Bibliotheca Non Grata : för andra gången

Bibliotheca Non Grata är ett konstverk och en utställning av Måns Wrange och Igor Isaksson, samfinansierad av Stieg ”Millenniumtrilogin” Larssons familj och Umeå kommun. 

Det rör sig om ett bibliotek bestående av böcker som bokförlag i Sverige och annorstädes i världen av olika, dock inte konstnärliga anledningar refuserade, och som senare visade sig ha stor genomslagskraft och även blev storsäljare, översatta till flera språk.

Bild ©  vladimir oravsky 

Bild ©  vladimir oravsky 
På konstverkets första rad ses Vladimir Oravskys standardverk om friheten i kulturen : ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken Från Astrid till Lindgren” (ISBN 9789173270441 och ISBN 9789186839888) samt den biografiska romanen ”Från Astrid till Lindgren” vars långa väg till utgivningen beskrivs på Wikipedia med orden ”… År 2004 skulle boken som först kallades ’Astri mi! En berättelse’ ges ut, men förlaget stoppade utgivningen. Ytterligare två andra svenska förlag avbröt utgivningen. Bokförlaget h:ström - Text & Kultur, var det fjärde förlag som tog sig an berättelsen och lanserade den år 2007 i samband med Astrid Lindgrens 100-årsdag under titeln ’Från Astrid till Lindgren’.”  

På fotografiet nedan ses den inbundna katalogen med förteckning över samtliga böcker i Bibliotheca Non Grata.

Bild ©  vladimir oravsky 
Min osedvanlig kulturintresserad kompis och en sanslöst produktiv författare Staffan, mejlade till mig, när jag berättade för honom om Bibliotheca Non Grata: Kul den där utställningen, roligt perspektiv, grattis att vara med! Visst var det så att självaste Astrid ursprungligen blev refuserad, fanns hennes refuserade bok med i utställningen?

Jag har varit på Per Gessles Tylösand-hotell och sett alla refuseringsbrev han dekorerat baren med, från tiden innan Gyllene Tider slog igenom. Riktigt kul läsning. Inte för att jag har speciellt mycket till övers för Per Gessles musik eller allmänna attityd.

Jag svarade: Yes Astrid Lindgren var refuserad. Huruvida hon var med på utställningen vet jag ej eftersom jag inte flög upp till Umeå trots att jag blev bjuden. Mingel med opportunister är inget för mig. Jag väljer noga vem jag vill synas med, vill inte sluta som den avgångne bostads- och stadsutvecklingsministern Mehmet Güner Kaplan och den likaledes borträknade Mona Ingeborg Sahlin. Men jag tror inte att A Lindgren var med. Av flera anledningar: Det finns ingen författare som inte var refuserad någon gång. Men de flesta var det på grund av att förlagen inte trodde att de kunde tjäna in pengar på den och den boken eller att de inte fick tillräckligt högt tiggarbidrag från statens kulturråd och 30 andra officiella bidragsställen till.

Mina ”refuserade böcker” var inte refuserade, tvärtom, de blev antagna, till och med tryckta och annonserade i en rad tidningar, men dagen innan premiären på bokmässan i Göteborg, drogs de bort från marknaden. Det är en viss skillnad. 

Att Gessle var refuserad, tror jag gärna, men återigen, det måste ha skett på strikt kommersiella villkor, eftersom den mest vågade uppmaningen som han någonsin ställt i sina/hans texter var/är ”Gå & fiska!” 

Min danske kompis Lasse von, hörde också av sig med anledning av min medverkan på utställningen Bibliotheca Non Grata och bekände att han googlade danska och svenska recensionerna som min bok ”Friheten i kulturen” fått. Han citerade ett kort utdrag ur den okrönte recensentregenten Benny Holmbergs recension: ”Det är ett stort grepp Vladimir Oravsky tar om det svenska kulturlivet. Hans referenser är inte bara nationella, han går ut på det internationella fältet och hämtar bevis och exempel på det fria ordets kränkande, på det fria ordets handskande för att få vikt och djup i sin kritik mot det svenska kulturetablissemangets enligt honom sällsynt unkna byk. Han gör historiska turer i det fria ordets kölvatten, från Nelson Mandelas frihetskamp till Vilhelm Moberg och Haijbyaffären. Han refererar egen bakgrund och erfarenhet från det forna hemlandets diktatur i kampen för det fria ordet. 

Vladimir Oravsky är en kunnig och berest litterär ledsagare och denna bok kan mitt i allt apostroferande och attackerande användas som en diger uppslagsbok för det fria ordet. Han har åstadkommit något så ovanligt för svenskt vidkommande som ett betydelsefullt litterärt verk om litteraturens viktigaste principer och moraler i detta avseende. Han visar på hur författarens rätt till det fria ordet alltid har ansatts av diverse knep och anslag. Han slår upprepade gånger fast hur viktigt det är att den litterära produkten ägs av författaren. 

Maken till frontalangrepp på det etablerade kulturlivet har inte skrivits i detta land sedan Strindberg drog ut i den gigantiska pennfäktning ’Strindbergsfejden’ där han sågade hela det dåtida kulturetablissemanget vid fotknölarna med bland andra storheter som Heidenstam och Levertin och där Strindberg också konstaterade att vad upptäcktsresande Sven Hedin släpat hem i materiell och saklig materia inte ägde större halt än att det på sin höjd borde redovisas på Lantmäterikontoret.” 

Lasse von kommenterade allt detta med ”inte helt illa Oravskyvitj!” 

För att visa att jag är bakad av den godaste degen, svarade jag med ett för evigt och överallt giltig iakttagelse: ”alla bedöms så som de förtjänar”. 

© vladimir oravsky