Redan det, att jag svarar på din kritik, skall avläsas så, att du misstar dig.
Men innan jag går på de konkreta två anklagelserna, vill jag klargöra att jag inte tror att ”en åsikt” automatiskt får en ”tyngd” bara för att du i ditt mejl hävdar att den uttrycker ”mångas åsikt”, liksom jag inte tror att bara det, att en åsikt som skrikes gällt, gör den mera värd att lyssna på.
Till saken.
Att jag i mina rader betitlade ”Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt” ordagrant citerade en kvinnas misstag och samtidigt även ord för ord anförde en mans kloka svar, gör mig inte automatiskt till en kvinnohatare. Mina rader anförda under rubriken ”Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt” var således på inget vis ett inlägg i den 151 år gamla könsdebatten. Mina flera tusen tidnings- och tidskriftsartiklar samt mina böcker, pjäser och filmer fullständigt omkullkastar din anklagelse. Det är bara att läsa på.
Jag försäkrar dig, att jag i min notis ”Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt” skulle använda mig av samma citat även om rollerna var ombytta och Uddén hade penis och Paul Simons hade trosor och kjol. Min artikel handlade om två människors diametralt motsatta sätt att se på sin roll och ta ansvar, och inte om ”kritik av det kvinnliga och förhärligande av det manliga”.
Och detta leder oss direkt till din anklagelse att jag hänger mig på ”bagateller”.
Nu skall jag bortse från idiomen som inte så sällan med all rätt menar att gud, respektive djävulen finns i detaljerna, utan går direkt till den konkreta ”bagatellen” om gissningar om framtiden.
Att skåda i framtiden är ingen bagatell. Tvärtom. Jag rekommenderar att du bekantar dig med den blinde Teiresias, som både var man och kvinna. Jag rekommenderar dig bekantskap även med Nostradamus, Debora, Naevius, Kalchas, sibylla, Saida, Proteus, Mopsos, Kalkas, Manto och Pythia, mera känd som Oraklet i Delfi. Pythia, berättade, liksom även Teiresias, precis allt: att Oidipus kommer att mörda sin far Laios och att han gifter sig med sin mor Iokaste.
Inget av detta var något som Oidipus direkt drömde om, och därför tog han till sig ett solitt batteri av försiktighetsåtgärder, med vilka han skulle sabotera sitt förutbestämda ödes bana. Och hur slutade det? Oidipus mördade sin far och äktade även sin mor… Det händer nämligen, och inte så sällan, att en människa stöter ihop med sitt förutbestämda öde på samma väg som hon tog för att undvika det.
Det ovannämnda berättas i sagor och myter, som knappast skulle uppkomma om de inte hade sina rötter i påtagliga verkligheter. Alla samhällen och inte minst vårt, fungerar som en reaktion på förväntningar, det vill säga som en reaktion på förutsägelser. Allt ifrån börskurser till planering av framtida utbildningar. Det är förutsägelser och förväntningar som sätter i gång våra tankar om vi bör avveckla eller behålla kol- eller kärnkraft… Det är detsamma som pushar oss att beställa vår långväga solsommarsemester redan i januari, min förläggare köper ett manuskript för 463-tusen kronor eftersom hen skådar en fet framtida vinst…
Det finns förutsägelselekar som är oskyldiga, som när Sveriges Radios folk dagligen och under många år ställer frågan till Ring P1:ets programledarna ”Vad tror du att dagens program kommer att handla om?” eller när olika experter skådar i framtiden och förutser hur fotbollsmatchen mellan Island och England kommer att sluta…
Att låta en vice verkställande direktör för IEA gissa om det blir krig i Mellanöstern eller inte, i rent underhållningssyfte, kan vara farligt och därför även direkt oansvarigt.
Att samme vice verkställande direktör, svarar Uddén med “I dont think I can answer this question… This is little behind my experience”, tydligt visar att han vet att folk läser hans läppar och lyssnar på hans tankar. Därför väger han sina ord på guldvåg, därför tar han sitt ansvar och svarar det han svarar.
Att förutsägelser påverkar människornas handlingar, trodde jag var lika känt som svaret på frågan hur det kommer sig att meteoriterna alltid hamnar mitt i en meteoritkrater.
Den geniala författarinnan Augusta Strindberg svarade till von Heidenstam ”Hur din bok kommer att mottagas kan jag ej profetera”, och Strindberg kunde ett och annat både om litteraturen, litteraturkritiken och dåtidens kulturkonsumenter.
Carla Gustava Verna von Heidenstam skrev i dikten ”Hur lätt bli människornas kinder heta”: Hur lätt bli människornas kinder heta! / De döma snabba, fast de litet veta…
Jag slutar denna betraktelse liksom förra gången: I rest my case. Jag vilar min väska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar