Den första bilden på en trave av bortslängda ”Jönköping nu”-tidningar, är tagen i juni 2014. De andra fotografierna på samma reklamblaska är från i dag, det vill säga, de är knäppta drygt två år senare. De har halvruttnat på detta ställe vid ett trädgårdsstaket sedan 1 september.
Fotografierna talar sitt tydliga språk: att ingenting har förändrats, åtminstone inte när det gäller den katastrofala distributionen av reklamtidningen ”Jönköping nu”.
Dagligen hör man budskap om nödvändigheten att tänka ”klimatsmart”. Till och med tidningar sprider det. Inte för att de bryr sig det minsta om budskapet, utan för att detta bud säljer nu, och man kan tjäna pengar på det.
Att de flesta tidningsägare inte plågas av några betänkligheter, verifieras av, att de publicerar cigarett- och spritreklam och annat tärande, under det oskrivna mottot, vi säjer gladeligen allt som säljer.
Det fälls alltför många träd som används till pappersmassa för spridning av reklam för vår planets destruktiva köp- och släng-budskap. Det körs alltför många biltransporter distribuerande reklam för vår planets alltför kostsamma köp- och släng-budskap.
Varje svenskt hushåll, oavsett om det består av en enda person, och det finns alltför många av dem, eller av 13, tilltvingas cirka 70 tunga kg direktreklam i sin brevlåda om året. Och vad får mottagaren veta från all denna dyrbara pappersmängd, förutom att sommarreor anordnas just på sommaren, att mellandagsreor pågår den tid som infaller någon gång i mellandagarna och att man kan få rödbetor och tre par skor för priset av två, om man kör till det och det varuhuset 5 mil bort.
Reklamblaskan ”Jönköping nu”, ingår inte i den direktreklamstatistiken på 70 kg som redovisas ovan, eftersom den av någon obegriplig anledning klassas som tidning, och har således samma status som exempelvis The New York Times, en av världens mest ansedda dagstidningar.
”Jönköping nu” är inte en dagstidning, utan den utkommer en gång i veckan. Det betyder, att när ett hushåll bestraffas med den – man kan inte kalla det för något annat eftersom man tvingas att själv bära den till sortergården – är tidningens ”nu”, för många dagar sedan ett ”då”, även om reklamerbjudanden i regel inte är föråldrade. Vem känner inte till den forne gatumusikanten Ralph McTells vidspridda konstaterande att ”Yesterday’s paper, telling yesterday’s news”?
”Jönköping nu” trycks i 70 300 exemplar. Hur många av dessa exemplar når den publik som de som betalar för att ha reklam i den luras att tro, vet antagligen ingen.
Min strävhåriga tax har alldeles korta och alldeles trötta ben för att kunna göra en ordentlig motionsrunda, så vi uppehåller oss bara i ett till ytan begränsat litet Jönköpingskvarter.
I det ingår Lovisagatan och där finns en återvinningsstation var taxen och jag inte så sällan finner stora balar av ”Jönköping nu”, ditkörda och ditslängda, ouppackade, möjligen direkt från tryckeriet. Men det är inte det enda ställe i mitt kvarter var man kan hitta ”Jönköping nu”. Det finns åtminstone sex, sju andra, något som mina fotografier dokumenterar.
Hur många kvarter finns det i Jönköping? Hur många ställen finns det där ”Jönköping nu” dumpas? Tio? Tjugo? Femtio? Var och en av dessa gissningar kan vara den rätta.
De bortslängda och icke distribuerade balarna med ”Jönköping nu” kan inte betraktas på annat vis, än ren och skär stöld. Stöld från de som annonserar i den, och därutöver stöld från dig och mig som genom vårt eget beskattade arbete, finansierar dessa företags skatteavdrag för ”diverse främmande tjänster”.
(Adjektivet ”främmande” har många synonyma betydelser. En av dessa är ”oberättigade”. Skattemyndigheterna borde överväga att använda sig av denna betydelse, vid revisionen av utlägg för reklamen.)
Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik, kostade reklamen i Sverige år 2013, inte mindre än 65 585 000 000 kronor, och år 2013 upplevdes av reklambranschen som ett ”magert år”.
Vem står för denna ofattbart stora summa och vad får du och jag i utbyte för den?
Jag tror att det inte är alltför svårt att räkna ut att det inte är någon annan än vi konsumenter som med vår tid och vårt arbete betalar varje öre av denna summa. Reklamen gör nämligen inte varor och tjänster billigare, utan fördyrar dessa. Reklamkostnader läggs på det pris som varor och tjänster skulle kosta om de inte fördyrades av utgifter för reklam.
Gratisreklamtidningar är inte gratis. Du och jag står för fiolerna, och det oavsett om du tar del av reklamen eller om du slänger den direkt på soptippen.
All reklam, inklusive gratisreklam, är inget annat en blodigel, som suger sig fast på dig och mig och suger och suger. It sucks!
Det fälls alltför många träd som används till pappersmassa för spridning av reklam för vår planets destruktiva köp- och släng-budskap, skrev jag ovan. Jag skrev också att det körs alltför många biltransporter distribuerande reklam för vår planets alltför kostsamma köp- och släng-budskap. Och då nämnde jag bara reklamens två stationer. Dem, som högst sannolikt, långtifrån är de mest kostsamma ur planetens och mänsklighetens perspektiv. Det finns en hel del som föregår innan träden fälls, det finns en hel del som föregår innan reklam når dig och slängs på soptippen, och det finns ytterligare en hel del, efter att den ”förbrukade” reklamen körs med lastbilar och tåg och båtar till förbränningsstationer…
Låt oss anta att reklam behövs. Att den simulerar en ständigt stigande konsumtion och att ständigt stigande konsumtion också behövs, till och med mer än rent vatten och frisk luft.
Sveriges penninginstitutioner är på god väg att omvandla Sverige till ett kontantlöst samhälle (trots att Sverige håller på att ersätta ”gamla pengar” med nya) och Sveriges Radio hänvisar till sin webbplats i samband med varje sändning. Varför då inte begränsa reklamen till digitala medier? Åtminstone i Sverige, som, hävdas det stolt, är världens mest digitaliserade land i världen.
Enligt Institutet för reklam- och mediestatistik, kostade reklamen i Sverige år 2013, inte mindre än 65 585 000 000 kronor, och år 2013 upplevdes av reklambranschen som ett ”magert år”.
65 585 000 000 reklamkronor är mer än det offentliga, det vill säga summan som du och jag lägger på förtids- och sjukpensioner. Det är mer än försvaret kostar. Det är mer än sjukpenningen kostar. Det är mer än staten, det vill säga du och jag, betalar för barnbidragen. Det är mer än föräldrapenningen kostar. Det är mer än polisen kostar. Det är mer än A-kassan kostar. Det är mer än vad socialbidragen kostar. Det är mer än bostadsbidragen kostar. Det är mer än vi har råd med.
Och ändå pröjsar vi för den…
Vi skall inte elda för kråkorna, sägs det. Vi skall inte röka upp pengarna, sägs det. Vi skall tänka på vår Jord, sägs det. Men det sägs inte att det fälls alltför många träd i Sverige som används till pappersmassa för reklamens nedsmutsning.
Text och foto © vladimir oravsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar