HSB och tredje statsmakten

HSB och tredje statsmakten 

Kristina, den samma som HSB drar vid näsan genom att lova och lova och lova och försäkra och bedyra och ge löften om och utlova och falskeligen utfäster sig och inger falska förhoppningar och lovar och lovar och lovar och lovar, att de skall avlägsna det feberframkallande oväsendet från hennes lägenhet, den samma Kristina, kom nu fram till varför HSB sviker henne och vägrar att göra sin plikt.

Vad är det som hindrar HSB att åtgärda det synnerligen störande dygnet runt oljudet hos Kristina?

”Det är dina skriverier!”, säger Kristina till mig, med en blick som ingen någonsin skulle kunna kalla snäll.

”Mina skriverier?” repeterar jag, för att vara någorlunda säker på att jag inte missuppfattade henne.

”Ja! Dina skriverier. HSB sätter sig nu på tvären, efter allt det du skrivit om dem. Det är en helt naturlig reaktion. Vem vill vara så illa omskriven och återbetala det med snällhet?” låter mig Kristina veta.  

”Men är det inte så att jag skrev min första artikel om HSB först efter en månad efter att du nästan dagligen ringde till dem och bad och bad om hjälp?

Ställde sig HSB på tvären redan då?

Ställer sig HSB på tvären varje gång någon har fräckhet att påpeka att något inte funkar?

Vem gav dig denna idé att om man anmärker att något inte fungerar, då förvärrar man sin situation? Är det HSB som har intalat dig detta?”

Kristina svarar ej. Men sedan säger hon, ”folk vill inte bli kritiserade. Då ställer de sig på tvären. Så är det bara. Och nu har HSB ställt sig på tvären.” 

Där fick jag mig en läxa, som borde läras ut på journalisthögskolor i Sverige och världen över.

Paolo Macchiarini-skandalen, skulle aldrig ha inträffat om några visselblåsare understödda av journalister inte skrev om hans dödsbringande verksamhet. Macchiarini skulle självmant sluta genomföra sina oetiska operationer, men journalistkårens kritiska granskning förvärrade situationen och därmed förorsakade några onödiga patientdödsfall till. 

Mona Sahlin har aldrig och med ingenting bidragit till sitt eget fall, men när journalisterna var henne på spåret, då ”satte hon sig på tvären”, och gjorde allt för att journalisternas postprofetior skulle uppfyllas.

Samma kan man säga om Håkan Juholt. Sedan han flyttade till Island hörs det ganska lite ofördelaktigt om honom. Således var det journalisterna som drev honom till något som han inte ville vara del av.  

Islands statsminister Sigmindur Davið Gunnlaugsson, Argentinas president Mauricio Macri, Ukrainas president Petro Porosjenko, Förenta Arabemiratens president Khalifa Bin Zayed Al Nahyan, Saudiarabiens konung Salman bin Abdul Aziz, Vladimir Putin släktingar, Lionel Messi, Jackie Chan och tusentals andra till, hade brevlådeföretag ”hos” den panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca.
Men så skulle det överhuvudtaget inte behöva vara. Det var journalisterna som tog fram omkring 11,5 miljoner dokument, som de kallade Panamadokumenten, och som skapade denna världsomfattande skumraskkomplott.

Swedbank har aldrig sysslat med penningtvätt. Det intygades både en och två gånger av Swedbanks styrelseordförande Lars Idermark och Swedbanks vd Birgitte Bonnesen. Men sedan kom journalisterna och förstörde allt, och Swedbanks ledning satte sig på tvären och iklädde sig ekonomiska skurkars roll.

Watergateaffären var helt och hållet en journalistisk fälla som kostade den oskyldige och godtrogne Richard Milhous Nixon hans krigspresidentskap. Washington Post journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward borde överväga att låta skända sina gravar med påskriften ”WE’RE SORRY Tricky Dick!” 

Den första statsmakten anses regeringen vara. Den andra är riksdagen. Den tredje statsmakten, medierna, bör granska de två förstnämnda. Fast det är en urgammal, dammig syn, som varken Kristina eller HSB skulle godkänna. Så, journalister, mullvadar, sluta gräva! Ni ödelägger bara. Det enda ni klarar av att åstadkomma är att era stackars offer ”ställer sig på tvären”, och blir ännu djävligare än det som ni så verklighetsspeglande beskriver.  

© vladimir oravsky