Den 8 mars kallas Internationella kvinnodagen. Det var en stor dag i Tjeckoslovakien när jag var liten. Jag minns att redan i förskolan fick vi i veckor, organiserat måla och klippa ut röda hjärtan av kartong, för att skänka dessa till våra mödrar. Och detta fortsatte vi med ända tills vi gick ut mellanstadiet. Internationella kvinnodagen skall mer än andra dagar om året uppmärksamma kvinnors ojämställdhet med män i olika samhällen, men eftersom Tjeckoslovakien var ett socialistiskt samhälle på den tiden, så ojämställdhet var inte bara ett abstrakt begrepp utan även oförståeligt: varför skulle någon, det vill säga män, vilja samexistera med någon, som inte var lika mycket värd?
Om några månader skall vi vara med om ytterligare ett riksdagsval.
För att kunna bestämma oss, vem och vad vi lägger vår röst på, måste vi underkasta oss något som är i allra högsta grad osvenskt, något som med all säkerhet är det mest osvenskaste av allt osvenskt, nämligen skryt.
Vi svenskar, som bekant skryter inte, vi framhäver oss inte, och om vi nu till äventyrs ändå gör det, då är det bara för att föra talan för vårt innersta väsen, något som definierar oss sedan urminnestid, det vill säga det som vi uppfunnit och äger immateriell och andra rätter till. Jag pratar naturligtvis om vår svenska prinskorv och dito falukorv. Redan Carl Jonas Love Almquist stolt konstaterade, att blott Sverige svenska prinskorvar har.
Men som sagt: Under några månader under år 2018 skall vi tränga bort våran svenskhet och underkasta oss olika partiledares och deras entourages helt och hållet ohämmade skrävel.
Hur mycket enklare var det inte förr i tiden, när man kunde födas till en kunga- eller kronprinsessatitel, och folk accepterade det, utan att behöva ta ställning till om dessa dödliga har de kvalitéer som tveklöst gör dem lämpliga att representera mig, min förtidspensionerade granne och hela övriga nationen.
Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå är en titel.
Inte lika fin som kung och drottning och kronprinsessa och prinskorv, men en riktigt bra titel, åtminstone på en bok. Jag har belägg att hävda det.
Boken Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå, kom ut som pappersburen bok redan år 2004. Sedan kom den ut i punktskrift även kallad brailleskrift och blindskrift, den kom ut även som talbok och så småningom även som e-bok.
År 2018 är den utgiven ytterligare en gång, eftersom den har letat sig in i hjärtan och hjärnor på folk i alla dess åldrar – Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå betraktas att vara en kultbok. Det finns folk, sägs det, som har tatuerat titeln Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå på sin egen kropp. Och jag som är rädd för till och med att vara stucken av ett aldrig så litet knott.
Det råder onekligen en ojämlikhet i vår värld.
”Visst skrattar man då och då högt för sig själv när man sitter hemma i fåtöljen och läser något dråpligt. Men att inte kunna hålla emot ett klingande skratt på bussen och tunnelbanan är inte fullt lika vanligt. Det räcker att läsa några sidor in i denna ‘brevväxlingsbok’ innan smilbanden börjar dras uppåt. Kattis svar på brevvännen Sandras brev är fyllda av vardagligheter och absurditeter, livserfarenheter och nonsens i en salig blandning, där hennes diktande ungerske pappa spelar en stor roll.
Kattis själv är en mycket sammansatt person, med förmåga att se livet och människor, inte minst sig själv, ur en mängd synvinklar. Med hjälp av ett träffande språk, och träffsäker humor, som för övrigt aldrig blir plump eller slår under bältet, ställer författaren många frågor - politiska, samhälleliga, relationsmässiga och personliga - på sin spets.
Boken dediceras till tjejer och kvinnor, från sena tonåren och uppåt, men förhoppningsvis kan även män få utbyte av den. Författaren har tidigare givit ut ett tjugotal böcker, bl.a. ’Zlata Ibrahimovics dagbok’”, skrev Irene Ahlberg om Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå i BTJ / Bibliotekstjänstens inflytelserika bedömningshäfte.
Johanna Lind skrev i Generation x-tra:
”Det här är förmodligen världens knäppaste bok med världens knäppaste titel – men vad rolig den är! Flera gånger skrattade jag så jag fick ont i magen.Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå handlar om Kattis som brevväxlar med en tjej som heter Sandra.
Kattis är en tonårstjej med otroligt skön inställning till livet. (...) Familjens överhuvud, Kattis pappa, är en udda figur med ett stort, varmt hjärta. Men mycket av det han gör, får Kattis att slita sitt hår av förtvivlan och som läsare skrattar man så tårarna sprutar. (...) I många år har Bert-böckerna fått ungdomar, kanske främst killar, att fnissa igenkännande. Det här är något liknande fast för tjejer. Boken är fnölkul och fulibulrolig (Kattis-uttryck). Läs den.”
”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå. En bok för tjejer och kvinnor. Med allvar och humor går Oravsky hudlös in i den politiska debatten om kvinnans integration (...) Rekommenderas varmt som högläsning på håltimmarna mellan lektionerna för mellan / högstadieelever” / Li Kioko,
Bookhousegirl recenserar Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå med följande välavvägda ord:
”‘Du undrar om jag skojar? Nej, jag skojar inte. Vill du låna Dick (familjens skorpion) så får du det. Jag lägger ner honom i kuvertet. Han klarar sig en vecka utan mat, så det gör inget om det skulle ta lite längre tid på Posten. Skriv sedan och berätta om din fars nya reaktion!’
Något senare:
’Det var väldigt synd att Dick blev dödad på Posten när de stämplade frimärket. Jag borde aldrig ha frankerat brevet, de där mördarna på Posten förtjänar inte att man köper deras frimärken!
Pappa blev så ledsen att han håller på att bränna sin frimärkssamling i köket för att hämnas på Posten. Men det var ju tur att de stämplade Dick på huvudet, så han dog omedelbart och inte behövde lida.
Pappa ropar från krematoriet, jag menar köket, och undrar om du kan skicka tillbaka Dick så att han kan få honom uppstoppad. Det här är ändå pappas första husdjur och han höll verkligen av honom, så det är ett perfekt sätt för dig att visa dina kondoleanser.
Sörjande
/Kattis
I ett femtiotal brev till sin vän Sandra delar Kattis med sig av sina erfarenheter om livet, där hennes mycket märkliga nonsensskrivande pappa har en stor del...
Hysteriskt rolig på sina håll, så är det här en bok att tycka om, att skratta högt åt och faktiskt tänka att det kunde vara värre. Mycket värre som när grannkatterna åt upp deras hamster och Kattis pappa skriver ett mycket argt och roligt brev där han bifogar ett riktigt roligt skämt för att de ska se att han menar allvar.”
17-åriga Marie-Terese skriver på sin blogg: ”Och jag har hittat en skitrolig bok!! Inte speciellt seriös eller djup, men hemskt rolig!! Jag började läsa lite i den i bibblan igår och den var så rolig redan på första sidan. Så jag var ju tvungen att låna den! Så nu har jag en perfekt bok att läsa på flyget! Den heter Dumma
byxa ut och gå när man nappar på en tå av Vladimir Aurum Oravsky.”
Ullvigymnasiet rekommenderade Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå på sin webbsida sida bland ”Romaner med feministiska inslag”.
Även Myndigheten för skolutveckling (MSU) listade Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå på sin förteckning över rekommenderade böcker med feministiska inslag och även roliga böcker.
Boken Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå, och boken Zlata Ibrahimovics dagbok, ingår i Bibliotekstjänsts vandringsutställning, och båda titlarna kan lånas på drygt 1 000 bibliotek runt om i Sverige.
På omslaget av Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå syns bokens Kattis och Sandra. De heter Katharina Oravsky Sandström och Aleksandra Oravsky Sandström, deras ungerske fader är jag, Vladimir Oravsky.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar