SJ tog över

SJ tog över 

Mina funderingar ”Allt går igen” (se http://posiphone.blogspot.com/2019/04/allt-gar-igen.html), gladde sig åt en hel del reaktioner. Dessvärre var det inte så få läsare som förleddes att tro att ”Allt går igen” handlade primärt om SJ. Det förhåller sig inte på det viset, utan jag valde SJ som en utgångspunkt för en fundering över den vardagliga nazismen som breder ut sig även i vårt land.

En hen skrev till mig att ”Allt går igen” var ”lite långt att läsa”. Jag tar henom på ordet, jag vill tillmötesgå mina läsare även om de inte alltid drar åt samma håll. Jag skall således nämna bara tre reaktioner på ”Allt går igen”.

Den ene beskriver hur hen köpte en SJ biljett på nätet och hur hen valde alternativet att hämta den i en biljettautomat. Hen tog sig till stationen bara för att erfara att biljettautomaten var borttagen och hen hänvisades till att hämta biljetterna på en Pressbyrå på samma station. Men den tjänsten kostade nästan lika mycket som självaste tågbiljetten. En korrespondens med SJ inleddes och till slut slutade allt väl, men den drabbade tvingades att offra en hel del tid på detta. Mest blev hen sur över ett frågeformulär som SJ prompt skickade till henom med frågan hur hen var nöjd med kontakten med SJ?

”Är de inte kloka?” undrar resenären. 

En annan skriver: ”… följande hände idag: SJ hade reparationer på gång, varför buss skulle ersätta tåg mellan Ställdalen och Örebro. 13.21 skulle det lämna Storå. Bussen kom inte. Ingen som helst information i något medium kom heller. Någon lyckades ta reda på att SJ beställt en (1) buss som var full innan den kom till Storå. Så chauffören susade bara förbi utan att vika in till min station. Meddelade uppenbarligen inte SJ detta heller. Vid upplysningen lovade SJ en medpassagerare att skicka extrabuss och taxi. Det kom inte. Däremot kom nästa buss, som skulle gå 15.23. Den kom 15.40 och var redan överfull…

I Örebro tog jag första tåg hemåt och fick en skrapa av konduktören eftersom min biljett var utgången. Jag sade att det var SJ:s fel, men det tyckte han inte var hans problem…”  

En tredje skriver: ”Det hände mig för många år sedan att jag skulle ta tåget till Kastrup. Jag var också ute i god tid. Stod och väntade på perrongen. Inget tåg och för en lång tid ingen information. Men sedan kom det på skånska (ingen engelska för de utländska passagerarna) ’IDAU HADE TAGET TILL KASTROP INGEN CHAFFOR SA DE BLIR LITE EXTRA VANTETID IDAU’. Ingen närmare specifikation. Tiden gick och jag tittade på klockan. Sedan kom det igen information ’JA GODDAU IGEN, VI HAR FORTFARANDE INGEN CHAFFOR TILL TAGET IDAU’. Igen ingen närmare specifikation om chauffören skulle kunna ersättas och därmed, om ingenting annat, visa våra utländska turister, att Sverige fixar små problem och prioriterar turismen. Som sagt tiden gick och jag insåg att nu var det taxi som gällde om jag skulle komma i tid till flyget. Det blev återigen det dyra alternativet. Jag litar inte på SJ.” 

Jag skrattade gott när jag läste dagens mejlskörd. Fast jag skulle föredra om folk inte var ”tvungna” att beklaga sig, utan i stället prisade SJ och banker, och våra politiker. Men varför skulle dessa aktörer sträva efter kundnöjdheten, när de gång efter annan erfar att vi pröjsar dem lika mycket oavsett hur mycket de missköter sig och när vi röstar på dem, trots att vi vet att de återigen kommer att dra oss i näsan och svika vårt förtroende.

© vladimir oravsky