Johan Ehrenbergs Jönköpingskoppling

De flesta välinformerade människor i Sverige vet vem Johan Ehrenberg är. Han har skapat tidningsrubriker de senaste 40 åren, han finns rikligt representerad på nätet och så både pratar och skriver han gärna om sig själv och sina gärningar, senast i boken ”Falska minnen”. Jag gillar Johan om än inte för allt vad han gjort. 

Jag gillar inte konkurser som hans bolag var med om, eftersom de betydde att någon annan fick betala med sin tid och sitt anletes svett för dessa. Inte heller gillar jag att exempelvis under 2015 fick hans ”18 bolag nästan 23 miljoner kronor i driftsstöd”. Ty jag är ingen anhängare av tänket att ändamålet helgar medlen. Ty jag är ingen anhängare av tänket att på vägen mot ett utstakat mål, måste man acceptera ”sidoskador”, det vill säga offer av mer eller mindre oskyldiga, (även om jag är medveten om att vem som är oskyldig är inte så sällan en ideologistyrd definitionsfråga).  

Därmed blir det klart, att jag inte heller är någon anhängare av politiska ismer, eftersom samtliga använder sig av en mekanisk ångvält i stället för den av mig prioriterade handstyrda pincetten som rekryterings- och arbetsverktyg. Jag sprider inte de politiska ismernas budskap, oavsett dess hållbarhet eller sanningshalt. Min röst lägger jag i stället på döttrar och söner till Spartacus och Robin Hood och Juro Jánošík och Corisco och Jesse James och Emiliano Zapata och Francisco ’Pancho’ Villa och Salvatore Giuliano och Nikola Shuhaj och Oleksa Dovbuš och Stenka Razin och Sándor Rosza och András Juhász och Lampião och Diego Corrientes och Mandrin och Rob Roy … 

Johan Ehrenberg är en synnerligen produktiv och därjämte arbetsupptagen person. Ändå hinner han svara på mina mejl, läser mina artiklar, låter sin personal recensera mina böcker. Sådan uppmärksamhet kan man i den svenska tidningsbranschen förvänta sig bara från vänner, bekanta och de som tror sig och kalkylerar med att få profitabel utdelning av det. 

Numera ingår även mediekooperativet Fria Tidningar i Johans ETC, som fristående bolag ETC Fria AB. Även Fria har publicerat en rad av mina artiklar och recenserat mina böcker. 

År 2011 startade ett samarbete mellan Smålands Folkblad, en lokal socialdemokratisk tidningsförening och ETC. Den gemensamma satsningen lades ner år 2015. 

Tillsammans med mina senaste två artiklar ”Journalister som går i koppel” och ”Journalister som bär ansvar för rekrytering av SD-anhängare”, har jag skrivit cirka tio artiklar i vilka jag rapporterar om att Mediehuset Hallpressen som ingår i Herenco AB, ger ut så gott som alla tidningar som ges ut i Jönköping med omnejd: Jönköpings-Posten, Smålands-Tidningen, Vetlanda-Posten, Tranås Tidning, Smålands Dagblad, Värnamo Nyheter, Smålänningen, Falköpings Tidning, Västgöta-Bladet, Skaraborgs Läns Tidning, Finnveden nu, Höglandet nu, Skövde Nyheter, Tranås Aktuellt, Smålänningens Veckoblad och Jnytt och Jönköping nu. Och som om denna förkrossande tidningsburna åsiktsdominans inte var tillräckligt problematisk ur demokratisynpunkt, så vågar konkurrenterna, typ Jmini, inte visa någon som helst kritisk ståndpunkt gentemot Jönköpings-Posten och dess klonade syskonskara, antagligen på grund av att de själva vill ingå i denna klonfamilj. 

Jag mejlade mina mediekritiska Jönköpingsartiklar till Johan Ehrenberg. Han hörde av sig både skriftligen och även med ett nytt utspel: han skall våren 2017, återigen börja ge ut en veckotidning i Jönköping, den här gången under namnet ETC Jönköping.   

Jag är tämligen säker på att Jönköping är den medelstora svenska stad, som har flest lokala tidningar. Till dessa tillkommer lokala radiostationer- och lokala tv-sändningar. Jönköpings-Postens telefonförsäljare irriterar en i tid och otid genom att försöka pracka på en gratisprenumeration under varierad tidsperiod. Annars kostar J-P pengar. Generellt kan man säga att Jönköpings-Posten får in inkomster både från annonsbeställare och de som via köpet av J-P än en gång betalar för dessa annonser. Samtliga övriga lokala tidningar, pappersburna som digitala är inte bara gratis i Jönköping, utan de levereras även till ditt hem och tvingar dig att olästa släpa dem till pappersinsamlingen. Detta, tillsammans med att det politiska Jönköping inte är Sveriges rödaste stad, talar mot, att ETC Jönköping kommer att lyckas. 

Men det finns även ett annat sätt att se på det. Samtliga Jönköpingstidningar liknar varandra vad gäller det skrivna ordets utbud – de lånar varandras innehåll, inklusive faktafel och felstavningar och de är irriterande rundhänta med annons- och reklamutrymme. ETC Jönköping har således ett lika mastodont som heroiskt  arbete att utföra i Jönköping. Att städa rent augiasstallet är en baggis i jämförelse. Men då måste ETC Jönköping ta sig an uppgiften som en Rob Roy eller en Spartacus och inte bara som de förutsägbara rödgrönas enstämmiga megafon.

Lycka till Johan.

© vladimir Oravsky