Livet är gôtt, världen är stor

”Livet är gôtt, världen är stor… Lätt å leva, annars kan det kvitta, spring inte runt och vela, då sabbar du det hela.” Så sjunger humorgruppen Galenskaparna och barbershopensemblen Efter rakningen. Och jag nynnar med. Både tack vare att jag objektivt sett har all anledning att se på livet med nöjda ögon, och tack vare att jag i dag fick en DHL-försändelse framburen ända till ytterdörren. Den innehöll en flaska påkostat vin (jag har googlat det) och ett gratulationskort. Avsändaren var det fina hotellet i Riga där jag spenderade några dagar som sträckte sig även över min födelsedag. På det bifogade kortet skrev den uppmärksamma hotelldirektörskan att hon känner sig ledsen över att hennes personal förbisåg att jag fyllde år under tiden som jag vistades på hennes hotell…

Denna oväntat vackra gest väckte minnen: För många år sedan, var jag medlem i en ärad filmjury i Cannes. Vi hade ett förberedande möte på Hôtel Barrière Le Majestic. Dåvarande organisationschef, den generöse Eric Dufaure, hans amerikanska hustru Anne och jag, botaniserade bland avecvagnens vältilltagna utbud, när tre kypare kom fram bärandes på en tårta. Med en charmig fransk accent sjöng de för mig ”Happy birthday to you”. Det var en förhållandevist liten tårta med en diameter på kanske 23 cm. Att det behövdes tre kypare för att bära fram den, var inte för att deras framförande av hyllningssången behövde vara trestämmigt, utan på grund av att tårtans yummy, yummy ovanyta, var garnerad med ett cirka 50 cm högt konstverk, spunnet av skört mångfärgat socker, starkt påminnande eller kanske till och med föreställande Tatlins berömda och oförverkligade torn, känt även under namnet ”Monument för den tredje internationalen”.       

Tillbaka till Riga, som i mina ögon är en mycket välkomnande, välorganiserad stad, med ett rikligt utbud av bra mat- och aktivitetsställen av alla dess slag. 

Innan vi skulle besöka ”Latvijas Nacionālā Opera un Balets” (översättningen är säkerligen onödig), bestämde vi oss för att ta en öl och, visade det sig även en portion anka, på en trevlig, modern restaurang av japanskt stuk. Det var min födelsedag och min telefon darrade och ringde lika oavbrutet samtidigt, eftersom en inte alltför liten folkskara tyckte att ett födelsedagsbarn eller snarare en födelsedagsgubbe, inget önskar sig mer, än att denna dag viga åt en telefon. 

Här vill jag göra ett avbrott för att berätta något som, antar jag, inte alltför många människor varit med om på sin födelsedag, åtminstone inte i Riga: Bland alla mejl jag fick, fick jag även ett med avsändare ”vladimir oravsky”. Min första tanke var att jag själv råkade sända det till mig när jag vidarebefordrade något mejl, det händer nämligen ganska så många, då och då, fick jag veta. Men så var inte fallet. Det visade sig nämligen att denne Vladimir Oravsky var min namne, en professor emeritus i 80-års åldern, och han ville gratulera sin, som han skrev, ”berömda namne”. Hur fick han veta att jag finns och att jag dessutom just i dag fyller år? 

[Käre läsare, Ta en tvåminuters paus i läsandet, och försök att luska ut hur denne professor, som var helt okänd för mig, fick nys om min existens, utan att googla mitt, respektive sitt eget namn?]

Så här gick det till: Han njöt av sin söndagsmorgonfavoritsysselsättning, att lösa korsord. Och i det fann han: ”svensk författare, dramatiker, regissör av slovakiskt ursprung…” Professorn till och med skannade korsordet och bifogade det i mejlet. Lösningen på korsordet var ”Zostáva v pozadí, a tým sa dostáva do čela” / ”Håller sig i bakgrunden, och så intar han en ledande plats”. 

(Antagligen är det inte första gången som jag figurerar i slovakiska korsord, eftersom jag finns med i slovakiska ”Korsordsboken”https://www.krizovkarskyslovnik.sk/index.php?legenda=re%C5%BEis%C3%A9r%20a%20dramatik )

Slut på detta korsordsintermezzo. 

Så jag njuter av mitt angenäma sällskap och en öl eller två och svarar i telefon och är allmänt uppspelt, inte bara på grund av att jag brukar vara det, utan även för att det var en mycket behaglig dag, när en kypare, exceptionellt kunnig på att avläsa kunder och stämningar, lägger en fint dekorerad bakelse framför mig, och innan jag hinner framföra att jag inte har beställt något sådant, säger han ”With compliments from the chef. It’s on the house. Happy birthday!”
© vladimir oravsky