torsdag 27 februari 2020

HSB OCH MÜNCHHAUSEN BY PROXY – Vladimir Oravskys nya bok

HSB OCH MÜNCHHAUSEN BY PROXY – Vladimir Oravskys nya bok

Vladimir Oravskys senaste bok HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde är nu tillgänglig hos bokförsäljare, som exempelvis:
Adlibris
https://www.adlibris.com/se/e-bok/hsb-och-munchhausen-by-proxy-9789175911328
Digibok
https://digibok.se/L%C3%A4romedel/facklitteratur/facklitteratur-samhalle-politik/9789175911328-100.p/hsb-och-munchhausen-by-proxy
Ord och bok
https://www.ordochbok.se/hsb-och-ma-nchhausen-by-proxy-9789175911328.html
Bokus
https://www.bokus.com/bok/9789175911328/hsb-och-munchhausen-by-proxy/
Bokon
https://bokon.se/ebok/hsb-och-munchhausen-by-proxy_vladimir-oravsky/
Bookmate
https://kk.bookmate.com/books/b7P9qXwp
Bokfynd
https://www.bokfynd.nu/9789175911328/hsb-och-munchhausen-by-proxy/

Nextory 
https://www.nextory.se/bok/hsb-och-munchhausen-by-proxy-vladimir-oravsky-9789175911328
Kirja Elisa
https://kirja.elisa.fi/ekirja/hsb-och-muenchhausen-proxy

Apple
https://books.apple.com/fi/book/hsb-och-m%C3%BCnchhausen-by-proxy/id1495646990

och, naturligtvis på samtliga stora som små bibliotek, som exempelvis på
 Kungliga biblioteket
http://libris.kb.se/bib/2d6p2m3g0dq0ncmz


Boken saluförs med orden: ”Sveriges största problem ligger inte huvudsakligen i att beslutsfattarna öppet ljuger, inte i att många yrkesutövare är okunniga och lata och ihärdigt försöker att undvika arbete och engagemangsansträngning, inte i korruptionen, nepotismen och översitteriet, utan det största problemet som Sverige snarast borde bekämpa om det aspirerar att återigen hamna i spetsen av de länder som kan vara stolta över sig själva, är att i Sverige lyckades man splittra varje minsta ansvar på så många aktörer, att ingen någonsin behöver känna något som helst ansvar. Och därmed följer att var och en hävdar sin oskuld och kastar skulden på någon annan.
Dessutom är det dessvärre på det beklagansvärda viset i Sverige liksom i varje rättslöst samhälle så att den starkaste alltid har rätt. Vladimir Oravsky gör jämförelser mellan den kommunistiska tjeckoslovakiska diktaturen där han är uppvuxen, och Sverige, med konkreta exempel från det HSB, där de tvehågsna möjligheterna bor.”
Bokhandlarna och bibliotekarierna har placerad boken HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde inom ämneskategorierna samhälle, politik, juridik, humor, fackböcker och skönlitteratur.
 

onsdag 1 januari 2020

Sockrade fakta om sockerröret


Sockrade fakta om sockerröret 

Se på den bifogade bilden nedan

På första raden kan man läsa att sugarcane, alltså sockerrör, contains no sugar = innehåller inget socker, och kan således konsumeras av diabetiker. De som hävdar detta är antagligen inte medvetna om att sockerrör, liksom sockerbetor odlas kommersiellt för produktionen av socker. Eller också tänjer de på sanningen eftersom Wikipedia skriver om sockerröret: ”… Ur den förvedade stjälken pressas sockerhaltig växtsaft som kokas och kristalliseras.”
Bilden är tagen i utlandet, i Sverige skulle en liknande desinformation inte kunna passera. Så för dig som reser utomlands säger jag: tro inte på allt vad du läser eftersom här och där och där och var kan det smyga sig in ett litet missförstånd eller oavsiktligt osant påstående. Och tro inte heller dina ögon åtminstone inte alltid. Exempelvis kan det hända att socker ser precis likadant ut som salt och vice versa.
Själv underkastar jag allt och alltid ett måhända inte helt vetenskapligt test, jag kastar tärning. Om talet 1 eller 2 eller 3 eller 4 eller 5 hamnar överst, då litar jag inte på uppgiften. Om det däremot är en 6:a som hamnar överst, då utsätter jag den en ny prövning med en ny kast.

torsdag 12 december 2019

Vladimir Oravskys Julkalender 12 december: Det luktar Pitom


Vladimir Oravskys Julkalender 12 december: Det luktar Pitom

Häromdagen ombads jag att hålla ett föredrag om yttrandefriheten och därtill relaterade ämnen. Jag och min universitetsvärd, som skulle framföra några introducerande ord, klev in i den välfyllda föreläsningssalen, och det första hon sa var en uppmaning att öppna fönster, med hänvisning till att det luktade pyton där.
En av deltagarna anmärkte att man höll på att gräva nedanför fönstren…
Livet inte så sällan härmar konsten tänkte jag, när jag i stunden drogs till minnes en scen från filmen A Beautiful Mind, där den blivande nobelpristagaren John Nash skulle hålla en föreläsning, och en av studenterna undrade ”Can we open up the window, Professor? It's hot in here.” Nash replikerade: “Your comfort comes second to my ability to hear my own voice.” Den uppstådda, något obekväma stämningen flög sin kos, när Nash blivande hustru Alicia, öppnade fönstret och bad arbetarna nedanför att ta en paus.
Det är en underbar scen, i vilken hela filmen på ett emblematiskt vis både förutses och summeras. Inte undra på att filmens manusförfattare Akiva Goldsman, belönades med en Oscar.  
Någon, som troligen ville rädda stämningen inför mitt föredrag, undrade varför man säger att något luktar pyton, när det är uppenbart att pyton inte alls luktar illa?
Det kom tre, fyra förklaringar på detta, alla i all hast framgooglade på plats och stället. Ett av svaren kom från en sida som kallar sig ”Svar på allt!”, som administreras av Merinfo.se. Det lyder: ”Bakgrunden till talesättet ’det luktar pyton’ sägs vara att pytonormar ofta blir överkörda av bilar i Afrika. Sedan ligger de kvar på vägen och förmultnar och då börjar de lukta illa…”
Svaret påminde mig om de politikersvar som också mer ofta än sällan uppenbarligen är undantagna verklighetens fakta.
Det räcker att tänka en smula, för att komma fram till att frasen ”det luktar pyton” inte kan komma som en reflektion över överkörda pytonormar, eftersom den första bilen med förbränningsmotor konstruerades i mitten av 1800-talet, och den dessutom inte trafikerade Afrikas, på den tiden mycket begränsade vägnät. Dessutom rullade dåtidens bilar så pass långsamt att även en mycket mätt och trött pytonorm skulle lätt undkomma den.

Talesättet har sitt ursprung åtminstone 3250 år tidigare, det vill säga det uppstod någon gång under Ramses II:s tid. I Andra Moseboken – vars slutliga sammanställning var klar under 500-talet f.Kr. kan man i kapitel 1, läsa: ”… Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. Han sade till sitt folk: ’Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.’ Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd…


Israeliterna i Pitom var utstuderat tyranniserade, och för att genomföra Pitoms många mastodontbyggen i den rådande solhettan, som inte så sällan låg över 40 grader Celsius, slogs de, sparkades och piskades, tills de stupade. Ofta fick de ligga där de föll på den blod- och svettdränkta, febriga marken, utan att någon fick lov att begrava dem.

Stanken i Pitom var således enorm, något som det finns historiska vittnesbörd om. Även i populärkulturen nämnes detta. I böcker och filmer. Exempelvis i filmen Exodus: Gods and Kings, där det utspelar sig följande dialog mellan Ramses ställföreträdare i Pitom, egyptiern Hegep, och hebrén Moses:
“Welcome to Pithom. You get used to the smell.”
“The viceroy seems to be enjoying a good share of his resources.”
“This isn't a job everyone wants to do, my Lord. A certain degree of comfort is necessary to keep up his spirits. You know what the problem is? People live too long these days. Every year, the death rate lags further behind the birth rate. And these people... They reproduce like it's a sport.”
“This is the problem? A growing work force?”
“No, of course not. It's good for production. Of course it is, but only to a point. When that population wants you dead... Yes, it's a problem. So, either I'm given more troops to maintain order... Or I start thinning out the herd.”
“You start slaughtering people for no reason other than this precarious theory... You will provoke the very thing you say you wish to avoid.”

Förskjutningar av ordens betydelse i det svenska språket, liksom i alla andra språk, är otaliga. Algoritm, för att ta ett exempel, är en förvanskning av matematikern och astronomen (Muhammad ibn Musa) al-Khwarizmis namn. Det är med ordet “mayday” som ett flygplan eller fartyg anropar på hjälp. Det franska ordet “m'aidez” betyder ”hjälp mig” och uttalas, ungefär, mayday. Den biografiska filmen Infinitely Polar Bear fick sitt namn av att filmens manusförfattare och regissör, uppfattade namnet på sin fars bipolaritet som så. Att vi säger ”att lägga rabarber på något”, när vi egentligen menar ”lägga embargo på något”, kan tjäna som ytterligare ett belägg på denna språkliga förvanskning. ”Blötdjur (Mollusca) är en djurstam med idag omkring 40 000 levande arter på jorden”, skriver Wikipedia. Det som Wikipedia inte nämner är att det bara är på svenska som namnet denna djurstam associeras till – ”blöt” och ”blöta”, möjligen ”vekhet” – på andra språk är det inte så. Jag antar att detta är ett resultat av felaktig översättning från danska eller norska. På danska heter dessa djur ” bløddyr”, det vill säga ”mjuka”. På tyska heter de ”Weichtiere“, vilket betyder ”mjuka djur“. På ungerska kallas de ”puhatestűek”, alltså mjuka, på tjeckiska säger man měkkýši“, alltså mjuka”, på norska ”bløtdyr“, på ryska ”мягкоте́лые” (”mjagkotelje”) och på slovakiska ”mäkkýše“. Samtliga dessa namn knyter till ordet mjuk“ och inte ”blöt”.
”Fia med knuff” bör egentligen heta ”Fiat med knuff, då ”fiat” betyder ”må gå” och passar således det italienska bilmärket Fiat lika bra som namnet Volvo, det vill säga ”jag rullar”, passar det numera kinesiska bilmärket.
Jungfru Marie bebådelsedag kallas även Vårfrudagen och firas den 25 mars. Samma dag som Våffeldagen. Detta som ett resultat av att vårfrudagen, troligen med flyt missbenämndes som våffeldagen.
Tussilagobladen användes för att göra en dekokt mot hosta och hästhov är ett utökad anagram av hosthäva.
Efter avregleringen av SJ:s monopol år 2006 fick Sverige även ett tågbolag som heter ”Snälltåget”.

Snälltåget är naturligtvis inget tåg som är snällare än andra tåg, utan namnet är en förvrängning, försvenskning och uppmjukning av tyska ”Schnellzug”, vilket betyder att det rör sig om en ”snabbtåg”, som inte stannar vid varje station tåget passerar.
Det luktar således inte pyton i Pitom eller några andra ställen, utan det luktar Pitom.
Både på grund av den vidrigt luktande döden i Pitom, och den stinkande härskarideologin som praktiserades där.

måndag 25 november 2019

Filmhistoriker Anders fyller år


Filmhistoriker Anders fyller år

I dag fyller Anders år. Jag känner Anders sedan 40 år tillbaka. Vi har ätit en hel del mat tillsammans, festat, druckit, samtalat, men mest, har vi vistats i mörkret tillsammans. Inte färre än 270 gånger. På samma biografer. Fast vi har inte sett samma filmer. Eftersom Andres satt i andra biografsalonger. Eftersom han föredrar att se svensk film.

Om du har läst att någon svensk film har setts av bara åtta biobesökare – något som faktiskt hänt – då var det fel. Det var nämligen bara en biobesökare som sett sagda film åtta gånger. Det var Anders.

När jag undrar hur man stavar exempelvis Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten, så frågar jag antingen Sara eller Anders. Sara brukar svara ”googla det”, Ander svarar ”Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten”.

Om två år går Anders i pension. Det gläder mig. Han sade att då kommer han ha tid att skriva en roman tillsammans med mig. Den kommer att handla om ett antal galaktiska romer som hamnar på bottnen av den skotska sjön Loch Ness. Anders insisterar på att det skall bli en dokumentärroman, jag har andra ambitioner. Men eftersom det är två år innan vi på allvar börjar skriva på den…

Grattis Anders! Du är filmhistoriker, men det fortfarande kan bli något av dig som du kan vara stolt över. Allt som behövs är att du lyssnar på mina kloka råd.


HSB och rättshaveristerna



HSB och rättshaveristerna

”HSB och Hanlons rakkniv” var min 19:e observation om HSB Göta. I den rapporterade jag bland annat om att efter månader av misshandel medelst oljud, är Kristinas bostadsrättslägenhet äntligen befriad från denna barbariska tortyr.

”HSB och Hanlons rakkniv” alstrade cirka åttio mejl och telefonsamtal. Nästan undantagslöst gratulerades jag till min seger över HSB.
Men jag har inte krigat mot HSB, jag ville bara förmå den HSB-falang som vägrade att göra sitt överbetalda jobb, att skrida till verket, sluta trotsa, sluta använda sig av HSB som någon privat hämndorganisation, och utföra det som de är betalda för.

Om jag skulle betrakta mitt bidrag till att Kristina äntligen har en beboelig lägenhet som en seger, då skulle jag kalla den en Pyrrhusseger, då jag menar att Kristinas relation till mig fick sig en allvarlig och beklaglig törn. Orättvist, helt orättvist, dock ändå.

Jag fick också ett mejl från en big big shot från Sveriges Radio. Det upprörde mig. Inte på grund av dess innehåll, sånt tål jag, utan på grund av att Sveriges Radio hyser folk med hens klena hjärnkapacitet, och som jag dessutom tvingas utfodra med mina beslagtagna licenspengar. Hen skrev ”Grattis! Du har en del poänger, men får akta dig så att du inte blir kallad ’konspiratör’, möjligen ’rättshaverist’. Ursäkta men jag är brutalt ärlig. Ha det gott! underskrift”.

Hej, Ärlighet är en egenskap som jag aldrig skulle förknippa dig med, jag tror att du helt obefogat försöker smickra dig själv. Däremot är du okunnig, du är en medlöpare och du är en professionell rövslickare. Och så är du oerhört begåvad på att stjäla idéer från andra, utan att kreditera dem.
Du får gärna citera mig både i radio och sociala medier.

Hur bra är det för ett demokratiskt samhälle att en publicist låter sig styras av rådande förväntningar på grund av rädsla och andra tvångstankar? Det är inte alls bra. 

Tvärtom.Ingen bör kalla mig konspiratör. Konspiration är inte så sällan förknippad med coup d’état, statskupp, som oftast sker genom våld eller hot om det. Jag däremot, uteslutande argumenterar med ord, och principiellt vägrar att använda mig av andra än parlamentariska metoder.
Så mycket om konspiration. Nu till begreppet rättshaverist.



Varför skulle jag frukta att vara kallad rättshaverist? Är ”rättshaverist” inte snarare ett hedrande epitet, tröts att det i Sverige används i annat syfte?
Karl Gerhard-boken med politiska revytexter I skuggan av en stövel tillhör de litterära vittnesmålen som absolut inte kan viftas bort som gnäll eller en rättshaverists hämnd. Ändå kallades Karl Gerhard av en och annan just ”rättshaverist”.

I Samlaren, tidskriften för svensk litteraturvetenskaplig forskning, recenseras Anna-Karin Carlstoft Bramells doktorsavhandling Vilhelm Moberg tar ställning. En studie av hans journalistik och tidsaktuella diktning. Här kan man bland annat läsa ”Mobergs ställning som opinionsbildare är allra starkast under dessa år. Moberg betraktades då som en inofficiell JO och fick tusentals brev från människor som kände sig kränkta av myndigheterna. Samtidigt fick han mothugg, framför allt i socialdemokratiska Morgon-Tidningen, där han betecknades som en pösig ballong och där hans politiska kritik raljerades bort av tidningens kåsör. Bilden av Moberg som rättshaverist tonades också fram av hans motståndare.”

Toppsittarna uppfann begreppet ”rättshaverist” och inpyrde det med stinkande os, för att försäkra sig om att den som de etiketterar med sagda märklapp, inte skall kunna tas på allvar. Etiketten ”rättshaverist” är avsedd att tjäna som en verksam trollformel med magiska krafter. Slungar man den mot någon så kan man vara nästan säker på att man är skyddad mot denna ”rättshaverists” krafter…
Var har man kommit i kontakt med liknade taktik?
Nazisterna kallade exempelvis judar ”ohyra” och när denna benämning slog rot bland den breda massan genom ständig upprepning, var det nästan följdriktigt att även de så kallade vanliga människorna betraktade och även behandlade judar som just ohyra.
Först kallar man någon slampa och sedan behandlar man henne som sådan. Först hävdar man, eller snarare kvinna (Birgit Friggebo), att kosovoalbaner är stöldbenägna och sedan behandlar man dem som sådana.
Begreppet, trollformeln och skällsordet ”rättshaverist” har kläckts av makthavarna. Det är deras yttersta skydd, ett pansarglas, bakom vilket de hoppas gömma sig. Och ju mer de misshandlar sina motståndare, desto mer skyddade är de. Tror de. Och ändå har Sverige inte så få ”rättshaverister”, det vill säga människor som orkar stå emot överheten.

Skall jag damma av ditt minne? Vad sägs om exempelvis Ingvar Bratt, Anders ”Fången på fyren” Ahlmark, Sarah Wägnert? Vad sägs om jur.dr. Gustaf Petrén, den samme som etablissemanget stämplade som en mörkerman, den samme som blev Medborgarrättsrörelsens, organisationen som arbetar för att stärka de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, och att öka väljarnas inflytande på besluten i samhället, förste ordförande. (Läs gärna Krister Thelins bok Sverige som rättsstat.)

Peter Rosts bok The Whistleblower : confessions of a healthcare hitman heter i svensk översättning Sjuka pengar : en svensk insider skakar läkemedelsindustrin. Sjuka pengar är i och för sig en fyndig titel, men den är också missvisande. Pengar som bekant, luktar inte och ej heller är de sjuka… Anledningen till att översättaren Jan Wibom tog sig tid och kraft att hitta på denna titel är den brist som vårt svenska språk uppvisar. Och det är vi svenskar som styr och formar vårt språk. Det är ”vi” som uteslöt ordet ”nepotism” från en av dem tryckta upplagor av Svenska Akademiens ordlista. Det är ”vi” som i Svenska Akademins ordlista över svenska språket (SAOL 14) definierar mobbning som ”kamratförtryck”. Det krävs snille och smak för att komma på en sådan utförlig definition. En synonym till detta måste vara nazihumanism.

I Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO), den senaste, den som finns på nätet, finns uttrycket ”mobbning” överhuvudtaget inte med. Varför skulle den goda boken befatta sig med sådana arkaiska ord som betecknar något som vårt alerta samhälle utrotat ungefär samtidigt som smittkoppor, måste Svenska Akademien tänkt.

Och så här reagerar SAOB (Svenska Akademiens ordbok) när du söker på sökordet ”mobbning”: ”Sökningen på mobbning i SAOB gav inga svar”.
Sånt kallas snille och smak.

Det är vår moral och våra behov av den, som avspeglas i vårt språk. ”Rättshaverist är en person som påstridigt hävdar sin rätt”, upplyser SAOL. Det är Svenska Akademiens snille och smak som genom denna definition läxar upp alla de som tror sig kunna förbättra världen genom att våga kritisera den lumpna miljön som de är en del av.
Minns du filmerna Serpico, Silkwood, All the President’s Men och exempelvis The Pentagon Papers för att nämna en kvartett bland ett hundratal?
Dessa filmer handlar om Whistleblower-hjältarna Frank Serpico, Karen Silkwood, W. Mark Felt, mer känd som Deep Throat, och Daniel Ellsberg. Hur skulle Vietnam-kriget och USA och Sovjetunionen och världen ha utvecklats om Daniel Ellsberg inte presenterade de sjutusen sidorna, kända under namnet The Pentagon Papers för The New York Times? Hur skulle världen ha utvecklats om dåvarande presidenten Nixons ord till Kissinger angående Daniel Ellsberg blev verklighet? ”… people have gotta be put to the torch for this sort of thing…” “… let's get the son-of-a-bitch in jail”.
Hur många toppsittare försökte sig på att stoppa först The New York Times och sedan även Washington Post från publiceringen av Ellsbergs material? Nixon-falangen gav sig ej och saken hamnade i Högsta domstolen…
och det fria ordet vann.

Hur skulle världen ha sett ut i dag om majoriteten av de domare som utgör Supreme Court of the United States var rövslickare till salu?

Stanley Adams, Peter Buxtun, Richard Convertino, Cynthia Cooper, Sherron Watkins och Coleen Rowley, Allen Cutler, Joe Darby, Walter Denino, Satyendra Dubey, Duncan Edmonds, Sibel Edmonds, Janet Howard, Marlene Garcia Esperat, A. Earnest Fitzgerald, David Franklin, Bunnatine ”Bunny” H. Greenhouse, Katharine Gun, Cathy Harris, Marc Hodler, Douglas Keeth, Mark Klein, Karen Kwiatkowski, S. Manjunath, Hans-Peter Martin, Christoph Meili, Stewart Menzies, Russ Tice, Linda Tripp, Paul van Buitenen, John Paul Vann, Mordechai Vanunu, Frederic Whitehurst, Andrew Wilkie, James E Hansen, Jeffrey Wigand, Joseph Wilson, Dr Rita Pal, M.N.Vijayakumar, Clive Ponting, Samuel Provance, William Sanjour, Tanya Ward Jordan och Joyce E. Megginson och Pascal Diethelm och Jean-Charles Rielle som avslöjade professor Ragnar Rylanders svinaktiga ”forskning”, är ytterligare några namn på Whistleblowers eller ”rättshaverister”, som dimhöljda tankens svenskar föredrar att kalla dem. Vad skulle världen vara utan dessa modiga människor? Hur skulle den se ut i dag?
Har du tänk på att det inte är omöjligt att just du kanske inte ens skulle finnas till om någon annan inte funnit sitt mod? Eller att det kanske även var du som var neurosedyn- eller på annat vis skadad.

Atens folkförsamling gillade inte att Sokrates hade mage att ifrågasätta den politiska ledningen, och Sokrates fick sin dödsdom efter anklagelserna att han ”förlett ungdomen och försakat gudarna”. Ändå var det så att Platon, som även skrev ned Sokrates berömda försvarstal, hävdade att Sokrates i stället bidrog till att vägleda ungdomen till kunskap.
Den atenska demokratin var inte ens på pappret lika demokratisk som den svenska, men det medvetna eller möjligen omedvetna förtrycket från de högljudda mostpeople, som E. E. Cummings kallar dem, är gemensamt för båda statsskicken. Mostpeople är inte bara toppsittarnas, utan även sin egen intellektuella passivitetens offer… 

Den visa observationen “The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing” brukar tillskrivas den konservative 1700-tals filosofen, författaren och irländsk-brittiske statsmannen Edmund Burke. Tanken citerades med förkärlek av John F Kennedy och medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr och de användes också som tagline vid lanseringen av tv-filmen om två delar Hitler: The rise of evil.

Rättshaverist är inget epitet man bör skämmas för. Vaclav Havel kallades oavbrutet rättshaverist under ett 10-tal år i Tjeckoslovakien. Det är ”ryggradslös” man absolut inte vill bli kallad. Men rättshaverist? I vårt samhälle bör det vara en hederstitel.


fredag 22 november 2019

HSB och Hanlons rakkniv



HSB och Hanlons rakkniv

”… HSB har fått sig en ordentlig knäpp på näsan och du kan vara säker på att senast den 20 september är oljudet borta”, sade hen, och jag tackade för engagemanget.
Den 20 november åt jag en ordentlig frukost på Scandic Portalen och sedan cyklade jag till Kristina. På ingångsdörren till trappuppgången till hennes lägenhet stod ett anslag att den 20 november vattnet kommer att bli avstängt i denna trappuppgång. Men vattnet hos Kristina rann obehindrat och dessutom var oljudet i Kristinas lägenhet borta. Och det hade inte återkommit sedan dess. Hela reparationen utfördes på NOLLTID, utan några som helst störande ingrepp, rivningar eller annat tidskrävande eller kostsamt ingripande?

Allt det som gjordes för att Kristina skulle kunna bruka sin bostadsrättslägenhet enligt bostadsrättstadgar kunde göras på några minuter för flera, nästan outhärdliga månaders sedan. Varför vägrade HSB att åtgärda detta hälsoskadliga oljud redan i september, varför lät HSB eskalera denna helt och hållet onödiga och till maximum utdragna vägran att göra sin plikt?

Jag har ett svar, men nu när oljudet äntligen är borta, då gräver jag när den undersökande journalistikens stridsyxa, och nöjer mig med att förklara HSB avskyvärda och synnerligen klandervärdiga uppträdande med principen kallad Hanlons rakkniv, som postulerar ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity”. ”Tillskriv aldrig illviljan det som tillfredsställande går att förklaras med dumhet”.
Substantivet ”dumhet” lätt kan innefatta ett helt universum och således kan det helt enkelt stå för HSB:s handlingsförlamade, okunniga och overksamma ledning.

Dessa föregående månader av stridigheter under vilka HSB ville bevisa att det inte finns någon som kan ge HSB ”order”, präglades av ett enormt slöseri av människans potential. Av människors krafter och hälsa. Inte bara Kristinas. Utan även mina.
Jag har ingen lust att spendera min tid på sådana som HSB. Jag kunde under samma tid som jag lade ner på HSB ha skrivit en ny Den störda utflykten, en mycket omtyckt ungdomsbok, och tjänat riktiga pengar på den samma. Jag kunde under samma tid även ha skrivit Till dig jag vänder åter… : en kostymroman utan kläder, en historisk roman översatt till flera språk och tjänat en hel del pengar även på den.
Men nej, jag offrade min tid på skriverier om HSB i stället.
Och varför?
Eftersom jag är invandrare, något jag inte finner alltför lätt att vara. Jag måste kunna säga till mig själv att det var rätt beslut att lämna mitt land, mitt språk och min kultur eftersom här i det svenska kungariket inte finns någon korruption, att här jobbar folk inte bara för sin egen vinning, utan även för det gemensamma, att här slösar inte folk dyrbara människoresurser på kamp mot despotiska maktgalningar et cetera. Det som HSB Göta iscensatte under de senaste månaderna borde inte finnas här i Sverige, det är något som fanns i det kommunistiska, eller vad det nu var, Tjeckoslovakien.
Och där ville jag inte bo.
Hur och när flyttade det numera begravda tjeckoslovakiska ohållbara sättet till dagens Sverige?

I går nar jag cyklade från hotellet Scandic Portalen till Kristina, hörde jag på radio, att ”svensk publik sviker svensk film”. Det var en mycket högt uppsatt kulturpotentat som beklagade sig på detta lögnaktiga vis, och en känd kulturjournalist accepterade detta påstående som en förklarande sanning, att det är publiken som sviker filmen. Att det är publiken som bär ansvaret för att det går åt pipan med svensk biograffilm.
Men svenskar och huvudsakligen svenska ungdomar har aldrig tidigare suttit så mycket på bio som nuförtiden. Det är inte de som sviker film, det är den svenska filmen som sviker publiken genom att den gör den besviken.
Så är det HSB. Det är inte de som klagar på er orimliga oförmåga att göra sitt jobb som sviker er, det är ni HSB, som sviker de som ger er ert bröd.

If someone stood up in a crowd / And raised his voice up way out loud
And waved his arm and shook his leg / You'd notice him
If someone in the movie show / Yelled “Fire in the second row / This whole place is a powder keg!” / You'd notice him
And even without clucking like a hen / Everyone gets noticed, now and then,
Unless, of course, that personage should be / Invisible, inconsequential me!
Cellophane / Mister Cellophane / Shoulda been my name
Mister Cellophane / 'Cause you can look right through me / Walk right by me
And never know I'm there...
I tell ya / Cellophane / Mister Cellophane / Shoulda been my name / Mister Cellophane / 'Cause you can look right through me / Walk right by me /And never know I'm there... sjunger karaktären Amos Hart i John Kanders och Fred Ebb träffande musikalnummer Mr Cellophane i Chicago.

På samma vis ignorerade HSB-kommissariatet både Kristina och mig, respektive mina skriverier. HSB-kommissariatet försköt oss in i tystnadens och depressionens labyrint.
Dessutom ville HSB-kommissariatet sätta en kil mellan Kristina och mig. Det är så kommissariatet ville lösa problemet med oljudet i Kristinas lägenhet. Och Kristina, en samtida svensk Pollyanna, lät sig snaras i denna falska fälla.

Människor som handlar utan att kunna föreställa sig i vad deras handlingar kan resultera i, är de farligaste av människor. Bland annat för att de sällan tar ansvar för sina handlingar. Också andra världskrigets desertören Eddie Sloviks för tidiga död vittnar om det: De som dömde honom till döden trodde inte att han skulle avrättas eftersom verkställigheten av sådana domar inte var kutym på den tiden. Och de tolv som höll i gevären ville inte heller mörda, utan de sköt på Sloviks mindre vitala kroppsdelar. Inget av detta räddade Slovik.

Oljudet är borta och jag skall summera vad som har hänt.
I mitten av mars 2019 ringde Kristina till HSB för att anmäla att vattnet på 8:e våningen där hon bor, inte rinner som det ska. Vattentrycket saknades, man kunde inte duscha, inte tvätta håret etcetera. Hon fick veta att detta kommer att åtgärdas, och 20 minuter senare skulle vattnet rinna som det skulle.
Tre dagar senare upprepades samma vattenbristhändelse med samma förlopp, och denna kurragömma eller vad det nu var, pågick i inte färre än två månader, med en, två eller tre dagars mellanrum.

Då och då fick Kristina veta att någon av hennes grannar redan hunnit ringa före henne, och att någon av teknikerna redan var på väg att ”skruva på” de nödvändiga kranarna.

Varför HSB höll på med detta ”vi-sätter-på-kranarna-och-vi-stryper-dem-samma-dag” under hela två månader, vet jag ej. Men det kan hända att HSB jagade statistik, att HSB ville ha dokumentation på att de tvingas studsa fram och tillbaka som en guttaperkaboll i otaliga ärenden för att serva de som betalar deras löner från morgon till kväll.

Sedan slutet av maj månad 2019 har Kristina inget problem med vattentrycket, och min gissning är att någon av Kristinas grannar sade till HSB på skarpen att såhär får man inte ha det.

I början av juni 2019 uppstod det ett nytt problem: Ett oljud, beskrivet i mina tidigare rapporter, tog över Kristinas lägenhet och därmed även det förväntade och stadgade lugnet i den.
Kristinas tyckte att detta var övermåttan irriterande, men hon gjorde ingen anmälan och jag förstår anledningen:
Oljudet var så pass förtretligt att hon tog för givet att HSB själva skulle upptäcka det och stoppa det genom att vidta nödvändig åtgärd.
Dessutom utgick hon ifrån att någon granne skulle anmäla det, eftersom hon var ovetande om att det bara var hon som drabbats av denna allvarliga olägenhet.
Dessutom var det sommar, och Kristina spenderade mestadels av sin tid i sin trädgård, så det gräsliga oljudet bekymrade henne inte nämnvärt.
9 september 2019 anmälde hon oljudet till HSB den första av otaliga gånger, dock utan att få någon hjälp.

När jag exakt en månad senare, den 9 oktober 2019, ringde till HSB på 077 110 10 30, fick jag veta att HSB ”glömt” diarieföra Kristinas anmälan den 9 september. Istället var den första anteckningen om anmälan som fanns diarieförd i HSB annaler från den 16 september. Vidare fanns där anteckningar om att Kristina ringde ytterligare tre gånger om samma sak. Det berättade damen på HSB-numret 077 110 10 30 för mig. Men även detta var inkorrekt. Den olustiga verkligheten var att Kristina ringde och påminde om sin anmälan var 2:a, var 3:e dag.
Margareta Josefsson, som på 077 110 10 30 tar emot felanmälan åt HSB Götas räkning, ringde till en av sina HSB-kollegor, och denne berättade för henne att Kristina eller om det var hennes ärende, var ”MISSHANDLAT”!. (Se avsnittet ”HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna”.)

Jag ringde till Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, Reine Johansson, vd HSB Göta samt allt möjligt annat folk i HSB Götas ledning och undrade vad problemet var, varför hade HSB fortfarande, efter veckor av även av HSB-folkets konstaterat oljud i Kristinas lägenhet, inte åtgärdat detsamma? Min undran togs inte på allvar, utan HSB försökte lösa problemet på samma vis som översittare gärna gör, HSB sköt på budbäraren. (Se avsnittet ”HSB försöker lägga locket på min granskning”.)

Den 06 oktober skrev jag en lång artikel till en etablerad nättidskrift om HSB:s inställning till Kristina och hennes lägenhetsproblem. Jag mejlade länken till den publicerade artikeln till
Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, elin.rydberg@hsb.se; och
Reine Johansson, vd HSB Göta, reine.johansson@hsb.se;
Och jag mejlat den även till Anders Svensson, vd för HSB, Sofie Roy Norelid, vice vd, affärsområdeschef förvaltning (HSB), Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB), Anders Joachimsson, affärsområdeschef fastigheter (HSB), Johan Ström, chef strategisk tjänsteutveckling (HSB), [anders.svensson@hsb.se; sofie.roy-norelid@hsb.se; charlotte.svalstedt@hsb.se; anders.joachimsson@hsb.se; johan.strom@hsb.se].
Jag mejlade denna länk också till andra mer eller mindre högtuppsatta, strunta-i-våra-lönebetalare-HSB:are, exempelvis till sandra.bergqvist@hsb.se; john.johansson@hsb.se; ulrika.malmsten@hsb.se; ann-sofie.kindbomuddh@hsb.se; ann-sofie.kindbomuddh@hsb.se; anders.johansson@hsb.se; linus.danling@hsb.se; conny.fredriksson@hsb.se; jimmy.gotesson@hsb.se; daniel.nordgren@hsb.se; hakan.engstrom@hsb.se; stefan.langstrom@hsb.se; fredrik.swardh@hsb.se; eva.petersson@hsb.se; katarina.bokinge@hsb.se; cecilia.petraeus@hsb.se; johan.lindkvist@hsb.se; jorgen.gustavsson@hsb.se; magnus.gustavsson@hsb.se; mikael.kilen@hsb.se; daniel.e.johansson@hsb.se; peder.lindstrom@hsb.se; fredrik.f.olsson@hsb.se; dennis.mccrady@hsb.se; madeleine.a.andersson@hsb.se; johannes.fred@hsb.se;
Ingen av dessa verkade bry sig. Linus Danling avslutade sin tjänst hos HSB så småningom, och Lise-Lei Hugosson samt Jörgen Gustavsson, tog inte emot mina mejl med länkar till mina artiklar sedan den 12 november 2019.

Mellan den 6 oktober 2019 och 11 november 2019 skrev jag 18 inlägg om HSB. Dessa är:
Det sker ett överlagt mord framför våra ögon
HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa
”HSB, jävla nazisvin!”
HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna
HSB och kriminalitet
HSB försöker lägga locket på min granskning
HSB:s bottenlösa självkännedom
HSB:s maktmissbruk kommer ut i bokform
HSB och Guinness World Records
HSB och krossade drömmar
HSB:s egenartade tidsuppfattning
HSB och Münchhausen by proxy
HSB och medicinering
HSB och samvetet
HSB stöds av Ardalan Shekarabi
HSB och tredje statsmakten
HSB:s manschettdarrning
Vem behöver HSB?

Samtliga dessa är publicerade och länkar till samtliga mejlade jag till HSB-folket enligt ovan.

Eftersom jag inte fick något svar och eftersom det mycket störande oljudet bara fortsatte, tolkade jag det som så, att ingen av dessa ovannämnda HSB:are, brydde sig om HSB rykte.

Eller också var dessa HSB:are mycket säkra på att mina skriverier på intet vis skulle kunna hota deras herravälde.
(Att HSB folket bedrar sig på den här punkten, är jag skäligen säker på. Det finns många exempel på händelser som bestrider HSB-folkets resonemang. De kommunistiska pamparna i Tjeckoslovakien underlät all kritik av dem, då de trodde sig vara oberörbara och oantastliga och rustade mot alla angrepp från det vanliga folket. Sedan kom 1989.

Mina äldre skriverier lyckades också penetrera pamparnas rustningar till och med i Sverige. Läs exempelvis avsnittet ”HSB:s maktmissbruk kommer ut i bokform.”)

Att inte agera när man får chans, att låtsas som om ingenting har hänt när man påträffas med båda fötterna vadande i skiten, att bemöta upplysande och varnande journalistik med föraktfull tystnad, är inte alltför bra strategi och den resulterar ytters sällan, om ens någon gång, i optimala lösningar. Jag tar här upp bara ett exempel på denna totalt felbedömda tystnadsarrogans. I detta exempel stod mycket mer på spel än i HSB-fallet, men det är just denna ”överdimensionering” som gör det till ett bra exempel.
Att det var Japan som utan någon krigsförklaring anföll USA på morgonen den 7 december 1941 genom en fruktansvärd attack mot Pearl Harbor är allmänt känt. I början av maj 1945 var andra världskriget avslutat, dock bara i Europa. I juli – augusti 1945 hölls på Potsdams slott Cecilienhof den historiska Potsdamkonferensen. Närvarande var USA:s president Harry S. Truman och utrikesminister James F. Byrnes, Sovjetunionens Josef Stalin och utrikesminister Vjatjeslav Molotov och Storbritanniens Winston Churchill och utrikesminister Anthony Eden. Senare även Clement Attlee, som i juli 1945 vann stort i valet i Storbritannien, och hans utrikesminister Ernest Bevin.
Under Potsdamkonferensen utfärdades även Potsdamdeklarationen, undertecknad av Harry S. Truman, Winston Churchill och den kinesiske armégeneralen och presidenten Chiang Kai-shek. I deklarationen uppmanades Japan att kapitulera. Om inte, skulle det japanska kejsardömet underkastas ”prompt and utter destruction”. Japansk premiärminister Kantarō Suzuki svarade med “mokusatsu”, där ”moku” betyder tystnad och ”satsu” döda. Suzuki ville döda detta Potsdamultimatum med tystnad.

USA svarade då med första atombomben över en stad, Hiroshima, den 6 augusti 1945. Trots att 90 procent av alla hus i Hiroshima förstördes vid explosionen och att det dog mellan 50 000 – 150 000 män, kvinnor och barn, vidhöll Kantarō Suzuki sin mokusatsu och USA fällde ”Fat Man” över Nagasaki, 3 dagar efter Hiroshimas ”Little boy”. Först efter dessa handlingar som helt hade kunnat undvikas, kapitulerade Japan den 15 augusti och kapitulationshandlingarna undertecknades 2 september ombord på det amerikanska slagskeppet USS Missouri i Tokyobukten. Krigscirkeln blev sluten.
Två HSB:are, vars namn jag inte får nämna, upplyste mig om något som jag hittills absolut inte tänkt på. Nämligen att några HSB:are är tysta och overksamma för att de är uppriktigt trötta på HSB och dess ledning, och att de hoppas att min publicitet kommer att sätta i gång den ändring som de själva inte vågar driva fram, på grund av det hierarkiska och vedergällande systemet som håller HSB i sitt makt-grepp.

Det är först nu jag fattade att det var så det måste förhålla sig. Att det dessvärre råder en organisatorisk och disciplinär sjukdom på HSB Göta. I en organisation där harmoni och inte rädsla råder, finns det arbetsglädje och så gott som alla gör sitt bästa för att göra sina kunder nöjda.

Den attityd som HSB har till sina kunder påminner i mångt och mycket om den översittarattityd som pamparna hade i diktatoriska länder. Den finns överallt på HSB, och jag tror inte att HSB ens reflekterar över den. Ta till exempel sättet hur HSB-folket förannonsera sina aktiviteter:
”Vi kommer någon gång mellan kl. 07:00 – 16:00”.

Hur många gånger har Kristina fått vänta på HSB-folket mellan kl. 07:00 – 16:00 utan att HSB-folket dök upp? Och det utan någon som helst förklaring eller ursäkt.

Tid är pengar. Lika mycket för Kristina som för HSB-folket. Men Kristinas tid, respekteras inte. HSB har inte respekt för andra i sin DNA. De andra de är värdelösa i HSB:s ögon. Det är det som är HSB:s kultur.
Läs avsnittet ”HSB:s manschettdarrning”. Där kan du se en autentisk flyer riktad ”Till samtliga lägenhetsinnehavare i Brf Fornkullen.
Filterbyte samt kontroll av blandare, brandvarnare och wc.
På torsdagen den 7/11 2019 mellan kl. 07:00-16:00”

Din läkare ger dig eller erbjuder dig en betydligt mera exaktformulerad tid för ditt besök, gör hen inte det?
Det är av respekt för dig.
Din hårfrisör är inte sämre. Eller är hen? Och bilbesiktningsfirman och så vidare, och så vidare. Överallt gäller striktare tidsöverenskommelser parterna emellan. Men när det gäller HSB, då finns det ingen som helst tidsöverenskommelse, bara en ensidig DIKTAT. Take it, or take it!

Ett fungerande samhälle kan fungera tack vare samhällets anpassning till ett tidschema som använder sig av tidens vedertagna enheter. Därför finns det en klocka på din telefon, din padda, din dator, din kamera, din radio, din handled.
Mera om HSB:s besynnerliga inställning till klocktider finner du i avsnittet ”HSB:s egenartade tidsuppfattning”.

I avsnittet ”HSB och Guinness World Records” finns ett fotografi föreställande två pågående byggen samt ett gammalt förfallet hus. Mellan nybyggen och stället där jag stod med min mobil för att ta denna bild, fanns cirka tjugo små hus. Alla, förutom ett, är historia, de revs. Jag tog bilden den 15 oktober 2019 på Barnarpsgatan vid Jordbrorondellen i Jönköping.
När oljudet i Kristinas lägenhet började, då fanns det inget nybygge på Barnarpsgatan vid Jordbrorondellen. Bara små hus. Sedan dess har husen rivits ned, allt bråte har forslats bort med lastbilar, en ny väg har anlagts så att byggarbetare och deras maskiner skulle kunna börja bygga, två husgrunder för två hus har grävts fram, husgrunderna har gjutits i betong, ett hus har börjat byggas och bredvid det ett annat. Man ser att husen inte är några små sommarstugor, att det ena huset har tio våningar och det mindre åtta, och man ser hur långt man har kommit.
Vad har HSB ”reparatörer” åstadkommit under samma tid?
Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.

Nedan finns ett foto på samma byggen. Husen är nästan färdiga. Det här fotografiet är taget den 28 oktober 2019. Och vad har HSB åstadkommit under samma tid?Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.



Den 19 november: Vad har HSB åstadkommit fram till den 19 november?
Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.
Först den 20 november blev problemet med oljudet åtgärdat. Och det kunde lätt ha åtgärdats redan den 9 september.

Jag tänkte kontakta även människor utanför HSB. Exempelvis Uppdrag Granskning, PLUS, Svenska Nyheter, Ring P1!, Studio 1, Godmorgon, världen!, P1-morgon, Plånboken, Kaliber, Kluvet land och Kropp & själ.
Jag tänkte kontakta finansmarknads- och bostadsministern, till socialministern, till socialförsäkringsministern, till jämställdhetsministern samt ministern med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation. Jag tänkte att Inspektionen för vård och omsorg borde vara underrättad.
Och Tidskriften ETC och tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet. Fackförbundstidningar så som Publikt, Jusektidningen, Journalisten, Kommunalarbetaren, Sekotidningen, Handelsnytt är också på min mejlinglista. Även tidningarna Hemma i HSB och Hem & Hyra och Fastighetsfolket skall få mitt mejl med samma innehåll. Och Fastighetsvärden. Och Hyresgästföreningen och Miljö- och hälsoskyddskontoret - Jönköpings kommun.
Det är inte uteslutet att någon eller några kommer att reagera och ställa sig till Kristinas försvar.

Slutligen kom ett samtal: ”… HSB har fått sig en ordentlig knäpp på näsan och du kan vara säker på att senast den 20 september är oljudet borta. Jag tackar för engagemanget.”

Gör jag rätt som kontaktar så många personer och organisationer i detta till synes inte alltför krångliga ärende? Se det så här: Det handlar om att lyckas förhindra ett överlagt mord. Är det inte min plikt att sprida ett nödrop, att väcka ett så stort engagemang som över huvud taget är möjligt?

Don't do the crime / If you can't do the time, uh uh
Keep your eye on the sparrow / When the going gets narrow
Don't roll the dice / If you can't pay the price
No, don't do it
Don't run your feet / Down no dead-end street
Keep your eye on the sparrow / When the going gets narrow
(Don't do it)
komponerade Morgan Ames och Dave Grusin i den Bibelinspirerade hitten Keep Your Eye on the Sparrow.