Den 1 april 2017 höjer PostNord inrikesportot till minimum 7 nypräglade kronor, ”som en följd av att företag, myndigheter och privatpersoner skickar allt färre brev”, skriver PostNord i ett epostutskick. Det är inget aprilskämt.
Portot till övriga EU-länder höjdes i smyg den 1 januari 2017 till 19,50 svenska kronor för ett 50 grams brev och du måste förse brevet med ett ”Prioritaire”-klistermärke, om du vill få valuta för pengarna, det vill säga, få brevet levererat enligt ett ensidigt avtal som du inte har möjlighet att påverka. Förser du brevet med frimärket samt ”Prioritaire”-märket, då blir brevet automatiskt tyngre än 50 gram och då kostar portot 26,00. Fullständigt snillrikt uttänkt.
Alla dessa problem med PostNord som vi tvingas att bevittna, började den 1 april 2008. Inte heller då rörde det sig om ett aprilskämt. Den 1 april 2008 meddelade den dåvarande näringsministern Maud Olofsson på en presskonferens på Postens huvudkontor i Solna, att samgående mellan den svenska och danska posten är ett faktum och att ”Med samgåendet garanteras en god service samtidigt som posten tar ett steg ut i Europa”. Men Olofsson tänkte sig inte för, liksom hon inte tänkte sig för när Vattenfall köpte Nuon, och liksom hon inte tänkte sig för när hon medverkade till att ”rädda” Saab Automobile…
Näringsminister Maud Olofssons famösa näringslivsgärningar lyfte aldrig, utan sjönk som en sten och man kan säga att de hamnade på den famösa badtunnans botten.
(Tunnan var byggd i Bygdsiljum som ägdes av Mikael Åström som år 2005 spenderade sin tid i fängelse för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Han dömdes även till näringsförbud i fem år.)
Men nu skall vi inte gråta över spillt badvatten och brända pensionspengar, utan i stället bidra med konstruktiva förslag som skulle kunna förbättra PostNords finanser. Här kommer mitt.
Jag föreslår att ingen mejlkorrespondens får lov att ske elektroniskt via nätet, utan alla dator- eller mobiltelefonskrivna skrivelser, måste skrivas ut och postas i rätt frankerade kuvert. Mejlleverantörer bör naturligtvis få i uppdrag att se till att så blir fallet genom att strypa all mejlkorrespondens…
Därtill uppstår en radda andra fördelar, av vilka jag nämner två.
Ett: Det är mycket lättare att kontrollera fysiska brev än elektroniska, och många människor kommer att kunna glädjas åt anställning som granskare av de postburna mejlen.
Två: Nättroll, näthatare och nätmobbare är nätets barn och produkter. Inga av dessa fanns innan nätet fanns. Det är nätets mycket snabba kommunikation som frambesvärjer och livnär näthatare och nätmobbare. De, liksom i stridens oreflekterade hetta, släpper ifrån sig fullständigt ogenomtänkta påståenden och anklagelser. De tänker sig liksom inte för…
Men genom att betydligt sakta ner mejlens fart genom PostNords snigelhas, upphör nätmobbarnas sorgliga reflexplitande. Och skulle något som stinker trollhot och trollhat ändå slinka igenom, då finns det alltid vakande beredskap i de nygamla granskarna som med sax och svart täckbläck kommer till undsättning.
Jag är så nöjd med detta förslag att jag inte ens läser genom det innan jag skickar i väg det.