50 år efter ockupationen

50 år efter ockupationen

Tjeckoslovakien var medlem i Warszawapaktens militärallians, som skulle manifesteras i broderlig vänskap, uppoffrande samarbete och ömsesidigt bistånd. Den skulle vara för evigheternas evigheter som den lugnande slogan synlig i samhällets alla hörn försäkrade och försäkrade om.

Trots allt detta positiva, var det tjeckoslovakiska folket inte helt nöjt, utan hittade på något så bakslugt som socialism med mänskligt ansikte, och som om den vanliga våren inte räckte till, uppfann det också Pragvåren. 

Vänskap är vänskap och om någon försöker ta sig ur denna, måste rebellen tvingas till återanpassning, kosta vad kosta vill. Det låter absolut rimligt och jag tror att även den milda och toleranta Brezjnevdoktrinen ger mig här rätt i detta.  

Så den 21 augusti 1968 påbörjade Warszawapaktens styrkor återanpassning av Tjeckoslovakien. Alla var närvarande, förutom de fega rumänska soldaterna.

Jag kallar denna invasion ”Den lyckliga ockupationen”. 

Varför? 

Eftersom jag för mitt vidkommande, vill se detta desperata övergrepp som lyckligt. Redan det att jag kunnat forma mitt liv i ett fritt demokratiskt samhälle och kämpa för en bättre tillvaro på nästan samma villkor som de flesta som lever här, betraktar jag som en lycka. Utan Warszawapaktens militära intrång i mitt land skulle mitt liv sett annorlunda ut, fast liknande påståenden kan alla människor fälla eftersom det troligen finns en kausalitet mellan i princip allt som fyller ett liv. Jag hävdar att mitt liv är fyllt av och styrt av tillfälligheter trots att jag alltid haft planer, alternativa planer, mål och delmål och även lyckats följa dem. Det kallas livets paradox.  

Boken ”Vladimir Oravskys Den lyckliga ockupationen: sensuella recept från naturens eget kök och en läsebok för alla åldrar och många smakriktningar, om honom själv och om invandrade och inhemska människor och djur”, gavs ut 30 år efter ockupationen och Svensk bokhandel skrev ”Samhällskritik för det 21:a århundradet. En vass dokumentär av en synnerligen skarpögd invandrare som mött det svenska samhället. Med frenesi, humor och ett otal exempel visar författaren på all den inkompetens och maktmissbruk han under trettio år mött inom den svenska statsapparaten.”

Till 40-års jubileum av ockupationen beredde jag och kamraterna Tomas Kramar, Jaroslav Suk med mera boken ”Utbrytarkungens knep : eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige”. Tidningen Kulturen sammanfattar boken i sin långa recension i rubriken ”Ny bild av Sverige” och skriver ”… Förutom redaktör Oravskys egen berättelse, intar hans långa och informativa förord en särställning i den stundtals omtumlande och starkt tankeväckande jämförelsen mellan Tjeckoslovakien och Sverige”.  

”Utbrytarkungens knep” gavs ut på olika förlag under årens lopp, senast som e-bok på förlaget Posiphone och kan köpas och lånas på otaliga ställen, exempelvis på Sveriges Riksdags bibliotek https://riksdagsbiblioteket.elib.se/Books/Details/1041210

  

Den tjeckiska boken ”Kdo mĕ okradl o mého bratra?”/ ”Vem har bestulit mig på min bror?” är en fördjupning och utökning av ”Utbrytarkungens knep”. Den kom ut år 2014 och tillhör sedan dess de oftast och därmed även flest utlånade böcker på det berömda Stadsbiblioteket i Prag(http://web2.mlp.cz/koweb/00/04/05/97/99/kdo_me_okradl_o_meho_bratra.pdf)

Lagom till ockupationens 50-årsjubileum ger förlaget Posiphone ut boken ”Kdo mĕ okradl o mého bratra?” än en gång. På Sveriges Riksdags bibliotek 

https://riksdagsbiblioteket.elib.se/Books/Details/1073689beskrivs boken med orden: ”Boken är full av fakta och berättelser från flera slovakiska-svenska-tjeckiska författare. Dyk in i insikter, relationer mellan personer och personligheter, nationer och stater, verkliga och svindlande öden.
Boken bjuder även på en redogörelse om en man som inte flydde från Slovakien, utan rånade sin utvandrade bror på allt arv. Sådana fall är legio, många fler än en anständig människa kan föreställa sig. Boken avslöjar denna sida av emigrationsskandaler och försöker ge svar på frågan om var ursprunget till denna destruktiva omoral finns.”

© vladimir oravsky