söndag 13 oktober 2019

HSB försöker lägga locket på min granskning


HSB försöker lägga locket på min granskning 

Detta är min 6:e artikel om HSB:s misshandel av Kristina, en sjuk kvinna som under många, plågsamma veckor inte lyckats utverka från HSB att avlägsna det missljud som dränerar henne på de knappa krafter som hon har kvar. 

De första 5 artiklarna kan bland andra ställen läsas även här:
1/ ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” https://www.jpsmedia.se/2019/10/06/det-sker-ett-overlagt-mord-framfor-vara-ogon/;

2/ ”HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa”

3/ ”’HSB, jävla nazisvin!’”

4/ ”HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna”

5/ ”HSB och kriminalitet”

Hur osannolikt det än låter, HSB fortsätter med sin misshandel av Kristina. Men allt tog en ny vändning den 11 oktober 2019.
Jag ringde HSB:s Boråsnummer 077 110 10 30, direkt på morgonen, för att fråga, vad som har hänt sedan processen återigen avstannat när jag äntligen lyckades utverka ett löfte att nu skall det rulla på. Jag ville prata med Margareta Josefsson, som verkade vara den som brydde sig. Men det gick inte för sig. En ny kvinna tog sig an samtalet och hon undrade vad saken gällde? Jag gav henne det slitna ärendenumret 2613983.
”Det här vill jag inte vara inblandad i”, sade kvinnan. ”Jag kopplar dig till tekniske chefen Daniel Johansson” varpå hon lade på.

Det var sällan jag har pratat med någon så nöjd som den tekniske chefen Daniel Johansson. Du är bortkopplad, jag får inte prata med dig, sade han segervisst. Men han ville uppenbarligen njuta av det han tydligtvis trodde var mitt nederlag. Och trots att han egentligen ”inte fick prata med mig”, berättade han, att ”Kristina” och bostadsrättsföreningens styrelse var i kontakt med varandra och att ”Kristina” inte längre önskade att jag skulle företräda henne, att jag således var ute ur leken.
Som om min kritik handlade om lek. Allt befann sig plötsligt på ruta ett.

Jag var säker på att han inte hittade på, eftersom jag vid det här laget känner Kristina någorlunda väl. Hon är så misshandlad att hon lätt skulle erkänna att det var hon som begick alla de mord som Thomas Quick numera är frikänd från. Vad som helst, bara för att få bort oljudet. Jag antar att styrelsen lovade henne att allt kommer att ordna sig, bara jag kopplas bort, och hon klamrade sig fast vid detta tvivelaktiga halmstrå. Skulle hon förneka mig och tack vare det få lägenhetens förfärliga oljud avlägsnat, då skulle hennes självförtroende plötsligt öka åtminstone flera tiotusen procent.

Ingen är förvånad över när en skabbig, misshandlad och ensam hund följer vem som helst, som bjuder den på en bit, möglig falukorv. Människor är inte alltför annorlunda i detta avseende, man ser och läser om det, dessvärre dagligen.
”Varför gjorde du det?” undrade jag.
”De kommer nu, de kommer nu, skall du se! Och allt blir äntligen OK.”

Och de kom, en fullödig delegation. De pratade en hel förmiddag med Kristina i hennes vardagsrum, utan att göra något. De försökte förklara för henne, varför det är så svårt att identifiera problemet med oljudet, och hon lyssnade, utan att förstå innehållet i deras pladder, och det passade dem naturligtvis utomordentligt väl.
Kristina kan inte ens sköta sin mobil, det vet jag, eftersom hon ber mig om hjälp. ”Jag förstår inte vad de säger, men det måste vara rätt, de är experter”, menade hon, och lät sig dras vid näsan än en gång.
Hon lär sig inte, och troligen kommer hon aldrig att göra det, eftersom meningen ”jag är för gammal för detta”, ledsagat henne sedan hon var femtio.

Så vad har HSB delegationen åstadkommit den 11 oktober 2019. De har stängt golvvärmen i hela trappuppgången, och dessutom stängde de varmvattnet, men bara hos Kristina, trots att det är uppenbart att oljudet kommer även då när hon försöker sova, med andra ord, oljudet kan inte komma från hennes egna kranar.

Hela ”arbetet” gick på 5 minuter. Att de fakturerade en hel arbetsdag för det, är jag tämligen säker på. Bedrägeri, även arbetsinsatsbedrägeri, måste löna sig. Inte sant?

Hjälpte dessa åtgärder? Naturligtvis inte. Inte den här gången och inte förra gången, och inte den förrförra då HSB-”experterna” försökte sig på ”reparationen”, enligt deras eget utsago.
Nu skall, gissar jag, HSB inte åstadkomma något på länge, nu skall HSB ge Kristina en läxa, för att hon hade mage att vända sig till en journalist och be om hjälp.

Någon gång under vecka 42, berättade Kristina, kommer reparatörerna byta ut köksblandaren både hos henne och i lägenheten strax ovanpå hennes. Det kommer definitivt ta kål på oljudet, menade HSB- ”reparatörerna”.

Jag är inte synsk och jag är inte vvs-tekniker, men jag är så gott som 100 % säker på att detta är ytterligare en undanmanöver som inte kan leda till någon som helst lösning, utan bara till ytterligare nya onödiga utgifter, som HSB-boende kommer stå för.
Varför?
1/ Oljudet härstammar inte från Kristinas kranar, se ovan.
2/ HSB reparatörerna konstaterade vid två olika tillfällen, när de var i lägenheten ovanför, att oljudet inte kommer därifrån. Så varför tänker HSB ändå byta kökskranen där?
3/ För en vecka sedan, under en sen eftermiddag, störde oljudet cirka 15 minuter i sträck och man kunde höra att någon höll på fylla ett badkar.
Jag ringde på hos flera Kristinas grannar för att fråga om någon håller på att fylla på badkaret. Jag började utfrågningen i lägenheten strax ovanpå Kristinas. I den lägenheten bor en, 93årig (!), trevlig, ensam Christel Irmgard Ruth Gustavsson, vars man gick bort bara nyligen. Hon bjöd mig in för att jag själv skulle förevisa mig om att ingen kran var på.
Christel Irmgard Ruth Gustavsson är inte bara 93 år gammal, utan hon är mycket skröplig. Hon är lika skör som Dödahavsrullarna som upptäcktes 1947.
Skulle hon bada i badkaret? Helt otänkbart. Skulle hon gå på toan, 4, 5, 6 gånger natt efter natt och tvätta händerna varenda gång efteråt? Det är lika otänkbart. Hon skulle inte klara av att sätta på vatten cirka 30 ggr under en dygn ens om hon hade en fjärrkontroll för vatten.

Att HSB har inriktat sig på denna nästan genomskinliga, 93-åriga timida människa, är av samma anledning som misshandeln av Kristina. Christel Irmgard Ruth Gustavsson kommer inte att protestera, eftersom hon inte kommer ha ork till det.

4/ Oljudet kommer inte från någon kökskran. Det är jag tämligen säker på.
Hur kan jag vara det när HSB-”experterna” söker felet just där?
Elementary.
Jag har undersökt saken, till skillnad från HSB-”experterna” som verkar ha som princip att ”jobba” i blindo.
Susningar kommer alltid omedelbart efter att någon var på toan – yes det är såpass lyhört i bostadsrättsföreningen Fornkullen – och jag har för mig, att det är tämligen sällan som man uträttar sina behov i köket.
Dessutom är det så, att de längst varande oljuden kommer när någon fyller på sitt badkar och när densamme duschar.

På natten mellan fredagen och lördagen den 12 oktober 2019 tvättade sig denne tvättbjörn 5 gånger, och under dagen den 12 oktober 2019 inte färre än 31 gånger, inklusive 2 bad i till brädden fyllt badkar.

När Olof Palme blev skjuten den 28 februari 1986, var jag övertygad om att hans mördare skulle hittas inom några timmar. Allt annat vore otänkbart. Inte bara för att han var vår statsminister, utan även på grund av att det skedde mitt i stan, när kvällsmänniskor pulserade i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan, där mordet begicks. Polisen hade flera olika spår som skulle leda till mördaren, men störst krut lades på PKK-spåret. När en utredare tror sig ha facit redan innan hen bekantar sig med alla fakta och indicier, då tappar hen skärpan. Det gäller inte bara undersökningar av mord och bedrägerier och diagnosticeringar av olika sjukdomar, det gäller även letande efter källan till oljudet i Kristinas lägenhet.

Det var Kristina som bad mig att prata med HSB å hennes vägnar och hon läste även igenom mina artiklar innan jag skickade dem till en mängd redaktioner. Att hon förmåddes till att ta avstånd från min hjälp, var uteslutande på grund av falsk tro att om hon knäböjer med mössan i handen, då kommer HSB-herrskapet känna större sympati med henne. Det är beklagligt att man kan förmå en människa att tro något sådant.  

En liknelse
Det är kanske svårt att följa det som HSB utsätter Kristina för, så jag skall beskriva det i form av en liknelse, där Kristinas bostadsrättslägenhet ersätts med en leasad bil. HSB är leasingföretaget i denna liknelse.
Kristina ringer till HSB och anmäler att den leasade bilen inte vill starta. Leasingföretaget lovar att komma och reparera bilen, så att den kommer att starta.
De första 3 veckorna händer ingenting, trots att Kristina ringer dagligen. Och dagligen lova även företaget att komma så snabbt som det bara går.
Men, förklarar företagets representanter, Kristina måste förstå att hon inte är den enda som har en leasad bil från dem, och att det är en hel del av deras bilar som inte startar, eller har något annat fel. Företaget har således fullt sjå, och de kommer omedelbart när det blir hennes tur.

Att avsluta leasingen får hon inte så länge bilen är trasig, inte heller kan hon få en prisreduktion, och att få låna en annan bil i ersättning under det pågående ärendet, kommer inte på fråga.

Till slut kommer tre reparatörer utsända från HSB för att titta på Kristinas leasingbil. De ser att bakom Kristinas bil står en annan, en röd bil, som Kristina tillfälligt lånat.

Reparatörerna konstaterar då att Kristinas leasingbil inte går att starta eftersom den finns en annan bil bakom den, en röd sådan.
• Om du omedelbart kör den röda bilen lite längre fram bort från den leasade, så kommer den leasade bilen att starta, säger de.
• Jag kan göra det med det samma, svarar Kristina.
• Gör det! Och skulle det inte hjälpa, kan du klaga hos HSB på nytt.
• Kan ni inte vänta ett ögonblick och övertyga er om att min leasade bil verkligen startar efteråt?
• Det behövs verkligen inte, vi är experter med långa erfarenhet. Dessutom finns det andra som väntar på vår hjälp.

Dagen därpå ringer Kristina till HSB på nytt och anmäler att hennes leasade bil inte startar.
• Men jag ser här att den var iordningsställd i går, säger telefonisten.
• Nej, det var den inte. Det fanns här tre reparatörer, men…
• Behöver du kunna starta den? Jag frågar eftersom du inte kan ana vilka småsaker människor anmäler. Att de inte kan stänga bagageluckan, att torkarbladen hoppar, att fönstren inte går att hissa upp, trots att vi upplever den hetaste sommaren på mannaminne.
• Jag behöver kunna starta bilen. Annars är den oanvändbar. Och jag betalar full leasinghyra till er…
• Jag lovar att skicka några reparatör för att titta på bilen.

Tre reparatörer kommer och de konstaterar inom en sekund att främre högra däcket inte är tillräckligt pumpat, och att det med största sannolikhet är det som orsakar att firmans leasingbil inte går att starta.
• Kör till en mack och pumpa upp däcket så får du se, att allt kommer att fungera som en schweizisk klocka.
• OK, men hur skall jag köra till en mack om bilen inte startar?
• Det ligger utanför vårt område, sånt måste du prata med någon annan om.

Kristina ringer till HSB:s tekniske chef för att beklaga sig. Efter ett regn av inledande floskler om hur viktiga kunder är för HSB, frågar den tekniske chefen;
• har du checkat att du har soppa i bilen. Du vet, kvinnor kan glömma sånt.

Och så fortsätter det, och fortsätter, vecka efter vecka efter vecka efter vecka efter vecka och tro det eller ej, ingen av de utskickade reparatörerna är villiga att lyfta på motorhuven och undersöka motorn och startmotorn.
Fast, som sagt, i verkligheten rör det sig inte om en bil utan om en diskfunktionell lägenhet.  

Reine Johansson vd:n på HSB Göta
Efter flera misslyckade försök, fick jag äntligen prata med Reine Johansson vd:n på HSB Göta. reine.johansson@hsb.se; 010-442 36 07.

Han är van vid att tackla pressen, och tog snabbt initiativet. ”Visst känner vi varandra?” ”Har vi träffats förr?” ”Jag känner bestämt ditt namn.”, malde han på.
Jag blev meddetsamma så uppmjukat att jag tänkte kärleksbomba honom genom Euroflorist.

”Vladimir, varför skulle vi göra så som du anklagar oss för? Vad skulle vi vinna på det?” undrade han, liksom som två kompisar emellan.

Jag har visserligen beskrivit, vad jag tror att HSB skulle vinna på sin arrogans gentemot de som betalar deras löner, i mina tidigare inlägg, men jag tänkte att det är en fråga som bara han har ett fulltäckande svar på.

Jag tänkte på Al Capone som trots mycket omfattande kriminell verksamhet aldrig åkte dit. Han klarade sig gång på gång genom att genom sina advokater ställa frågan, vad skulle jag tjäna på all den kriminalitet som ni falskeligen anklagar mig för? Jag driver en helt laglig affärsverksamhet.

Det visade sig att just denna undanflykt, skulle kosta honom ett antal inte alltför härliga år på statsfängelset i Atlanta, och på Alcatraz. Han dömdes nämligen för skattebrott.

Även Reine Johansson, var mycket nöjd med att jag äntligen blev bortkopplad från Kristinas ärende.

Jag undrade om han verkligen trodde att jag därmed skulle sluta bevaka HSB? Jag undrade om han tyckte att allt gick rätt till i detta specifika fall? Han svarade: ”Jag har fullt förtroende för mina anställda!”. Detta trots att hans anställda vittnat om att Kristinas ärende och därmed Kristina, blev MISHANDLAD.

”Jag har fullt förtroende för mina anställda!” sade vd:n för HSB Göta, Reine Johansson.

Var har man hört det senast? Var det dagarna innan Birgitte Bonnesen tvingades att lämna sitt jobb som vd för Swedbank och som ordförande för Svenska Bankföreningen?
Det är inte bara de svaga som aldrig lär sig, uppenbarligen lyder även det fina folket av samma åkomma. Fast hos dem kallas den övermod. 

HSB och kriminalitet


HSB och kriminalitet 

Det ryska axiomet ”доверяй, но проверяй” / ”doverjaj, no proverjaj” / ”lita på, men granska”, blev vida känt då Ronald Reagan diskuterade kärnvapennedrustningen med dåvarande sovjetiska ledningen. Lita på, men kontrollera. I dag den 10 oktober 2019 skulle enligt överenskommelsen Daniel Johansson, teknisk chef och enhetschef på HSB, inkomma med ett tidsplan avslöjande hur HSB tänker avlägsna det oljud som under långa veckor plågade och plågar Kristina dygnens alla timmar. Se artiklarna:

”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” https://www.jpsmedia.se/2019/10/06/det-sker-ett-overlagt-mord-framfor-vara-ogon/;

”HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa”

”’HSB, jävla nazisvin!’”

”HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna”

Inte ens den här gången höll han och HSB sitt ord.
Det ända man med säkerhet kan lita på när det gäller HSB:s tekniska chef Daniel Johansson, är att han kommer att svika de som betalar hans vältilltagna lön.

Den 9 oktober 2019 fick jag genom en lång radda samtal med olika HSB:are veta vad HSB åstadkommit för att Kristinas ärendenummer 2613983 skulle lösas, så att Kristina, efter veckor av sömnstörda nätter, äntligen och återigen skulle få sova.

Jag ringde till en svensk privatägd VVS firma, och berättade hela den långa historien om hur HSB skötte eller snarare misskötte Kristinas ärende.
Jag fick höra att de inte alls är förvånade att HSB handlar som de handlar eftersom HSB är ett slags socialistiskt företag, som utan några som helst efterföljder, kan misshandla de som betalar dem,
som kan skriva upp vilka fantasiarbetstimmar som helst, utan att någon kommer på dem,
som nästan riskfritt kan förskingra pengar eftersom ständigt höjda hyror alltid täcker alla förskingringar.
(Faktum är att liknande resonemang fick jag från flera håll. Exempelvis skrev en läkare som flytt Sverige till mig: ”HSB är ett av socialdemokratins många slagskepp. En fördel är att vara medlem i ’rörelsen’ om man vill ha något gjort.
Ett litet tips.”)

Jag ringde även till en dansk VVS-firma och bad de att estimera hur lång tid de skulle behöva för att åstadkomma det som HSB ”uträttat” under alla dessa långa veckor. Här är svaret.
De skulle verkligen inte behöva göra 8 uttryckningar spridda över alla dessa veckor som HSB fakturerade. Allt det som jag har beskrivit, skulle inte behöva ta längre tid än en halvdag. Att byta en ventil i badrummet, skulle ta längst tid av alla dessa åtgärder, det skulle ta mellan 15-25 minuter, beroende på ventilationens fäste. ”Femogtyve minutter, ikke et minut længere.”

Och så fick jag mig ett ekonomi-politiskt föredrag på köpet.
Vet du varför den svenska kronan är så låg värderad nuförtiden, att vi danskar är kungar i Sverige? Eftersom vi jobbar, och jobbar hårt, emedan ni svenskar behöver veckor till att slutföra det som kan göras på en halv dag. Där har du förklaringen. Förstår du vad jag menar?
Och med den svaga kronan, färdas kriminaliteten hand i hand. Det är hur självklart som helst, inte sant?. Forstår du hvad jeg siger?

Reine Johansson är VD på HSB Göta. reine.johansson@hsb.se; 010-442 36 07. Reine Johansson svarar inte på mejl, han svarar inte ens om man lämnar meddelanden i hans jobbtelefonlåda. Reine Johansson är antagligen övertygad om att varje storm blåser över så småningom. Att den bästa taktiken är att inte någonsin svara till någon, på några som helst kritiska frågor. Han verkar vara övertygad om att denna taktik kommer att hjälpa honom att kvarhålla sina skinkor på en varm VD-tron. Jag är ganska så säker på att VD:n Reine Johansson misstar sig. Uppenbarligen fungerade denna taktik fram tills nu, men the times they are a-changin’.

Come gather ’round, people / Wherever you roam…

Reine Johansson borde rökas ut från det moraliskt sjunkande skeppet HSB, innan det tar in alltför mycket vatten och dynga.
And admit that the waters / Around you have grown
And accept it that soon /You’ll be drenched to the bone (Bob Dylan, vem annars?)

HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna


HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna

”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” https://www.jpsmedia.se/2019/10/06/det-sker-ett-overlagt-mord-framfor-vara-ogon/;

”HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa”
https://www.jpsmedia.se/2019/10/08/hsbs-vedervardiga-experiment-med-manniskors-halsa/;

”’HSB, jävla nazisvin!’”
https://www.jpsmedia.se/2019/10/09/hsb-jxxxx-n/;
är titelrubriker på mina första tre rapporter om HSB som behandlar bostadsrättsägaren Kristina som ett inflammerat blindtarmsbihang under mycket lång period.

Nästan allt som jag skrev om detta, byggde på Kristinas berättelser. Den 9 oktober 2019 ville hon återigen ringa HSB, men hon orkade inte. ”Nu skall de ringa mig, jag orkar inte längre ringa dem”, viskade hon fram med en röst som hade sin kraftkälla i underjorden.
”Och du tror att de kommer att göra det”, undrade jag.
”Jag vet inte svarade hon”, och grät.

Då började jag ringa å hennes vägnar.
På 077 110 10 30 kom jag i kontakt med Margareta Josefsson, en telefonist (?) placerad i Borås. Jag drog hela storyn för henne och hon menade att det jag berättade inte lät bra. Det kändes att hon kände med Kristina. Hon började titta på Kristinas dossier, och tyckte att ärendet har legat på HSB:s bord alltför länge. Jag fick namn, telefonnummer och e-postadress till Fredrik Swärdh, ”energikonsult/drifttekniker ventilation”, fredrik.swardh@hsb.se; 010-442 36 75, som enligt henne ”ÄGDE ÄRENDET”.
Jag ringde upp denne Swärdh. Han var bra förvånad att jag kontaktade just honom eftersom han hade ingenting med Kristinas ärende att göra, och inte nog med det, hans lille son var precis opererad, så Fredrik Swärdh spenderade mestadels av sin tid med honom. Han visste inte vem jag skulle kontakta, men föreslog att jag skulle ringa Margareta Josefsson eller någon av hennes kolleger. Jag ringde återigen Margareta Josefsson och berättade att Fredrik Swärdh inte äger Kristinas ärende, att han inte ens var på jobbet. Gissa om Margareta Josefsson blev förvånad.

Det visade sig att Margareta inte var som alla andra HSB:are, utan hon ville veta, hur det verkligen förhåller sig. Hon berättade att hon ringde till en HSB-kollega, som berättade för henne att Kristina eller om det var hennes ärende, var ”MISSHANDLAT”.
Hon var också förvånad över att lägenheterna i Kristinas trappuppgång inte ”för länge sedan” var ”lappade”, så att HSB-folket skulle kunna gå in i dem, och leta efter oljudkällan.
Hon lovade mig att hon skall engagera sig i fallet och återkomma till mig.

Hon höll vad hon lovade och efter en stund ringdes jag upp av Daniel Johansson, daniel.e.johansson@hsb.se; 010-442 36 72. Daniel Johansson sade att det är han som nu ”ÄGDE ÄRENDET”. Daniel Johansson är ”teknisk chef/enhetschef” på HSB, men enligt mig bör han vara fulltidspolitiker. En sådan som lovar att Sverige kommer ha EU:s lägsta arbetslöshet, att Sverige kommer ha världens lägsta kriminalitet, att Sverige kommer ha den bästa sjukvården i världen etc. Han pratade och pratade och lovade och lovade. Han sade att jag inte behöver oroas över Kristina blir glömd, han sade, att även i detta nu är det några som jobbar med ärendet. Jag undrade var, i Kristinas trappuppgång var inga jobbare. Inte heller var de på vinden och ej heller i källaren.

Daniel Johansson kunde inte svara på mina frågor, var hans folk jobbade och hur? Och varför skulle han behöva det egentligen? Han var bara HSB:s tekniska chef och enhetschef, och en sådan har mycket annat att tänka på. Inte minst nu när julen och allt julstök, står nästan utanför dörren.
Daniel Johansson sa att han skall kontakta en extern VVS-firma, och först när han får veta om och när dess folk har tid, kommer HSB lappa alla lägenheter.
Jag sade att jag kommer att finna en VVS-firma, eftersom jag redan var i kontakt med en.
Men så enkelt var det ej.

Det kom nämligen fram att hans händer var bundna, att han inte kunde fatta någon som helst beslut själv, utan att först få lov från bostadsföreningens styrelse.
Har du begärt lov då, undrade jag, och var beredd att omedelbart kontrollera hans svar. Men nej, han har inte hunnit sammanställa en förfrågan än. Han var nämligen tvungen att informera styrelsen om vad han och hans enhet gjort fram till nu.
Du som följer denna följetong vet precis hur mycket hans enhet har åstadkommit under alla dessa långa plågsamma veckor.

Jag fick tips om att kontakta Jörgen Gustafsson, jorgen.gustafsson@hsb.se; 010-442 36 85, som är arbetsledare. Denne är visserligen underställd politikern in spe, Daniel Johansson, men det sades att han kan möjligen kan ha en viss inflytande. Jörgen Gustafsson sade att Daniel Johansson kontaktat ”en extern rörmokare” efter samtalet med mig, och att jag i morgon, den 10 september 2019, får ett mejl från Daniel Johansson där jag får veta ”allt”. ”Vi kan nämligen inte ha det på detta sättet”, sade Jörgen Gustafsson, och jag vet inte om han menade att det för HSB är besvärligt att det finns en journalist som tog på sig att syna HSB:s skandalösa agerande, eller om han tänkte på Kristina som så vettlöst misshandlats av HSB.

Reine Johansson är VD på HSB Göta. reine.johansson@hsb.se; 010-442 36 07. Enligt mitt förmenande, borde Reine Johansson vara den förste som avskedas från sin post. Två av hans kolleger sade till mig att HSB inte friställer folk på grund av deras inkompetens. ”Men, om det skulle finnas något som faller in under rubriken sexuell ofredande, så möjligen.”

onsdag 9 oktober 2019

”HSB, j***a n******n!”


”HSB, jävla nazisvin!” 

Jag är journalist, författare och debattör. Mitt namn är Vladimir Oravsky. Detta är mitt tredje artikel om HSB.
Den första heter ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” och du hittar den
exempelvis här https://www.jpsmedia.se/2019/10/06/det-sker-ett-overlagt-mord-framfor-vara-ogon/
Den andra heter ”HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa” och den hittar du exempelvis här

Artiklarna handlar om Kristina och hur hon långvarigt misshandlas av HSB:s bostadsförening Fornkullen i Jönköping, där hon sedan ett kvartsekel äger en bostadsrättslägenhet. 

Anders Svensson, VD för HSB,
Sofie Roy Norelid, Vice vd, Affärsområdeschef Förvaltning (HSB),
Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB),
Anders Joachimsson, Affärsområdeschef Fastigheter (HSB) och
Johan Ström, Chef Strategisk tjänsteutveckling (HSB), (anders.svensson@hsb.se; sofie.roy-norelid@hsb.se; charlotte.svalstedt@hsb.se; anders.joachimsson@hsb.se; johan.strom@hsb.se) är, eller borde vara bekanta med de ovannämnda artiklarna eftersom jag personligen mejlat dem till dem.


Ingen av dessa hörde av sig, ingen av dessa reagerar, eftersom de har ingen som helst lust att hjälpa den människa som betalar deras löner. HSB behöver ha hyresfolk uteslutande för att det skall betala deras knappast förtjänta löner.  

En människa mejlade till mig ”HSB, jävla nazisvin!”
Jag svarade henom omgående. Jag har svarat, att med sådana rubriker stjälper hen mer än hjälper. Jag svarade även att jag också är mycket arg på HSB:s företagskultur, men att jämföra dem med nazister kan jag inte. Eftersom det inte går. Jag är uppvuxen i ett land där nazister härjade under andra världskrigen. De försökte systematisk utplåna, judar, romer och slaver.

Slaver har genom historiens gång alltid varit förföljda och ansågs vara sämre rangs människor, som inte dök till annat än att vara slavar. Även vikingarna tyckte och handlade så. För nazister dög dock slaver inte ens som slavar. Slaver gjorde sig bäst som aska och eventuellt tvål, enligt deras sätt att tänka. Så nej, HSB, är inga jävla nazisvin! Däremot finns det inte mycket gott att säga om HSB, om jag skall utgå ifrån Kristinas erfarenheter med dem.

Att kalla HSB jävla nazisvin!, är kontraproduktivt: HSB kan lätt avfärda en sådant påstående och därmed även allt annat som riktas mot HSB.  

Den 8 oktober var HSB ”montörer” hos Kristina för 8:e (!) gången. De bytte ut en relativ ny ventil i badrummet och menade att NU!, nu blir allt OK. De hann inte ens komma ner med hissen till första våningen – jag svär att ingenstans i mina redogörelser finns minsta överdrift – då oljudet var där, av den simpla anledningen att det aldrig försvann och liksom förra och förrförra och förr förrförra etc. gången hade HSB skenmanöver ingenting med problematiken att göra.  

Kristina ringde på nytt till HSB, för 30:e, möjligen 40:e gången, och fick höra att de skall prata med en arbetsledare och återkomma redan samma dag. Inte fan har de återkommit. Varför skulle dem? Fick de kanske inte full lön för ytterligare en dag av outfört arbete?

Nästa åtgärd blir, men det är bara min gissning, att HSB-”reparatörer” skall byta persienner på hennes fönster. Trots att de är nya och trots att de på inget vis kan ha något med oljudet att göra.  

reiner.johansson@hsb.se; 010 442 36 07, är VD för HSB Göta, Daniel Johansson, daniel.e.johansson@hsb.se; 010-442 36 72, är teknisk chef på samma dysfunktionella organisation.

  

 

 

 

 

 

 

 

tisdag 8 oktober 2019

HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa


HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa
 
För några dagar sedan skrev jag ett debattinlägg betitlat ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon”. Det finns på flera ställen på nätet, exempelvis här https://www.jpsmedia.se/2019/10/06/det-sker-ett-overlagt-mord-framfor-vara-ogon/ och så finns det i e-postinkorgar hos bland andra Anders Svensson, VD för HSB, Sofie Roy Norelid, Vice vd, Affärsområdeschef Förvaltning (HSB), Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB), Anders Joachimsson, Affärsområdeschef Fastigheter (HSB) och Johan Ström, Chef Strategisk tjänsteutveckling (HSB), (anders.svensson@hsb.se; sofie.roy-norelid@hsb.se; charlotte.svalstedt@hsb.se; anders.joachimsson@hsb.se; johan.strom@hsb.se).


Debattinlägget ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” beskriver Kristina och hennes långa misshandel från bostadsföreningen Fornkullen i Jönköping, där hon sedan ett kvartsekel äger en bostadsrättslägenhet. 

83 människor reagerade på debattinlägget bara inom ett par timmar, och i skrivande stund är det 401 människor som hörde av sig till mig via mejl, och några via telefon.

Dock ingen, inte en enda, HSB:are hörde av sig, som om det inte rörde dem över huvud taget. Anders Svensson, VD för HSB, är tyst, tiger gör även Sofie Roy Norelid, Vice vd, och Affärsområdeschef Förvaltning (HSB), och likadant är det med hennes sammansvurna Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB), Anders Joachimsson, Affärsområdeschef Fastigheter (HSB) och Johan Ström, Chef Strategisk tjänsteutveckling (HSB). 

Samtliga som hörde av sig uttryckte sympati med Kristina, samtidigt som de fördömde HSB:s handlande. Mest var jag förvånad över några solidaritetsyttringar med tro-inslag: ”Säg till Kristina att vi skall be för henne”, ”Fan ta HSB!!!!!!!!” och så vidare.  

Förvånande många tyckte att det var fint av mig att jag hjälper Kristina, och till de har jag svarat, att det inte är Kristina jag hjälper, utan mig själv och andra mina medmänniskor.

Min syn på detta är nämligen den, att man måste bekämpa ondskan oavsett var den befinner sig och håller sin gemenhetens stridscentral. Jag tycker att man skall bekämpa dessa omoralens fanbärare där de befinner sig, helst innan de står utanför ens egen dörr.  

Min syn är nämligen den att vi som följer regler och lagar och förordningar, borde vara åtminstone lika solidariska med varandra, som de yrkesgrupper som ständigt överträder anständighetens och den allmänna moraluppfattningens gräns, och aldrig blir straffade för det. Ni vet säker vilka dessa skändare är.  

Vad fan får jag för pengarna?
Vad fan får jag för pengarna? var en retorisk fråga, som Leif Östling, som enligt eget utsago betalat 100 miljoner i skatt, ställde till en Tv-reporter?

Kristina kan också ställa sig frågan Vad fan får jag för mina hyrespengar?, och samtidigt svara på den genom att konstatera fakta: Ständigt buller i sin egen lägenhet, förakt från HSB-folket, dålig hälsa, förstörda nerver etc. (Läs ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon”).

I ”Det sker ett överlagt mord framför våra ögon” står bland annat att HSB:s folket uppsökte Kristinas lägenhet 5 gånger under många, långa tortyrveckor och ändå kunde inte hitta anledningen till oljudet. Och varför inte?
Jag skall återkomma till det. 

Usama bin Ladin var också svårt att hitta, men han kunde gömma sig precis var som helst i världen och hade dessutom hjälp av mäktiga organisationer och regeringar. Oljudets källa kan däremot inte gömma sig på annat ställe än i en enda trappuppgång på 9 våningar. 

En ny, 6:e expedition uppsökte Kristina den 7 oktober. Återigen en tremannaexpedition. I Tjeckoslovakien, där jag växte upp, cirkulerade följande fråga: varför går alltid två poliser tillsammans? Svar: eftersom den ene kan läsa, den andra skriva.

Så expeditionens 3 visa HSB-män var hos Kristina och kom med följande bud: vi skall titta på OVK-rapporten. Förkortning OVK betyder Obligatorisk Ventilationskontroll. Jag har googlat det. Så här står det på en av många webbsidor ”Kiwa Inspecta hjälper dig att få en bättre inomhusmiljö med obligatoriska ventilationskontroller. Vi besiktigar ventilationssystemets tekniska delar och föreslår även åtgärder för att minska energianvändningen för ventilationen, utan att det medför sämre inomhusklimat.” Hela denna procedur tar 5 minuter och vad gäller Kristinas lägenhet så var denna kontroll genomfört i februari 2018, när hennes nyrenoverade badrum besiktigades och dessutom för några månader sedan när samtliga lägenheter underordnades denna kontroll.

Men HSB uppenbarligen behöver längre tid på sig. Jag återkommer till det. 

HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa
HSB kommer inte att hjälpa Kristina, åtminstone inte på jättelänge. Det är min bedömning, och jag önskar att den är felaktig.

I Sverige pågått en hel del ”forskning”, i stil med Vipeholms-experimentet, då ”Obildbara sinnesslöa”, matades med godis under åren 1945-1955. Den högste ansvarige för den forskningen var läkaren Hugo Filip Paulus Fröderberg. Vipeholms hjälplösa människor fick äta godis tills deras tänder ruttnade, och sedan… Utan bedövning. 

Det finns bedragare inom flera branscher vars främsta mål är gamla, sjuka, svaga, hjälplösa. Det är förståeligt. Så opererar även vargar och hyenor.
HSB har valt Kristina, en gammal, sjuk, svag, hjälplös och dessutom kvinna. Experimentet går ut på att ”bota” medels placeboeffekten. De vill genom Kristina bevisa att inga reparationer och ingen kunskap om mekanik etc. behövs, så länge placeboeffekten funkar.

Under långa, långa veckor fick och får Kristina höra att det jobbas på att hjälpa henne, och med jämna mellanrum får hon höra att nu har de skruvat fast en list och nu har de skruvat på en ventil och att nu borde det vara någorlunda tyst i hennes lägenhet.

Men Kristina är antagligen inte mottaglig för varken hypnos av detta slag, eller placebo. Hon hör detsamma som allt det HSB-folk som besökte henne för att lyssna på problemet alltid hörde. 

HSB har stadgar. En av punkterna i dessa är att man har rätt att sova ostörd på nätterna. Men HSB vill inte lyssna på det örat. Eftersom Kristina är gammal, sjuk, svag, hjälplös och dessutom kvinna. 

”Nu har vi skruvat lite till på en ventil”, säger en av HSB:s ”reparatörer”.
Jag hoppas att jag får sova denna natt och aldrig vakna mer, suckar Kristina.
Och än så länge får hon inte sova. 

Den starkaste har alltid rätt
Den starkaste har alltid rätt, åtminstone i ociviliserade samhällen.
Jag var uppvuxen i Tjeckoslovakien i en liten tvåa. Jag flydde regimen, och mina föräldrar fick lov att fortsätta att bo kvar. Hade man lite sparade slantar, så gick sådant att ordna även om sonen betraktades som landsförrädare genom sin flykt. Så småningom dog min far, över 90 år gammal och kvar blev min gamla mor. Inte alla blev nöjda med det att en ensam kvinna levde i en tvåa. Man gjorde utfall mot henne. Den mest aktiva hyenan var bostadsrättsföreningens ordförande, som bodde i våningen under och terroriserade min mor natt och dag, för att hon skulle flytta. ”Vad behöver en sådan gammal kärring en tvåa för”, skrek han. ”Ni har en son i utlandet, han kan köpa er något som är mindre.”  

Min mor grät i telefonen, ”säg Vladicku vad har jag gjort att Gud straffar mig så här?”. Troligen fattade hon inte att Gud hade inte mycket att göra med det, att det var människor som självmant iklätt sig Guds mantel.
Jag betalade mannen en summa pengar, mot löftet att han låter min mor vara. Och han höll sitt löfte. Cirka ett halvår. Sedan kröp hyenan fram igen.

Guds vägar är outgrundliga, brukar det heta och jag fick genom en av mina läsare i Kanada, kontakt med en människa som hade en pålitlig bekant i Slovakien. Och denne var en ganska så högtuppsatt polis. En sådan som kunde både läsa och skriva och även räkna pengar. Därmed blev bostadsrättsföreningens ordförande uträknad. 

Är det ett sådant samhälle vi vill leva i? Kanske några starka, några mafiosos, skulle tycka att det skulle bli härligt. De glömmer nämligen att det alltid dyker upp någon som är starkare och mäktigare än de själva.  

Det sker ett överlagt mord framför våra ögon


Det sker ett överlagt mord framför våra ögon 

Jag heter Vladimir Oravsky. Jag är författare, kulturproducent och debattör. Jag har skrivit flera tiotal böcker, teaterpjäser och filmmanus. Dessutom skriver jag på uppdrag å andras vägnar. Exempelvis tal till politiker som ”inte hinner” skriva och inte ens tänka ut sina egna tal och löften, och så skriver jag överklagan till myndigheter som ger avslag till personer som inte har lärt sig skriva så att de tas på allvar. Och så skriver jag åt personen som inte har kraft att kämpa för sin rätt eftersom deras motståndare tar sig rätten att behandla dem som en katt behandlar en tillfångatagen mus.

Jag tar betalt för mina tjänster, men vissa uppdrag utför jag pro bono, om den person som ber mig om det, befinner sig på gränsen till sammanbrott. Det här nedanbeskrivna fallet är ett sådant. 

Kristina, kvinna som håller på att utsättas för allt det som du finner nedan och mycket mer därtill, är förtidspensionerad med tillhörande urusel pension. Hon är psykiskt ostabil, har sömnsvårigheter, och naturligtvis medicinerar hon mot allt detta enligt läkarnas ordination. Kristina är ”snäll”, alltför snäll, för att det skulle kunna gagna hennes eget bästa. Hon ”vill inte bråka med någon och dessutom orkar jag inte. Det är hennes egna ord.

Varje psykisk ansträngning slår ut fötterna under henne och hon blir ännu mer passiv än vanligt. Hon våndas av lungsjukdomen KOL, men en intensiv rökning verkar lindra den smärta som i detta fallet HSB pinar henne med. ”Vad skall jag göra?” undrar hon halvt hostande och halvt harklande, när jag påpekar det självdestruktiva i hennes beteende. ”Det är snart den enda lindring som jag har kvar.”

Och jag, som aldrig skulle ta en cigarett i munnen, förstår henne, liksom alla andra som söker ”tröst” i allehanda bedövningsmedel när omgivningen helt omotiverat attackerar dem.

Dessutom har hon närapå slutat äta, trots att hon har förhöjda sockervärden, ett tillstånd som kräver regelbundna matintag. När jag såg henne i går efter cirka en vecka sedan sist, blev jag med all rätt oroad: hon ser ut som ett trött, livlöst spöke. 

Sedan åtminstone 25 år tillbaka äger hon en bostadsrättslägenhet i ett HSB-bygge på Gräshagen i Jönköping. Hon är inte med i föreningens styrelse, hon går inte på föreningens fester, hon är nämligen inte den sociala typen, utan tvärtom, hon är introvert och i hög grad tillbakadragen.

Men för det försummar hon inte att betala hyran och vatten och el och alla försäkringar och det alltid i tid, hon sorterar som man bör, hon lämnar tvättstugan efter sig i tiptop skick. Hon är på inget vis till besvär för någon och det är alltid hon som backar, och dessvärre även då när det är helt uppenbart, att hon inte borde göra det. 

För flera år sedan fick hon en fuktskada i vardagsrummet från våningen ovan. Skadan är inte åtgärdad till dags dato, eftersom HSB inte prioriterar detta. Hon säger att hon skall själv åtgärda skadan omedelbart hon får ork och en förbättrad ekonomi. Hon bedrar sig själv, eftersom alla andra bedrar henne och för henne är detta det enda normala.  

Förra året hade hon översvämning i badrummet, troligen förorsakat av trånga och förstoppade vattenledningar. HSB ställde badrummet i ordning. Men i en sådan snigeltakt, att om man byggde Stockholm i samma avslappnade tempo skulle dagens Stockholm kunna ge lägenheter åt kanske 100 000 invånare i stället för de 1,6 miljoner som har sitt boende där i dag.

Först när inget annat än installeringen av ljusarmaturen och elkontakten återstod, påbörjade HSB leta efter en el-specialist. Och slutligen kom han och så gick han efter några minuter eftersom kakelsättaren murade in och satte kakel ovanpå de ställen där belysningen och kontakten skulle sitta.  

Men allt detta och mycket, mycket mer är redan nästan glömt och dessutom förbleknar det i jämförelse mot det pågående anfallet som HSB riktar mot Kristinas hälsa.

Vad är problemet?
I hennes lägenhet går det knappast att vistas. Med jämna mellanrum susar det där. Intensivt och överallt. Man kan inte gömma sig någonstans och man kan inte ”stoppa” oljudet varken genom att ha en påslagen radio eller tv eller hög musik i hörlurar. Eftersom det är ett ljud som tränger genom allt. Det är inte högt, åtminstone inte i jämförelse med exempelvis crescendot i ”Mars, krigsbringaren” i Holsts ”Planeterna”. Men det hörs ändå mera genomträngande.

Jag har en Eco-Drive Skyhawk-klocka med alla slags funktioner. Bland annat med två väckningsvariabler. När jag provade väckningsfunktionen direkt i affären, anmärkte jag att den klockan ej passar mig eftersom man knappast kan höra väckningsljudet. Jag fick då en livslång garanti, att om jag försover mig en enda gång när klockan är rättinställd, då skall de returnera pengarna till mig och jag får behålla klockan. Jag köpte den i New York för fem år sedan och än så länge funkar väckningssignalerna överallt, på flyg, tåg, bussar och i bullriga hotellrum i alla världens metropoler.

Det är nästan samma genomträngliga ostoppbara ljud som kommer från HSB väggarna.

På nätterna, mellan kl. 23 och 07, angriper ljudet Kristinas lägenhet regelbundet inte färre än 6 gånger, natt efter natt, inklusive lördagar, söndagar och helger. På dagen sker ljudangreppen otaliga gånger, så att man inte ens kan sova då, för att åtminstone lite lätta på den dimma som en konstant trötthet sänker över hjärnan och kroppen. Efter så många nätter med störd sömn, klarar man inte ens somna om, mellan de ihärdigt regelbundna genomborrande sömnstörningarna.  

Kristina har kontaktat HSB cirka 15 gånger i detta specifika ärendet. Hon beskrev problemet noggrant och hon fick upprepade gånger svar att folket jobbar på det, alternativt, att de fortfarande jobbar på det. Trots att ingen syntes till i det här huset. HSB tillämpar antagligen tyst och verkningslöst diplomati, HSB jobbar uppenbarligen i det fördolda. 

Under alla dessa plågsamma veckor uppsöktes Kristina 5 gånger av olika ”reparatörer” i olika konstellationer om 2 eller tre personer. Ingen åstadkom något. Det ständigt återkommande svaret var ”vi kan inte finna något fel”. Och detta utan att ha någon sökplan eller någon strategi. Men varenda gång sade de att om det störande ljudet ändå inte har försvunnit, så borde Kristina anmäla felet på nytt.

Hur skulle det ”försvinnande” gå till? Hur skulle oljudet kunna försvinna utan några som helst åtgärder? Tror HSB-folket verkligen att om något går sönder och slutar fungera ”av sig själv” eller slutar fungera på grund av ålder och användningsslitningar, då skall det också reparera sig själv?  

Den tredje gången en reparationsdelegation var i Kristinas lägenhet, konstaterade delegationen att de fann en list som inte var tillräckligt hårt skruvad i ett rum. De visste inte om listen var problemet, men om det inte var det, då skulle Kristina ringa och anmäla felet än en gång.

HSB-folket vägrar att stanna i Kristinas lägenhet för att själva övertyga sig om att de återigen inte åstadkommit någon som helst förbättring, och att ljudet dånar oändrat. 

Vid femte besöket har HSB:arna sagt att troligen behöver man lufta golvvärmelementen. De beordrade Kristina att ta ut och ställa undan alla saker under diskbänken, för att kunna komma åt elementventiler, en fullständig absurditet i sammanhangen, men Kristina trodde på den. Reparatörerna själva trodde dock inte det minsta på denna uppenbarliga undanmanöver, eftersom de aldrig ens återkom för att lufta värmeelementen.  

HSB folket antingen inte kan eller avsiktligt inte vill hjälpa Kristina. Om de inte kan, då har dessa människor möjlighet att anlita annat folk. Och då kan de anlita de som skulle klara av denna enkla uppgift, eller sådana som de vet att de garanterat inte kommer att klara av den.

HSB:arna valde att anlita sådana som inte kunde klara av uppgiften. Varför? Eftersom de inte vill framställa sig själva som de värsta klåpare som inte kan något. De valde att anlita sådana som inte kunde klara av uppgiften, eftersom de behöver förbättra sin uttryckningsstatistik. De vill visa ledningen att de behövs. Att de har såååå många anmälningar och såååå många uttryckningar. Att dessa inte leder till något som helst resultat? Vem bryr sig? Uppenbarligen inte HSB ledningen. Men statistiken är förbättrad, eftersom i HSB-värld är statistiken och inte de boende som står i centrum.

Fy fan vad vi är eftertraktade säger detta folk och pekar på statiskkurvan. Och cheferna låter sig luras i stället för att på allvar ifrågasätta sina anställdas kompetens och vidta nödvändiga åtgärder.

Om en sådan sak som detta oljud kräver 5 uttryckningar och problemet ändå inte är åtgärdat, då måste även en inte alltför begåvad chef fatta att något är ruttet i HSB-världen.   

Hur många friska levnadsdagar och levnadsår går förlorade på grund av detta oljud? Försök du, HSB-människan, leva med ständig irritation och påtvingade minnes- och koncentrationsproblem på grund av detta oljud. Försök du att ständigt tänka på att du på grund av det oljud kan drabbas av hjärt-kärlsjukdomar.

Redan en förlorad natts sömn påverkar humöret och välbefinnandet. Minnet fallerar, kreativiteten sjunker, immunförsvaret vänder en ryggen. Ämnesomsättningen och hungerkänslorna spårar ut och det är bevisat att faran för övervikt är stor. Stresshormonet kortisol firar sina juldagar varje dag efter varje förspilld natt. Blodsockernivåerna stiger, något som kan vara livsfarligt för diabetiker. Jag upprepar: Blodsockernivåerna stiger, något som kan vara livsfarligt för diabetiker. 

Detta är de allmänt kända verkningarna av dålig sömn, och det är möjligen bara HSB-folket som inte är bekanta med dem. Det senaste är, att långvarigt störd sömn kan leda till blodproppar. Vad är långvarigt? Är inte alla dessa veckor som Kristina kämpar med HSB långvariga?

Vakna HSB, och låt de som betalar era löner sova på nätterna. 

Till allt detta tillkommer Kristins egenupplevda plågor. Kristina berättar: Oljudet i sig och dessutom HSB:s bagatellisering av det, äter mig inifrån. Jag har ont i magen och värst är det i solarplexusområdet. Ständiga smärtor i axlarna och nacken och huvudet av oavbruten anspänning. Det är uppenbart att Kristinas smärtbesvär inte slutar här, men jag vill inte utmana den tårögda med flera frågor.  

Jag har personligen uppsökt Vvs-Teknik i Jönköping AB på Södra Strandgatan 5. Pratade med en ung trevlig människa. Jag bekantade honom med problematiken och han visste med detsamma vilket hus jag pratade om, när jag nämnde HSB på Gräshagen. Så här sa han. Om man har ritningar över hur vattenledningar i huset är sammankopplade, då ser man med detsamma vilka lägenheter ”hör ihop” och ”påverkar” varandra. Det kan röra sig om 4 lägenheter, men sällan fler än 6. Man sänder ut 2 tekniker, den ene lyssnar i den lägenheten där ljudstörningen pågår och den andra uppsöker lägenhet efter lägenhet tills det blir identifierat vilken lägenhet i fråga som stör. Om man har otur och är oerfaren, då blir det den sista, och i så fall tar hela proceduren max 20 minuter.

20 minuter för att identifiera felet. Men HSB vägrar att ta fram ritningar och vägrar att kontakta de potentiella störningskällorna. HSB har nämligen andra rutiner. De har rutiner som kostar överdrivet mycket tid och pengar och andra människors hälsa. 

Sedan gäller det att åtgärda felet, fortsatte personen från Vvs-Teknik i Jönköping AB lära ut. Han kunde dock inte ge mig ett besked om, hur lång tid det tar att avhjälpa felet, eftersom det är flera faktorer som bestämmer arbetsinsatsen, bland annat i vilket skick, stammen befinner sig i. Jag berättade att stammen för cirka ett år sedan var renoverad med så kallad relining. Detta tyckte Vvs- mannen var bra, under förutsättningen att arbetet var rätt utfört. 

Ett besök på 20 minuter behövs för att identifiera felet. HSB däremot håller på med detta i långa, upprepade veckor.

Jag tänkte, 2 personer à 20 minuter plus uttryckningsavgift kan inte vara så himla dyrt, det kan jag betala ur egen ficka. När felet blir identifierat, då kan HSB inte längre hävda att de inte kan hitta det.

Men det gick inte för sig. Mannen sade att i HSB-byggnader, måste sådant skötas genom HSB. 

HSB skriver på sin hemsida
”HSB har, och kommer alltid att ha, höga ambitioner kring boendet. Det handlar om hur vi bygger våra bostäder, det handlar om vår fastighetsförvaltning och det handlar om en grundläggande trygghet för de boende.”  

”Grundläggande trygghet för de boende.”

Är allt detta som HSB utsätter Kristina för ett exempel på begreppet trygghet?  

”HSBs vision” är enligt HSB:s egen webbplats:
”Vi är den aktör som har det bästa anseendet när det gäller boendet.”

HSB uttrycker sin vision i fullbordad presens, som om HSB redan uppnådde målet. Är det seriöst HSB?   

Jag har efter de första 3 lönlösa besöken från HSB:s ”reparatörer” erbjudit mig att skriva om fallet. Då svarade Kristina ”att dessa människor måste få en chans”. Hon tycker synd om dem, och troligen identifierar hon sig med deras totala oförmåga. Det liknar i mångt och mycket stockholmssyndromet, som uttrycker en traumarelaterad identifikation med förövaren. Hon tror att hon med sitt tålamod som kostar henne hennes fysiska hälsa och hennes sunda förnuft, kommer att så småningom omvända HSB till de rätta tankarna. Hon tror.

Baptistprästen Glynn Wolfe trodde också. Bland annat på det lyckliga äktenskapet. Han gifte sig monogamt inte färre än 29 gånger. Tre gånger gifte han sig till och med med kvinnor från vilka han tidigare skilt sig. Han var bland annat även gift med Bonnie Lee Bakley, som själv var gift 10 gånger och som till slut blev skjuten. Baptistprästens sista legala fru var Linda Wolfe, född Linda Essex, som tidigare var gift 22 gånger.

När Glynn Wolfe dog, nästan 89 år gammal, då bevistade ingen av hans 29 kvinnor som han var legalt gift med hans begravning, och av hans 40 barn, var det bara ett som fann sig tid för att närvara.

Några lär sig aldrig, och tror avbrutet på det som gång efter annan visade sig vara en felsatsning och ett rejält misslyckande. 

Hur stor är sannolikheten att HSB blir den aktör som har det bästa anseendet när det gäller boendet?

Ungefär densamma som att äktenskapet mellan Glynn Wolfe och Linda Essex skulle vara harmoniskt, långlivat och lyckligt.   

Häromdagen hade Kristina tvättid. Hon gick ned i tvättstugan, men glömde ta tvätten med sig. Hon var för trött i huvudet, sömntörstig och trött på väntan på HSB-folket som lovade att uppsöka hennes lägenhet samma dag.

Några dagar tidigare kunde Kristina inte hitta sin cykelnyckel. Det händer vem som helst, kan man kanske hävda. Men under de förutsättningar under vilka denna kvinna lever, kan det också hända, att hon glömmer hur många sömn- eller andra tabletter hon får ta åt gången. Eller att hon glömmer att rött på en vägkorsning betyder att man skall stanna och vänta på grönt.

Men varför skulle HSB bekymra sig om allt detta, så länge hon betalar och står för deras oförtjänta löner. 

Man läser i tidningar och hör på radio, tv, att den och den stack ett antal personer med en kniv, till synes oprovocerat. Alla i gärningsmannens omgivning intygar att detta var totalt oväntat, att gärningsmannen var den snällaste personen i världen, åtminstone fram till denna tragiska händelse. Och troligen var hen det. Men droppen urholkar stenen, och det blev troligen alltför många nästan osynliga droppar som urholkade gärningsmannens förstånd. Till slut brister det även hos en djupt troende person och även hos en inbiten pacifist. HSB leker med elden även om jag innerligt hoppas att inget oåterkalleligt inträffar. 

HSB dränerar Kristina systematisk och överlagt på hennes livskraft och hennes tålamod och rationellt tänkande. HSB tänker inte på att till och med en helt frisk människa kan drivas bakom desperationens gräns.   

Djur, vilda som tama, övergivna djur och förvildade, har hur många beskyddare som helst. De medellösa, de utstötta, de kraftlösa verkar inte ha några alls. Och de kraftlösa tvingas bli ensamma utan några som helst allierade. De kan inte bilda fackföreningar, de kan inte enade gå samman mot HSB eller andra som medvetet utnyttjar de svagas ställning. HSB-folket vet det. HSB-folket är välmedvetet om det. HSB-folket utnyttjar det. Det är omoraliskt och avskyvärt. Det är tragiskt. 

Jag skickar denna min betraktelse till Jönköpings-Posten, Jönköping nu, J-nytt, P4 Jönköping, SVT Jönköping, Tidningen etc, tidningen Hemma i HSB, tidningen Hem & Hyra, Hyresgästföreningen, Miljö- och hälsoskyddskontoret - Jönköpings kommun, Anders Svensson, VD för HSB, Sofie Roy Norelid, Vice vd, Affärsområdeschef Förvaltning (HSB), Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB), Anders Joachimsson, Affärsområdeschef Fastigheter (HSB) och Johan Ström, Chef Strategisk tjänsteutveckling (HSB), eftersom dessa högtuppsatta HSB-beslutsfattare verkar inte ha en aning ens om vilka oegentligheter och vilken smutskastning av HSB:s rykte och HSB:s varumärke utspelar sig där ute på fältet.

Jag skall skicka mitt inlägg till HSB:s styrelse, valberedning och övrig ledning. Jag skall skicka det även till Uppdrag Granskning, PLUS, Svenska Nyheter, Ring P1!, Studio 1, Godmorgon, världen!, P1-morgon, Plånboken, Kaliber, Kluvet land och Kropp & själ.

Jag skall skicka det till finansmarknads- och bostads­ministern, till social­ministern, till socialförsäkrings­ministern, till jämställdhets­minister samt ­ministern med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation. Jag skall skicka det även till Inspektionen för vård och omsorg och jag skall sprida det på nätet. Det är inte omöjligt att någon kommer att reagera till Kristinas försvar och fördel. Jönköpings-Posten, Jönköping nu, J-nytt blir det dock troligen inte, eftersom en sådan berättelse knappast kan sälja annonser. Dock blir Kristina glad om jag kommer få fel.

Gör jag rätt att jag kontaktar så många personer och organisationer i detta tillsynes inte alltför krångligt ärende? Se det så här: Det handlar om att lyckas förhindra ett överlagt mord. Är det inte min plikt då, att sprida ett nödrop, att väcka ett så stort engagemang som över huvud taget är möjligt? 

Kristina heter egentligen något annat. Hon vill inte figurera med sitt eget namn. Hon skäms för att vara misshandlad under så lång tid, säger hon.

Är det klokt att det är hon som är illa behandlad som behöver skämmas? Det är förövarna som borde skämmas och så delvis även de som låter sig behandlas illa utan att de ljudligt kämpar emot. För att travestera Madeleine Albright, det finns en särskild plats i hall of shame för människor som inte står för sina rättigheter.