrater i Skogsstyrelsen blir en sinnebild av ’svenskheten’, den
självgoda, uppblåsta naiva tron om Sverige som ”det goda samhället”, vi som vet
bäst, är bäst! Författarens väv av texter har inslag av politiska, litterära
och kulturella allusioner och reflexioner och slutresultatet blir både roligt
och djupt tragiskt. Författaren både älskar och hatar sitt nya hemland, dess
småpåvar, dilettanter, inkompetenta byråkrater och medmänniskor.
Persongalleriet i boken är autentiskt, namngivna personer och många kommer att
roas men också skrämmas och skämmas vid läsningen av denna stilmässigt och
kompositionsmässigt högst originella och personliga litterära prestation.”
Boken har fått ett
20-tal positiva recensioner och en, enligt min subjektiva uppfattning, negativ.
Anmälaren kallar sig Z-Z, och jag tror knappast att det är hens riktiga namn.
”’Den lyckliga ockupationen’ kommer att
skända min toalett tills alla blad är förbrukade på båda sidorna. Den stinker
pest och sprider kolera. Jag slet av mitt hår, tappade hakan, bet mig i tungan
och gnisslade med tänderna. Läs den och du kommer att behöva återställas resten
av ditt liv.
Jag ber till högre
makter och hoppas att den hamnar på Vatikanens index över förbjudna böcker.”