Hur ska det gå för Toribio?

Hur ska det gå för Toribio? 

Hur ska det gå för Toribio? är den svenska titeln på en barnbok vars spanska original heter Imposible. Om denna bok hette ”Omöjlig” på svenska, skulle den få ett större djup, den skulle vara mindre platt. Eftersom då skulle man kunna läsa i titeln att bokens föräldrar tycker att deras son Toribio, som enligt boken är ”två och ett halvt”, är omöjlig. Då skulle man kunna läsa in i titeln att det som föräldrarna önskar att Toribio skall vara, är omöjligt, och man skulle också i den titeln kunna läsa in att Toribios föräldrar är omöjliga med sina orealistiska anspråk. 

Vad handlar då boken om? De icke namngivna föräldrarna tycker att deras namngivna barn är omöjlig och de störs av det och irriteras på det, dygnets samtliga timmar. Men, och nu citerar jag: ”En dag ser mamman en lovande annons i tidningen: ’Trött? Orolig? Fru Meridien kan lösa ALLA problem – familj, hälsa, pengar, kärlek. Vetenskaplig metod. Naturliga läkemedel. Snabbt resultat.’”

De bokar genast ett möte.

”Välkomna”, säger fru Meridien. ”Vad kan jag stå till tjänst med?”

”Det är vår son”, säger mamman.

”Vi vill att Toribio ska ändra sig”, säger pappan. Men det verkar omöjligt.”

”Ingenting är omöjligt. Vad är problemet med Toribio?”

”Han äter inte sin mat.”

”Han sover aldrig middag.”

”Han är mörkrädd och skriker efter oss hela natten.

”Han bajsar i byxorna.”

”Och han gillar inte att bli tvättad.”

”Jaha, så det ni vill att Toribio ska göra är: Sluta vara mörkrädd. Äta sin mat. Låta sig tvättas utan bråk. Sova middag. Sitta på pottan. Är det allt?”

”Kan du lägga till: bada utan att stänka?”

”Ja! Ja! Går det att ordna?”

”Fixat. I kväll ska ni lägga lite av det här magiska pulvret på hans kudde så kommer problemet att vara löst i morgon bitti. Det blir 2 500 kronor, tack!” 

Dagen därpå, när mamman och pappan vaknar, finner de i sonens rum en katt i stället för Toribio.

 

Vad är denna barnboks budskap?

Ett kan vara att om man inte vill ha blöjbarn som är mörkrädda och som bajsar i blöjan, då skall man skaffa sig en katt i stället.

Det är inget dåligt budskap, det kan vem som helst skriva under. Men det finns ett problem. Och problemet är att denna barnbok är skriven och även utgiven med sikte på de minsta, och inte för vuxna. Jag är ganska så övertygad om att när man läser denna bok för de små barnen, så de redan på sidan 5 tänker, det är för djävligt!, är jag verkligen så omöjlig? Vad kan jag göra åt det, så att mamman och pappan inte avsiktligt glömmer mig utanför en mataffär för evigheters evigheter? Det gav mig en läxa. Jag skall försöka sova alldeles lugnt under hela den mörka, rädslofyllda natten… Och om jag inte lyckas med det, trots den fina lärorika berättelsen, då hoppar jag i toaletten och spolar efter mig.

Jag tror att barn har bättre förutsättningar att somna lugnt efter kvällsläsningen av Pelle Snusk där en pojkes kropp korrigeras medelst sax, än de får efter god natt-läsningen av Hur ska det gå för Toribio? 

En annan möjlig tolkning är att föräldrar bör tänka sig noga för vilket namn de skall ge sina barn. Många, riktigt många har skrivit om våra namns betydelser för våra liv, inte minst efter år 1973, året då Eric Bernes bok What Do You Say After You Say Hello? gavs ut. Om den förskräcklige Toribio fick heta Especio i stället, då skulle han kanske vara ”snäll” redan som blöjbarn. Alla barn vill tillfredsställa sina föräldrars förväntningar åtminstone de första levnadsåren. Inte sant?   

Ricky Gerwais var värd för Golden Globe Awards fyra gånger. När han var det för andra eller möjligen tredje gången, berättade han på ett ungefär, att han ombads att inte vara elak mot sin publik eftersom någon kan resa sig och gå. Men han trodde inte på det, eftersom, som han sa, alla hoppas på ett pris, inte minst de, som vet att deras bolag redan betalade miljoner dollar för det. Då klippte kameran på den på den tiden mäktige filmproducenten Harvey Weinstein, som höll på att förgås av skratt. Och alla i publiken skrattade.

 

Nej, inte alla priser är köpta. Varken i film- eller bokindustrin. Författaren till Imposible, Isol, belönades med ett stort svenskt barn- och
ungdomslitteraturpris. Juryns motivering var bland annat att ”Isol skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Troligen är det så, men jag tolkar Imposible så, att de barn denna är skriven och målad för, måste vara minst 1,6 m långa.

Jag vill faktiskt sträcka mig så långt, att jag hävdar att om Isol inte blev en i Sverige prisad författare, då skulle Hur ska det gå för Toribio? aldrig ges ut här. Men jag kan ha fel, fast det aldrig tidigare hänt.  

Recensenten i Sveriges Radios Kulturprogram börjar sin recension av denna bok med att nämna Isols svenska stora pris, och sedan nämner hen den än en gång. Hen verkar ha en sådan respekt för priset att det blir tydligt att hen knappast vågar annat än buga inför boken. Och hon bugar mycket, mycket djupt, ungefär som en struts som enligt folktron bugar under sandmarkens yta. Hen skriver: ”Hur ska det gå för Toribio? är lite som Kafka för småbarn”. När du hör eller läser detta, tänk inte på Kafkas mångfacetterade världar, utan tänk på det simpla faktum att hans kortroman Förvandlingen börjar med meningen ”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt”, och att Hur ska det gå för Toribio? slutar med att Toribio ”omvandlas” på slutet av boken till en katt. Förlagen behöver sådana recensenter som hen som recenserade ”Hur ska det gå för Toribio?, men världen utanför förlagen behöver dem lika mycket som den är i behov av alla andra fake news.   

Sagda bok är för små barn och därför rikligt illustrerad. Så här tycker jag om illustrationerna: Ikeas ”svenska köttbullar” ser likadana ut oavsett vilket land de säljs i. Köttet i dessa kommer enligt Aftonbladet ”från fem olika länder”… De är lättigenkännligt runda och bruna.  

Förlaget: Alfabeta, översättning: Dag Hernried, ISBN: 978-91-501-2059-2

© vladimir oravsky