Vi i Sverige tycker att man når bättre resultat vid förhandlingar och i vårt arbete när vi använder oss av garderande uttryck som ”möjligen”, ”sannolikt”, ”troligen” och kanske även ”kanske”. Detta anses avspegla vår svenska försynthet, försiktighet och anspråkslöshet. Att det finns folk som uppfattar detta som att vi på detta vis på förhand avsäger oss allt ansvar och skapar ett utrymme för undanflykter och ansvarsfrihet, får stå för dem som tycker så, som vi brukar säga.
Vi i Sverige använder oss inte så sällan av en ansvarstaktik som går ut på att det räcker med att hävda att man inte minns något, att man inte visste något, att man inte har några kommentarer, att man inte kan kommentera det enskilda fallet…
Vi i Sverige tycker att det för var och en borde vara solklart att denna ansvarstaktik främjar sanningen, på samma vis som den svenska arbetsmarknadspolitiken främjar vit arbetskraft, och inkomst- et cetera beskattningen främjar vårt välstånd. Vi intygar våra själv- och bolagsdeklarationer och allt annat som intygas bör, på både heder och samvete eftersom heder och samvete är, anser vi, klart åtskilda från varandra.
Vi i Sverige brukar använda oss av den allrådande trollformeln ”jag kan inte kommentera det enskilda fallet”, samtidigt som var och en är medveten om att det enda som är av intresse vid det givna tillfället, är det som just då är på agendan, det vill säga, just det enskilda fallet.
”Vi vänder gärna blad och ser framåt”, när vi samtidigt är ganska så medvetna om att en framtid knappast kan te sig oproblematisk så länge det finns en massa bråte sopade under mattan.
Vi i Sverige tycker att det nästan alltid är de andra, de som föregick oss, som inte tagit sitt ansvar, och trots att vi ärvt deras grova misslyckanden, håller vi ändå med stor framgång att vända dessa till en veritabel succé. Vi tycker om klart och soligt väder men vi är baddare på att sprida dimridåer. Vår kreativitet tillåter oss hitta på ord och få dem till på köpet accepterade, som exempelvis ”halvsanningar”, vilka knappast någonsin kan finna en motsvarighet i den konkreta världen.
Vi är innerligt duktiga på att beskriva händelser på ett vis som skiljer sig från andra människors upplevelser. Vi är hejare på avledningsmanövrar som leder befolkningens uppmärksamhet till personer och verksamheter som, om de inte tog uppmärksamhet från något som berör oss, knappast skulle ha påverkan på vår svenska vardag. Vi lägger större resurser på fjärrkontrollsolidaritet, än lojalitet med våra närmaste. Vi är mästare på att kringgå och blunda för det konkreta, vi bemöter det med desinformation och hoppas att den kommer att tagas som dess motsats.
Vi konfererar och utreder, i stället för att sätta in konkreta åtgärder där de akut behövs. Vi utnämner och tillsätter en lång rad chefer och mellanchefer och direktörer, överdirektörer och generaldirektörer, för att ansvaret skall vara lika svårspårat som gärningsmän till morden på en känd president och en statsminister.
Lars Melin, docent i svenska, forskade fram, att Sveriges vanligaste mening är ”Jag vet inte”. Vad berättar det om oss?
Jag håller på att skriva en bok om emojis, och just nu är jag vid kapitlet om djur: om strutsen, med den uppdiktade förmågan att sticka huvudet i sanden, om pudeln, med den konstruerade förmågan att vända kappan efter vinden, och om de tre aporna, där den ena inte vill se, den andra inte vill höra och den tredje skyler munnen med handen för att den inte är beredd att tala. Vad berättar det om oss?
I två korta betraktelser skrev jag om ICA:s 100-årskalas. (Det går bra för Sverige och Matnyttigt). Jag fick motta många reaktioner. Ett kom från leg dietist Paula Frösell, brand manager Mat, måltider & hälsa, anställd av ICA Sverige AB. Jag tycker att hon förtjänar att hennes svar inte hålles inne, inte minns på grund av att hon tog sig tid att reagera på mina tankar. Dialogen är viktig.
Så här skriver hon: ”Hej Vladimir! (…) Hälsofrågor ligger mig varmt om hjärtat och precis som du brinner jag för att verka för att påverka befolkningen i en hälsosammare riktning, med bra matvanor och fysisk aktivitet i vardagen. För det är onekligen alarmerande att vi blir allt fetare, vilket i sin tur är relaterat till andra livsstilssjukdomar. ICA står bakom de nationella kostråden som bland annat förespråkar ett ökat intag av frukt och grönt och ett minskat intag av socker och salt. Därför gör vi löpande insatser som ska främja goda matvanor exempelvis med den nyligen avslutade frukt- och gröntkampanjen som du säkert mött i din ICA-butik, i våra sociala kanaler, i press eller på stan. Vi arbetar också med sortimentet för att löpande utöka och förbättra det inom hälsa och utöver det kommunicerar vi hälsobudskap i olika kanaler. Vi arbetar också utanför våra egna gränser i samarbete med t ex Karolinska sjukhuset, Cancerfonder och Gen-PEP för att på så sätt bidra till forskning och aktiviteter som faktiskt kan göra skillnad för människor.
I år fyller ICA 100 år och det har vi uppmärksammat på olika sätt, exempelvis genom att blicka framåt genom att fråga våra 00-talister om hur de ser på mat och måltider. Vi valde också att fira genom att ha 100-årskalas och bjuda kunderna på tårta i alla våra butiker. Kanske inte så hälsosamt men i en balanserad kost ryms något sött ibland i mindre mängd. Det är ju inte varje år man fyller 100! Jag hoppas att du fick möjlighet att njuta av en liten bit.
Återigen, tack för att du delade med dig av dina tankar och idéer!
Med vänlig hälsning”
Paula skall ha tack för sina rader. Jag uppskattar hennes ambition. Men jag skulle uppskatta hennes svar ännu mer om den bemötte det som jag har skrivit och hade synpunkter på. Så här skrev jag: ”(…) Jag är inte emot tårta och läsk. Jag är inte emot ostbågar och chips. Faktum är att jag med glädje konsumerar dessa varor och bjuder även mina barn och barnbarn på dessa. Jag menar dock att de inte borde missbrukas som lockmat. Människans belöningssystem har nämligen hur lätt som helst att skutta av tacksam glädje även av andra eggelser. (…) ICA:s varor och tjänster, så som försäljning av tobak i alla dess former, marknadsföring av lotter och dylikt och saluföring av skadligt fett och socker, generera vinst för ICA, samtidigt som de gräver djupa hål i statskassan. Och därmed även hos den enskilde medborgaren. Den gratistårtan och den gratisläsk kostar dig och mig alltför mycket, och vi har inte råd med att tiga om det. (…)”
Dialogen mellan konsumenten och producenten är viktig. Men då skall politiken och strategierna inte stå i vägen för den. Förskönande ord, undanmanövrar och andra dimridåer bär sällan ett förbättrat resultat i sitt sköte.
Bild: Lyckans ost
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar