Stora boken om träd

Stora boken om träd

Författaren: Wojciech Grajkowski

Bildskaparen: Piotr Socha

Originalets titel på polska: Drzewa

Översättning: Tomas Håkanson

Bokförlaget: Alfabeta

ISBN: 978-91-501-2030-1 

Mitt första intryck av den Stora boken om träd var att den här måste jag bara läsa meddetsamma och sedan lika snabbt läsa den för mina barnbarn. Boken är stor i formatet (373 x 275 mm), den är vacker och en njutning att titta på och den är snyggt och ändamålsmässigt layoutad.  

En av anledningarna till att jag valde Sverige till mitt nya hemland efter att jag flydde Tjeckoslovakien, var att svenskarna respekterade naturen nästan på samma välbetänkta vis som de så kallade ursprungsfolken världen över. Ett av många exempel på denna välplanering var Gleerupska bokhandeln, med flera våningar proppfulla av böcker och musikskivor, byggd kring ett trehundra år gammalt träd som stolt och generöst prydde inte bara Lund, utan hela Sverige genom bokhandelns taköppning.

Den 11 och 12 maj 1971 var jag i Kungsträdgården i Stockholm, där jag var en av många demonstranter som protesterade mot borttagningen och förintelsen av tretton hundraåriga almar som, hävdades det med bestämdhet, stod i vägen för en tunnelbanestation. För mig personligen var detta inte bara en protest mot ett galet beslut, utan även en bekräftelse på att Sverige var det rätta landet, då i dåvarande Tjeckoslovakien en sådan protest inte bara skulle vara meningslös och otänkbar, utan även omöjlig, om man inte var beredd att äventyra sin sociala status. Det var då jag för första gången mötte Cornelis Vreeswijk. Han sjöng Klättergrodan och några veckor senare gav han ut livealbumet Låt almarna leva, tillsammans med Fred Åkerström, Bernt Staf och Tage Lidén. Senare flyttade både Cornelis och jag till Köpenhamn, där vi bodde bara några hundra meter från varandra, och träffades  under stora hästkastanjer på en utomhusservering över ett par flaskor öl.

Under drygt 10 år var jag anställd på Skogsstyrelsen och gjorde där ett bra antal uppskattade filmer om träd, skogsbruk och skogsvård. Jag läste en hel del böcker i ämnet och till slut skrev jag själv den uppmärksammade boken Skatten i skogen. Det krävdes således en hel del av Stora boken om träd för att jag skulle tycka att den var värd en investering av tid och pengar.

Jag skall inte hålla dig på halster: I mina ögon är Stora boken om träd visserligen inte ett allsidigt mästerverk, men den är definitivt mästerlig. Och för min del, skulle den lätt kunna heta ”Den ändlösa boken om träd”. 

 

Stora boken om träd är inte paginerat på det sedvanliga sättet, utan varje uppslag heter plansch, eftersom boken består av 34 uppslagstora planscher – därav det vältilltagna formatet.

De olika planscherna har titlar som ”Träd och oträd”, ”Löv”, ”Rötterna”, ”Trädens resor”, ”Endemiska träd”, ”Trädätare”, ”Trädens invånare”, ”Skogshuggaren och hans arbete”, ”Träbyggnader”, ”Träinstrument”, ”Bonsai”, ”Darwins träd”, ”Släktträd”, ”Träd i religioner”, ”Heliga träd”, ”Trädvarelser” et cetera. De flesta planscherna bjuder på mer än läsaren förväntar sig vid första anblicken. Ta exempelvis planschen ”Träsnide”. Den bjuder inte huvudsakligen på exempel på de mycket uppskattade smörknivar och ljusstakar som våra barn och barnbarn lärde sig att tälja i grundskolans årskurs tre, utan den här boken bjuder på över 30 färgsprakande, rituella, fantasifulla trä-masker från Mexiko och Kongo och Guatemala och Gabon och Mali och Burkina Faso och Papua Nya Guinea och Elfenbenskusten och Nigeria. Jag har varit i många av dessa länder och alltid kommit hem med några masker och de gläder mig sedan dess. 

Jag har nämnt att den Stora boken om träd skulle kunna heta ”Den ändlösa boken om träd”. Här kommer förklaringen. Ta exempelvis planschen ”Fordon och farkoster av träd”. Här kan vi se en bild på det 5 150 år gamla hjulet av trä, det enligt boken äldsta kända. Och här kan vi se även föregångare till dagens cyklar från början av 1800-talet, naturligtvis av trä. Och här kan vi även se den Trojanska hästen på en trä-platå försedd med trähjul, för att ta några exempel.

Det är praktiskt taget omöjligt att titta på bilden av den Trojanska hästen utan att reflexmässigt tänka på Homeros Iliaden och Odyssén och Vergilius Aeneiden. Och det slutar inte där, eftersom dessa verk oundvikligen leder tanken till Helena och Paris, som i sin tur…

Men jag tänkte även på nazismen och Karl Gerhard och hans odödliga kuplett Den ökända hästen från Troja. Och barnbarnet frågar, ”morfar, morfar, varför heter det trojan som du tjatar om att jag skall skydda min dator från?” ”Tänk du, tänk – jag har ju berättat om den trojanska hästen, minns du inte? Vill du att jag skall göra dig arvlös?” svarar jag och han kontrar med ”Visst visste jag det. Jag testade dig bara. Kan jag få ärva dig nu?” 

Att läsa och titta på planschbilderna i Stora boken om träd är som att planlöst googla eller läsa i Wikipedia. Man förflyttas tvångsmässigt med ett klick till andra uppslagsord, andra ställen, nya kunskapsbekantskaper. Varje ny länk, varje ny plansch är ett upptäckaräventyr. Ju mer man får veta, desto mer hungrar man efter nya kunskaper.

Det är som när jag för första gången besökte Oskuldens museum i Istanbul som bygger på Orhan Pamuks bok med samma namn. Det är flera våningar högt och man känner sig där som Ali Baba när han först såg all den rikedom som fanns i rövarnas hemliga grotta.

© vladimir oravsky