Tomi Ungerer är död
När jag fick höra att Tomi Ungerer är död, blev jag ledsen.
Ungefär så som när jag fick veta att John F. Kennedy blev skjuten och Olof
Palme och John Lennon. När Elvis Presley dog och den kände kocken Karol
Kovacovsky likaså.
Jag hade glädjen att korrespondera med Jiří Trnka, Bohumil
Říha, Astrid Lindgren, Erich Kästner, Ib Spang Olsen, Maurice Sendak och Tomi
Ungerer, samtliga stora konstnärer och författare i mina ögon. Med några
pratade jag till och med i telefon. Maurice Sendak och Tomi Ungerer träffade
jag personligen. Mitt möte med Ungerer är oförglömligt. I alla fall för mig. Och
det ägde rum för mer än 35 år sedan.
Han föreslog att vi skulle mötas i schweiziska Basel på Basel
art fair. Jag förordade ett något billigare ställe och han kontrade att han skulle
möta mig utanför Basel art fairs välbesökta VIP-rum. Vi spenderade åtminstone
tre timmar med varandra. Och trots att han var allvarlig och samhällskritisk,
jag skrattade och skrattade. Hans tillvägagångssätt att öppna andras ögon var
humörens och satirens.
När vi höll på att skiljas ville han skänka mig ett av hans
verk. Jag tyckte att det kunde jag inte ta emot. Han menade dock att han gjorde
större vinst på dem av sina arbeten som finns hos människor som kan uppskatta
dem, än hos dem som köper dem för dyr penning bara för att hans namn är
investeringsvärt.
Jag fick välja mellan fem olika grafiska blad. Jag valde ett
som hette ”Mir ist alles Wurscht”. Det rör sig om en ordlek där det tyska
idiomet ”Das ist mir Wurscht”, betyder att ”Det
spelar ingen som helst roll för mig”, samtidigt som den ordagranna
översättningen betyder ”Det är som korv för mig”. Att ”Mir ist alles
Wurscht” är ett politiskt ställningstagande råder det ingen tvekan om.
Efter att jag valde teckningen, signerade han den framför
mina ögon och bad sin assistent att omsorgsfullt packa in den, innan han
överlämnade den till mig.
Här https://www.youtube.com/watch?v=bp472pc9eOc kan du lyssna på multibegåvningen Ernst Horns komposition Mir ist alles Wurst. Även den tar ställning.
När du har läst ända hit, undrar
du förmodligen, varför jag inte angett när Tomi Ungerer var född och
hur gammal han var vid sin död? Det är med avsikt. Jag menar nämligen att Tomi
Ungerer förtjänar mer än en liten notis. Googla honom, läs hans böcker, titta
på hans tavlor. Så nästa gång du är i Strasbourg, kliv in i Musée Tomi Ungerer/Centre international de l’illustration. Det är värt
både din tid och dina pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar