Filmhistoriker Anders fyller år

Filmhistoriker Anders fyller år

I dag fyller Anders år. Jag känner Anders sedan 40 år tillbaka. Vi har ätit en hel del mat tillsammans, festat, druckit, samtalat, men mest, har vi vistats i mörkret tillsammans. Inte färre än 270 gånger. På samma biografer. Fast vi har inte sett samma filmer. Eftersom Andres satt i andra biografsalonger. Eftersom han föredrar att se svensk film.

Om du har läst att någon svensk film har setts av bara åtta biobesökare – något som faktiskt hänt – då var det fel. Det var nämligen bara en biobesökare som sett sagda film åtta gånger. Det var Anders.

När jag undrar hur man stavar exempelvis Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten, så frågar jag antingen Sara eller Anders. Sara brukar svara ”googla det”, Ander svarar ”Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten”.

Om två år går Anders i pension. Det gläder mig. Han sade att då kommer han ha tid att skriva en roman tillsammans med mig. Den kommer att handla om ett antal galaktiska romer som hamnar på bottnen av den skotska sjön Loch Ness. Anders insisterar på att det skall bli en dokumentärroman, jag har andra ambitioner. Men eftersom det är två år innan vi på allvar börjar skriva på den…

Grattis Anders! Du är filmhistoriker, men det fortfarande kan bli något av dig som du kan vara stolt över. Allt som behövs är att du lyssnar på mina kloka råd.

© vladimir oravsky

HSB och rättshaveristerna

HSB och rättshaveristerna

”HSB och Hanlons rakkniv” var min 19:e observation om HSB Göta. I den rapporterade jag bland annat om att efter månader av misshandel medelst oljud, är Kristinas bostadsrättslägenhet äntligen befriad från denna barbariska tortyr.

”HSB och Hanlons rakkniv” alstrade cirka åttio mejl och telefonsamtal. Nästan undantagslöst gratulerades jag till min seger över HSB.

Men jag har inte krigat mot HSB, jag ville bara förmå den HSB-falang som vägrade att göra sitt överbetalda jobb, att skrida till verket, sluta trotsa, sluta använda sig av HSB som någon privat hämndorganisation, och utföra det som de är betalda för.

Om jag skulle betrakta mitt bidrag till att Kristina äntligen har en beboelig lägenhet som en seger, då skulle jag kalla den en Pyrrhusseger, då jag menar att Kristinas relation till mig fick sig en allvarlig och beklaglig törn. Orättvist, helt orättvist, dock ändå.

Jag fick också ett mejl från en big big shot från Sveriges Radio. Det upprörde mig. Inte på grund av dess innehåll, sånt tål jag, utan på grund av att Sveriges Radio hyser folk med hens klena hjärnkapacitet, och som jag dessutom tvingas utfodra med mina beslagtagna licenspengar. Hen skrev ”Grattis! Du har en del poänger, men får akta dig så att du inte blir kallad ’konspiratör’, möjligen ’rättshaverist’. Ursäkta men jag är brutalt ärlig. Ha det gott! underskrift”.

Hej, Ärlighet är en egenskap som jag aldrig skulle förknippa dig med, jag tror att du helt obefogat försöker smickra dig själv. Däremot är du okunnig, du är en medlöpare och du är en professionell rövslickare. Och så är du oerhört begåvad på att stjäla idéer från andra, utan att kreditera dem.

Du får gärna citera mig både i radio och sociala medier.

Hur bra är det för ett demokratiskt samhälle att en publicist låter sig styras av rådande förväntningar på grund av rädsla och andra tvångstankar? Det är inte alls bra. 

Tvärtom.Ingen bör kalla mig konspiratör. Konspiration är inte så sällan förknippad med coup d’état, statskupp, som oftast sker genom våld eller hot om det. Jag däremot, uteslutande argumenterar med ord, och principiellt vägrar att använda mig av andra än parlamentariska metoder.

Så mycket om konspiration. Nu till begreppet rättshaverist.

Varför skulle jag frukta att vara kallad rättshaverist? Är ”rättshaverist” inte snarare ett hedrande epitet, tröts att det i Sverige används i annat syfte?

Karl Gerhard-boken med politiska revytexter I skuggan av en stövel tillhör de litterära vittnesmålen som absolut inte kan viftas bort som gnäll eller en rättshaverists hämnd. Ändå kallades Karl Gerhard av en och annan just ”rättshaverist”.

I Samlaren, tidskriften för svensk litteraturvetenskaplig forskning, recenseras Anna-Karin Carlstoft Bramells doktorsavhandling Vilhelm Moberg tar ställning. En studie av hans journalistik och tidsaktuella diktning. Här kan man bland annat läsa ”Mobergs ställning som opinionsbildare är allra starkast under dessa år. Moberg betraktades då som en inofficiell JO och fick tusentals brev från människor som kände sig kränkta av myndigheterna. Samtidigt fick han mothugg, framför allt i socialdemokratiska Morgon-Tidningen, där han betecknades som en pösig ballong och där hans politiska kritik raljerades bort av tidningens kåsör. Bilden av Moberg som rättshaverist tonades också fram av hans motståndare.”

Toppsittarna uppfann begreppet ”rättshaverist” och inpyrde det med stinkande os, för att försäkra sig om att den som de etiketterar med sagda märklapp, inte skall kunna tas på allvar. Etiketten ”rättshaverist” är avsedd att tjäna som en verksam trollformel med magiska krafter. Slungar man den mot någon så kan man vara nästan säker på att man är skyddad mot denna ”rättshaverists” krafter…

Var har man kommit i kontakt med liknade taktik?

Nazisterna kallade exempelvis judar ”ohyra” och när denna benämning slog rot bland den breda massan genom ständig upprepning, var det nästan följdriktigt att även de så kallade vanliga människorna betraktade och även behandlade judar som just ohyra.

Först kallar man någon slampa och sedan behandlar man henne som sådan. Först hävdar man, eller snarare kvinna (Birgit Friggebo), att kosovoalbaner är stöldbenägna och sedan behandlar man dem som sådana.

Begreppet, trollformeln och skällsordet ”rättshaverist” har kläckts av makthavarna. Det är deras yttersta skydd, ett pansarglas, bakom vilket de hoppas gömma sig. Och ju mer de misshandlar sina motståndare, desto mer skyddade är de. Tror de. Och ändå har Sverige inte så få ”rättshaverister”, det vill säga människor som orkar stå emot överheten.

Skall jag damma av ditt minne? Vad sägs om exempelvis Ingvar Bratt, Anders ”Fången på fyren” Ahlmark, Sarah Wägnert? Vad sägs om jur.dr. Gustaf Petrén, den samme som etablissemanget stämplade som en mörkerman, den samme som blev Medborgarrättsrörelsens, organisationen som arbetar för att stärka de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna, och att öka väljarnas inflytande på besluten i samhället, förste ordförande. (Läs gärna Krister Thelins bok Sverige som rättsstat.)

Peter Rosts bok The Whistleblower : confessions of a healthcare hitman heter i svensk översättning Sjuka pengar : en svensk insider skakar läkemedelsindustrin. Sjuka pengar är i och för sig en fyndig titel, men den är också missvisande. Pengar som bekant, luktar inte och ej heller är de sjuka… Anledningen till att översättaren Jan Wibom tog sig tid och kraft att hitta på denna titel är den brist som vårt svenska språk uppvisar. Och det är vi svenskar som styr och formar vårt språk. Det är ”vi” som uteslöt ordet ”nepotism” från en av dem tryckta upplagor av Svenska Akademiens ordlista. Det är ”vi” som i Svenska Akademins ordlista över svenska språket (SAOL 14) definierar mobbning som ”kamratförtryck”. Det krävs snille och smak för att komma på en sådan utförlig definition. En synonym till detta måste vara nazihumanism.

I Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO), den senaste, den som finns på nätet, finns uttrycket ”mobbning” överhuvudtaget inte med. Varför skulle den goda boken befatta sig med sådana arkaiska ord som betecknar något som vårt alerta samhälle utrotat ungefär samtidigt som smittkoppor, måste Svenska Akademien tänkt.

Och så här reagerar SAOB (Svenska Akademiens ordbok) när du söker på sökordet ”mobbning”: ”Sökningen på mobbning i SAOB gav inga svar”.

Sånt kallas snille och smak.

Det är vår moral och våra behov av den, som avspeglas i vårt språk. ”Rättshaverist är en person som påstridigt hävdar sin rätt”, upplyser SAOL. Det är Svenska Akademiens snille och smak som genom denna definition läxar upp alla de som tror sig kunna förbättra världen genom att våga kritisera den lumpna miljön som de är en del av.

Minns du filmerna Serpico, Silkwood, All the President’s Men och exempelvis The Pentagon Papers för att nämna en kvartett bland ett hundratal?

Dessa filmer handlar om Whistleblower-hjältarna Frank Serpico, Karen Silkwood, W. Mark Felt, mer känd som Deep Throat, och Daniel Ellsberg. Hur skulle Vietnam-kriget och USA och Sovjetunionen och världen ha utvecklats om Daniel Ellsberg inte presenterade de sjutusen sidorna, kända under namnet The Pentagon Papers för The New York Times? Hur skulle världen ha utvecklats om dåvarande presidenten Nixons ord till Kissinger angående Daniel Ellsberg blev verklighet? ”… people have gotta be put to the torch for this sort of thing…” “… let's get the son-of-a-bitch in jail”.

Hur många toppsittare försökte sig på att stoppa först The New York Times och sedan även Washington Post från publiceringen av Ellsbergs material? Nixon-falangen gav sig ej och saken hamnade i Högsta domstolen…

och det fria ordet vann.

Hur skulle världen ha sett ut i dag om majoriteten av de domare som utgör Supreme Court of the United States var rövslickare till salu?

Stanley Adams, Peter Buxtun, Richard Convertino, Cynthia Cooper, Sherron Watkins och Coleen Rowley, Allen Cutler, Joe Darby, Walter Denino, Satyendra Dubey, Duncan Edmonds, Sibel Edmonds, Janet Howard, Marlene Garcia Esperat, A. Earnest Fitzgerald, David Franklin, Bunnatine ”Bunny” H. Greenhouse, Katharine Gun, Cathy Harris, Marc Hodler, Douglas Keeth, Mark Klein, Karen Kwiatkowski, S. Manjunath, Hans-Peter Martin, Christoph Meili, Stewart Menzies, Russ Tice, Linda Tripp, Paul van Buitenen, John Paul Vann, Mordechai Vanunu, Frederic Whitehurst, Andrew Wilkie, James E Hansen, Jeffrey Wigand, Joseph Wilson, Dr Rita Pal, M.N.Vijayakumar, Clive Ponting, Samuel Provance, William Sanjour, Tanya Ward Jordan och Joyce E. Megginson och Pascal Diethelm och Jean-Charles Rielle som avslöjade professor Ragnar Rylanders svinaktiga ”forskning”, är ytterligare några namn på Whistleblowers eller ”rättshaverister”, som dimhöljda tankens svenskar föredrar att kalla dem. Vad skulle världen vara utan dessa modiga människor? Hur skulle den se ut i dag?

Har du tänk på att det inte är omöjligt att just du kanske inte ens skulle finnas till om någon annan inte funnit sitt mod? Eller att det kanske även var du som var neurosedyn- eller på annat vis skadad.

Atens folkförsamling gillade inte att Sokrates hade mage att ifrågasätta den politiska ledningen, och Sokrates fick sin dödsdom efter anklagelserna att han ”förlett ungdomen och försakat gudarna”. Ändå var det så att Platon, som även skrev ned Sokrates berömda försvarstal, hävdade att Sokrates i stället bidrog till att vägleda ungdomen till kunskap.

Den atenska demokratin var inte ens på pappret lika demokratisk som den svenska, men det medvetna eller möjligen omedvetna förtrycket från de högljudda mostpeople, som E. E. Cummings kallar dem, är gemensamt för båda statsskicken. Mostpeople är inte bara toppsittarnas, utan även sin egen intellektuella passivitetens offer… 

Den visa observationen “The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing” – brukar tillskrivas den konservative 1700-tals filosofen, författaren och irländsk-brittiske statsmannen Edmund Burke. Tanken citerades med förkärlek av John F Kennedy och medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr och de användes också som tagline vid lanseringen av tv-filmen om två delar Hitler: The rise of evil.

Rättshaverist är inget epitet man bör skämmas för. Vaclav Havel kallades oavbrutet rättshaverist under ett 10-tal år i Tjeckoslovakien. Det är ”ryggradslös” man absolut inte vill bli kallad. Men rättshaverist? I vårt samhälle bör det vara en hederstitel.

© vladimir oravsky

HSB och Hanlons rakkniv

HSB och Hanlons rakkniv

”… HSB har fått sig en ordentlig knäpp på näsan och du kan vara säker på att senast den 20 september är oljudet borta”, sade hen, och jag tackade för engagemanget.

Den 20 november åt jag en ordentlig frukost på Scandic Portalen och sedan cyklade jag till Kristina. På ingångsdörren till trappuppgången till hennes lägenhet stod ett anslag att den 20 november vattnet kommer att bli avstängt i denna trappuppgång. Men vattnet hos Kristina rann obehindrat och dessutom var oljudet i Kristinas lägenhet borta. Och det hade inte återkommit sedan dess. Hela reparationen utfördes på NOLLTID, utan några som helst störande ingrepp, rivningar eller annat tidskrävande eller kostsamt ingripande?

Allt det som gjordes för att Kristina skulle kunna bruka sin bostadsrättslägenhet enligt bostadsrättstadgar kunde göras på några minuter för flera, nästan outhärdliga månaders sedan. Varför vägrade HSB att åtgärda detta hälsoskadliga oljud redan i september, varför lät HSB eskalera denna helt och hållet onödiga och till maximum utdragna vägran att göra sin plikt?

Jag har ett svar, men nu när oljudet äntligen är borta, då gräver jag när den undersökande journalistikens stridsyxa, och nöjer mig med att förklara HSB avskyvärda och synnerligen klandervärdiga uppträdande med principen kallad Hanlons rakkniv, som postulerar ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity”. ”Tillskriv aldrig illviljan det som tillfredsställande går att förklaras med dumhet”.
Substantivet ”dumhet” lätt kan innefatta ett helt universum och således kan det helt enkelt stå för HSB:s handlingsförlamade, okunniga och overksamma ledning.

Dessa föregående månader av stridigheter under vilka HSB ville bevisa att det inte finns någon som kan ge HSB ”order”, präglades av ett enormt slöseri av människans potential. Av människors krafter och hälsa. Inte bara Kristinas. Utan även mina.
Jag har ingen lust att spendera min tid på sådana som HSB. Jag kunde under samma tid som jag lade ner på HSB ha skrivit en ny Den störda utflykten, en mycket omtyckt ungdomsbok, och tjänat riktiga pengar på den samma. Jag kunde under samma tid även ha skrivit Till dig jag vänder åter… : en kostymroman utan kläder, en historisk roman översatt till flera språk och tjänat en hel del pengar även på den.

Men nej, jag offrade min tid på skriverier om HSB i stället.

Och varför?

Eftersom jag är invandrare, något jag inte finner alltför lätt att vara. Jag måste kunna säga till mig själv att det var rätt beslut att lämna mitt land, mitt språk och min kultur eftersom här i det svenska kungariket inte finns någon korruption, att här jobbar folk inte bara för sin egen vinning, utan även för det gemensamma, att här slösar inte folk dyrbara människoresurser på kamp mot despotiska maktgalningar et cetera. Det som HSB Göta iscensatte under de senaste månaderna borde inte finnas här i Sverige, det är något som fanns i det kommunistiska, eller vad det nu var, Tjeckoslovakien.
Och där ville jag inte bo.

Hur och när flyttade det numera begravda tjeckoslovakiska ohållbara sättet till dagens Sverige?

I går nar jag cyklade från hotellet Scandic Portalen till Kristina, hörde jag på radio, att ”svensk publik sviker svensk film”. Det var en mycket högt uppsatt kulturpotentat som beklagade sig på detta lögnaktiga vis, och en känd kulturjournalist accepterade detta påstående som en förklarande sanning, att det är publiken som sviker filmen. Att det är publiken som bär ansvaret för att det går åt pipan med svensk biograffilm.

Men svenskar och huvudsakligen svenska ungdomar har aldrig tidigare suttit så mycket på bio som nuförtiden. Det är inte de som sviker film, det är den svenska filmen som sviker publiken genom att den gör den besviken.
Så är det HSB. Det är inte de som klagar på er orimliga oförmåga att göra sitt jobb som sviker er, det är ni HSB, som sviker de som ger er ert bröd.

If someone stood up in a crowd / And raised his voice up way out loud

And waved his arm and shook his leg / You'd notice him

If someone in the movie show / Yelled “Fire in the second row / This whole place is a powder keg!” / You'd notice him

And even without clucking like a hen / Everyone gets noticed, now and then,

Unless, of course, that personage should be / Invisible, inconsequential me!

Cellophane / Mister Cellophane / Shoulda been my name

Mister Cellophane / 'Cause you can look right through me / Walk right by me

And never know I'm there...

I tell ya / Cellophane / Mister Cellophane / Shoulda been my name / Mister Cellophane / 'Cause you can look right through me / Walk right by me /And never know I'm there... sjunger karaktären Amos Hart i John Kanders och Fred Ebb träffande musikalnummer Mr Cellophane i Chicago.

På samma vis ignorerade HSB-kommissariatet både Kristina och mig, respektive mina skriverier. HSB-kommissariatet försköt oss in i tystnadens och depressionens labyrint.
Dessutom ville HSB-kommissariatet sätta en kil mellan Kristina och mig. Det är så kommissariatet ville lösa problemet med oljudet i Kristinas lägenhet. Och Kristina, en samtida svensk Pollyanna, lät sig snaras i denna falska fälla.

Människor som handlar utan att kunna föreställa sig i vad deras handlingar kan resultera i, är de farligaste av människor. Bland annat för att de sällan tar ansvar för sina handlingar. Också andra världskrigets desertören Eddie Sloviks för tidiga död vittnar om det: De som dömde honom till döden trodde inte att han skulle avrättas eftersom verkställigheten av sådana domar inte var kutym på den tiden. Och de tolv som höll i gevären ville inte heller mörda, utan de sköt på Sloviks mindre vitala kroppsdelar. Inget av detta räddade Slovik.

Oljudet är borta och jag skall summera vad som har hänt.
I mitten av mars 2019 ringde Kristina till HSB för att anmäla att vattnet på 8:e våningen där hon bor, inte rinner som det ska. Vattentrycket saknades, man kunde inte duscha, inte tvätta håret etcetera. Hon fick veta att detta kommer att åtgärdas, och 20 minuter senare skulle vattnet rinna som det skulle.
Tre dagar senare upprepades samma vattenbristhändelse med samma förlopp, och denna kurragömma eller vad det nu var, pågick i inte färre än två månader, med en, två eller tre dagars mellanrum.

Då och då fick Kristina veta att någon av hennes grannar redan hunnit ringa före henne, och att någon av teknikerna redan var på väg att ”skruva på” de nödvändiga kranarna.

Varför HSB höll på med detta ”vi-sätter-på-kranarna-och-vi-stryper-dem-samma-dag” under hela två månader, vet jag ej. Men det kan hända att HSB jagade statistik, att HSB ville ha dokumentation på att de tvingas studsa fram och tillbaka som en guttaperkaboll i otaliga ärenden för att serva de som betalar deras löner från morgon till kväll.

Sedan slutet av maj månad 2019 har Kristina inget problem med vattentrycket, och min gissning är att någon av Kristinas grannar sade till HSB på skarpen att såhär får man inte ha det.

I början av juni 2019 uppstod det ett nytt problem: Ett oljud, beskrivet i mina tidigare rapporter, tog över Kristinas lägenhet och därmed även det förväntade och stadgade lugnet i den.
Kristinas tyckte att detta var övermåttan irriterande, men hon gjorde ingen anmälan och jag förstår anledningen:
Oljudet var så pass förtretligt att hon tog för givet att HSB själva skulle upptäcka det och stoppa det genom att vidta nödvändig åtgärd.
Dessutom utgick hon ifrån att någon granne skulle anmäla det, eftersom hon var ovetande om att det bara var hon som drabbats av denna allvarliga olägenhet.
Dessutom var det sommar, och Kristina spenderade mestadels av sin tid i sin trädgård, så det gräsliga oljudet bekymrade henne inte nämnvärt.
9 september 2019 anmälde hon oljudet till HSB den första av otaliga gånger, dock utan att få någon hjälp.

När jag exakt en månad senare, den 9 oktober 2019, ringde till HSB på 077 110 10 30, fick jag veta att HSB ”glömt” diarieföra Kristinas anmälan den 9 september. Istället var den första anteckningen om anmälan som fanns diarieförd i HSB annaler från den 16 september. Vidare fanns där anteckningar om att Kristina ringde ytterligare tre gånger om samma sak. Det berättade damen på HSB-numret 077 110 10 30 för mig. Men även detta var inkorrekt. Den olustiga verkligheten var att Kristina ringde och påminde om sin anmälan var 2:a, var 3:e dag.

Margareta Josefsson, som på 077 110 10 30 tar emot felanmälan åt HSB Götas räkning, ringde till en av sina HSB-kollegor, och denne berättade för henne att Kristina eller om det var hennes ärende, var ”MISSHANDLAT”!. (Se avsnittet ”HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna”.)

Jag ringde till Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, Reine Johansson, vd HSB Göta samt allt möjligt annat folk i HSB Götas ledning och undrade vad problemet var, varför hade HSB fortfarande, efter veckor av även av HSB-folkets konstaterat oljud i Kristinas lägenhet, inte åtgärdat detsamma? Min undran togs inte på allvar, utan HSB försökte lösa problemet på samma vis som översittare gärna gör, HSB sköt på budbäraren. (Se avsnittet ”HSB försöker lägga locket på min granskning”.)

Den 06 oktober skrev jag en lång artikel till en etablerad nättidskrift om HSB:s inställning till Kristina och hennes lägenhetsproblem. Jag mejlade länken till den publicerade artikeln till

Elin Rydberg, ordförande HSB Göta, elin.rydberg@hsb.se; och

Reine Johansson, vd HSB Göta, reine.johansson@hsb.se;

Och jag mejlat den även till Anders Svensson, vd för HSB, Sofie Roy Norelid, vice vd, affärsområdeschef förvaltning (HSB), Charlotte Svalstedt, HR-chef (HSB), Anders Joachimsson, affärsområdeschef fastigheter (HSB), Johan Ström, chef strategisk tjänsteutveckling (HSB), [anders.svensson@hsb.se; sofie.roy-norelid@hsb.se; charlotte.svalstedt@hsb.se; anders.joachimsson@hsb.se; johan.strom@hsb.se].

Jag mejlade denna länk också till andra mer eller mindre högtuppsatta, strunta-i-våra-lönebetalare-HSB:are, exempelvis till sandra.bergqvist@hsb.se; john.johansson@hsb.se; ulrika.malmsten@hsb.se; ann-sofie.kindbomuddh@hsb.se; ann-sofie.kindbomuddh@hsb.se; anders.johansson@hsb.se; linus.danling@hsb.se; conny.fredriksson@hsb.se; jimmy.gotesson@hsb.se; daniel.nordgren@hsb.se; hakan.engstrom@hsb.se; stefan.langstrom@hsb.se; fredrik.swardh@hsb.se; eva.petersson@hsb.se; katarina.bokinge@hsb.se; cecilia.petraeus@hsb.se; johan.lindkvist@hsb.se; jorgen.gustavsson@hsb.se; magnus.gustavsson@hsb.se; mikael.kilen@hsb.se; daniel.e.johansson@hsb.se; peder.lindstrom@hsb.se; fredrik.f.olsson@hsb.se; dennis.mccrady@hsb.se; madeleine.a.andersson@hsb.se; johannes.fred@hsb.se;

Ingen av dessa verkade bry sig. Linus Danling avslutade sin tjänst hos HSB så småningom, och Lise-Lei Hugosson samt Jörgen Gustavsson, tog inte emot mina mejl med länkar till mina artiklar sedan den 12 november 2019.

Mellan den 6 oktober 2019 och 11 november 2019 skrev jag 18 inlägg om HSB. Dessa är:

Det sker ett överlagt mord framför våra ögon

HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa

”HSB, jävla nazisvin!”

HSB = Här Struntar vi i Bostadsrättsinnehavarna

HSB och kriminalitet

HSB försöker lägga locket på min granskning

HSB:s bottenlösa självkännedom

HSB:s maktmissbruk kommer ut i bokform

HSB och Guinness World Records

HSB och krossade drömmar

HSB:s egenartade tidsuppfattning

HSB och Münchhausen by proxy

HSB och medicinering

HSB och samvetet

HSB stöds av Ardalan Shekarabi

HSB och tredje statsmakten

HSB:s manschettdarrning

Vem behöver HSB?

Samtliga dessa är publicerade och länkar till samtliga mejlade jag till HSB-folket enligt ovan.

Eftersom jag inte fick något svar och eftersom det mycket störande oljudet bara fortsatte, tolkade jag det som så, att ingen av dessa ovannämnda HSB:are, brydde sig om HSB rykte.

Eller också var dessa HSB:are mycket säkra på att mina skriverier på intet vis skulle kunna hota deras herravälde.
(Att HSB folket bedrar sig på den här punkten, är jag skäligen säker på. Det finns många exempel på händelser som bestrider HSB-folkets resonemang. De kommunistiska pamparna i Tjeckoslovakien underlät all kritik av dem, då de trodde sig vara oberörbara och oantastliga och rustade mot alla angrepp från det vanliga folket. Sedan kom 1989.

Mina äldre skriverier lyckades också penetrera pamparnas rustningar till och med i Sverige. Läs exempelvis avsnittet ”HSB:s maktmissbruk kommer ut i bokform.”)

Att inte agera när man får chans, att låtsas som om ingenting har hänt när man påträffas med båda fötterna vadande i skiten, att bemöta upplysande och varnande journalistik med föraktfull tystnad, är inte alltför bra strategi och den resulterar ytters sällan, om ens någon gång, i optimala lösningar. Jag tar här upp bara ett exempel på denna totalt felbedömda tystnadsarrogans. I detta exempel stod mycket mer på spel än i HSB-fallet, men det är just denna ”överdimensionering” som gör det till ett bra exempel.
Att det var Japan som utan någon krigsförklaring anföll USA på morgonen den 7 december 1941 genom en fruktansvärd attack mot Pearl Harbor är allmänt känt. I början av maj 1945 var andra världskriget avslutat, dock bara i Europa. I juli – augusti 1945 hölls på Potsdams slott Cecilienhof den historiska Potsdamkonferensen. Närvarande var USA:s president Harry S. Truman och utrikesminister James F. Byrnes, Sovjetunionens Josef Stalin och utrikesminister Vjatjeslav Molotov och Storbritanniens Winston Churchill och utrikesminister Anthony Eden. Senare även Clement Attlee, som i juli 1945 vann stort i valet i Storbritannien, och hans utrikesminister Ernest Bevin.
Under Potsdamkonferensen utfärdades även Potsdamdeklarationen, undertecknad av Harry S. Truman, Winston Churchill och den kinesiske armégeneralen och presidenten Chiang Kai-shek. I deklarationen uppmanades Japan att kapitulera. Om inte, skulle det japanska kejsardömet underkastas ”prompt and utter destruction”. Japansk premiärminister Kantarō Suzuki svarade med “mokusatsu”, där ”moku” betyder tystnad och ”satsu” döda. Suzuki ville döda detta Potsdamultimatum med tystnad.

USA svarade då med första atombomben över en stad, Hiroshima, den 6 augusti 1945. Trots att 90 procent av alla hus i Hiroshima förstördes vid explosionen och att det dog mellan 50 000 – 150 000 män, kvinnor och barn, vidhöll Kantarō Suzuki sin mokusatsu och USA fällde ”Fat Man” över Nagasaki, 3 dagar efter Hiroshimas ”Little boy”. Först efter dessa handlingar som helt hade kunnat undvikas, kapitulerade Japan den 15 augusti och kapitulationshandlingarna undertecknades 2 september ombord på det amerikanska slagskeppet USS Missouri i Tokyobukten. Krigscirkeln blev sluten.

Två HSB:are, vars namn jag inte får nämna, upplyste mig om något som jag hittills absolut inte tänkt på. Nämligen att några HSB:are är tysta och overksamma för att de är uppriktigt trötta på HSB och dess ledning, och att de hoppas att min publicitet kommer att sätta i gång den ändring som de själva inte vågar driva fram, på grund av det hierarkiska och vedergällande systemet som håller HSB i sitt makt-grepp.

Det är först nu jag fattade att det var så det måste förhålla sig. Att det dessvärre råder en organisatorisk och disciplinär sjukdom på HSB Göta. I en organisation där harmoni och inte rädsla råder, finns det arbetsglädje och så gott som alla gör sitt bästa för att göra sina kunder nöjda.

Den attityd som HSB har till sina kunder påminner i mångt och mycket om den översittarattityd som pamparna hade i diktatoriska länder. Den finns överallt på HSB, och jag tror inte att HSB ens reflekterar över den. Ta till exempel sättet hur HSB-folket förannonsera sina aktiviteter:
”Vi kommer någon gång mellan kl. 07:00 – 16:00”.

Hur många gånger har Kristina fått vänta på HSB-folket mellan kl. 07:00 – 16:00 utan att HSB-folket dök upp? Och det utan någon som helst förklaring eller ursäkt.

Tid är pengar. Lika mycket för Kristina som för HSB-folket. Men Kristinas tid, respekteras inte. HSB har inte respekt för andra i sin DNA. De andra de är värdelösa i HSB:s ögon. Det är det som är HSB:s kultur.
Läs avsnittet ”HSB:s manschettdarrning”. Där kan du se en autentisk flyer riktad ”Till samtliga lägenhetsinnehavare i Brf Fornkullen.
Filterbyte samt kontroll av blandare, brandvarnare och wc.
På torsdagen den 7/11 2019 mellan kl. 07:00-16:00”

Din läkare ger dig eller erbjuder dig en betydligt mera exaktformulerad tid för ditt besök, gör hen inte det?

Det är av respekt för dig.
Din hårfrisör är inte sämre. Eller är hen? Och bilbesiktningsfirman och så vidare, och så vidare. Överallt gäller striktare tidsöverenskommelser parterna emellan. Men när det gäller HSB, då finns det ingen som helst tidsöverenskommelse, bara en ensidig DIKTAT. Take it, or take it!

Ett fungerande samhälle kan fungera tack vare samhällets anpassning till ett tidschema som använder sig av tidens vedertagna enheter. Därför finns det en klocka på din telefon, din padda, din dator, din kamera, din radio, din handled.
Mera om HSB:s besynnerliga inställning till klocktider finner du i avsnittet ”HSB:s egenartade tidsuppfattning”.

I avsnittet ”HSB och Guinness World Records” finns ett fotografi föreställande två pågående byggen samt ett gammalt förfallet hus. Mellan nybyggen och stället där jag stod med min mobil för att ta denna bild, fanns cirka tjugo små hus. Alla, förutom ett, är historia, de revs. Jag tog bilden den 15 oktober 2019 på Barnarpsgatan vid Jordbrorondellen i Jönköping.

När oljudet i Kristinas lägenhet började, då fanns det inget nybygge på Barnarpsgatan vid Jordbrorondellen. Bara små hus. Sedan dess har husen rivits ned, allt bråte har forslats bort med lastbilar, en ny väg har anlagts så att byggarbetare och deras maskiner skulle kunna börja bygga, två husgrunder för två hus har grävts fram, husgrunderna har gjutits i betong, ett hus har börjat byggas och bredvid det ett annat. Man ser att husen inte är några små sommarstugor, att det ena huset har tio våningar och det mindre åtta, och man ser hur långt man har kommit.

Vad har HSB ”reparatörer” åstadkommit under samma tid?

Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.

Nedan finns ett foto på samma byggen. Husen är nästan färdiga. Det här fotografiet är taget den 28 oktober 2019. Och vad har HSB åstadkommit under samma tid?Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.

Den 19 november: Vad har HSB åstadkommit fram till den 19 november?
Ur Kristinas perspektiv, ingenting. Precis ingenting. Förutom en illaluktande bukett av tomma löften.
Först den 20 november blev problemet med oljudet åtgärdat. Och det kunde lätt ha åtgärdats redan den 9 september.

Jag tänkte kontakta även människor utanför HSB. Exempelvis Uppdrag Granskning, PLUS, Svenska Nyheter, Ring P1!, Studio 1, Godmorgon, världen!, P1-morgon, Plånboken, Kaliber, Kluvet land och Kropp & själ.

Jag tänkte kontakta finansmarknads- och bostadsministern, till socialministern, till socialförsäkringsministern, till jämställdhetsministern samt ministern med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation. Jag tänkte att Inspektionen för vård och omsorg borde vara underrättad.

Och Tidskriften ETC och tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet. Fackförbundstidningar så som Publikt, Jusektidningen, Journalisten, Kommunalarbetaren, Sekotidningen, Handelsnytt är också på min mejlinglista. Även tidningarna Hemma i HSB och Hem & Hyra och Fastighetsfolket skall få mitt mejl med samma innehåll. Och Fastighetsvärden. Och Hyresgästföreningen och Miljö- och hälsoskyddskontoret - Jönköpings kommun.

Det är inte uteslutet att någon eller några kommer att reagera och ställa sig till Kristinas försvar.

Slutligen kom ett samtal: ”… HSB har fått sig en ordentlig knäpp på näsan och du kan vara säker på att senast den 20 september är oljudet borta. Jag tackar för engagemanget.”

Gör jag rätt som kontaktar så många personer och organisationer i detta till synes inte alltför krångliga ärende? Se det så här: Det handlar om att lyckas förhindra ett överlagt mord. Är det inte min plikt att sprida ett nödrop, att väcka ett så stort engagemang som över huvud taget är möjligt?

Don't do the crime / If you can't do the time, uh uh

Keep your eye on the sparrow / When the going gets narrow

Don't roll the dice / If you can't pay the price

No, don't do it

Don't run your feet / Down no dead-end street

Keep your eye on the sparrow / When the going gets narrow

(Don't do it)

komponerade Morgan Ames och Dave Grusin i den Bibelinspirerade hitten Keep Your Eye on the Sparrow.

© vladimir oravsky

Vladimir Oravskys bok "HSB och Münchhausen by proxy"

Vladimir Oravskys bok

HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta kommer ut inom kort.

Bokomslaget är framställd av Ole Schwander,
som bland mycket annat även är omskriven och känd för att han designade flera affischer till Lars von Triers filmer samt den utomordentligt välkomponerade minimalistiska logotypen till filmbolaget Zentropa.    

Vem behöver HSB?

Vem behöver HSB?

När frågan “Vem behöver HSB?” surrar i mitt huvud då frammanar den Edwin Starrs odödliga hitt War, huh, yeah / What is it good for

Absolutely nothing

War, huh, yeah / What is it good for

Absolutely nothing

Say it again, why'all / War, huh, good god / What is it good for

Absolutely nothing, listen to me

Oh, war, I despise / 'Cause it means destruction of innocent lives

(Läs kapitlen Det sker ett överlagt mord framför våra ögon och HSB:s vedervärdiga experiment med människors hälsa)

HSB Fastighetsförvaltning, HSB fastighetsförvaltning Göta AB, delade ut ett papper med följande budskap:

”Till samtliga lägenhetsinnehavare i Brf Fornkullen.

Filterbyte samt kontroll av blandare, brandvarnare och wc.

På torsdagen den 7/11 2019 mellan kl. 07:00-16:00

Kommer vi på uppdrag av bostadsrättsföreningen att utföra arbetet.

Arbetet kommer att utföras av våra egna HSB-medarbetare.

(…)”

Detta besök skulle vara det, som slutligen, efter månader av oljudsterror i Kristinas bostadsrättslägenhet, definitivt skulle avlägsna det samma.

Torsdagen den 7/11 2019, kl 11:28 bankade HSB-reparatörer på Kristinas dörr, på samma larmande vis som när den tjeckoslovakiska hemliga polisen gjorde sina natträder för att skrämma skiten inte bara ur den eller de som skulle arresteras, utan även från alla andra som bodde i samma trappuppgång.

Kl 11:30, alltså 66 sekunder senare, slog HSB-inspektionen dörren bakom sig med den oöverlagda orkanens kraft.

HSB-gänget avlägsnade inte oljudet från Kristinas lägenhet. Inte den här gången heller.

Fast ingen någonsin trodde att de skulle göra det. Ingen förutom (möjligen) Kristina. (Mer därom, längre ner.)

Jag har inte trott på det, inte de VVS-firmor som jag kontaktat och inte heller HSB-folket, som, det är min tolkning, jobbar på för att behålla det så länge som det överhuvudtaget går.

För att kunna klara av en uppgift, vilken som helst uppgift, krävs det två förutsättningar. Den ena är att man har kunskaper om hur man löser problemet, något som HSB-folket uppenbarligen inte har,

och det andra är viljan, något som HSB-folket uppenbarligen inte heller har.

Jag minns när jag satte upp en teaterpjäs med Michael Segerström i huvudrollen i Malmö. Jag hade en föreställning om hur dekoren skulle utformas, men ingen tillfrågad scenograf kunde komma på lösningen hur detta skulle kunna gå till. Jag sporde Mats Pehrson, som då studerade arkitektur. Inte heller han visste hur han skulle lösa uppmaningen, åtminstone inte på rakt arm. Men han sa, att han skall ta sig an uppgiften, så att alla blir nöjda. Och nöjd blev jag, nöjda blev alla skådespelarna och nöjda blev åskådarna inklusive kritikerna. I mina ögon blev Mats med det samma en minst lika skicklig scenograf som Sören Brunes.

Att skruva skruvar i en värmepannakan alla lära sig. Även administrera byggnader och klippa gräs och målabalkonger är ett göra tillgängligt för alla. Men en sak kan man inte lära sigoavsett vem man har som lärare eller förebild: Empati.

Empati kan man inte lära sig. Är du känslomässigt död, så kan ingen väcka dina medkänslor, liksom Jesus återväckte Lasarus.

Både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta menar att om styrelsen i bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping vore missnöjd med HSB-tjänsterna, då skulle styrelsen lägga sina uppdrag på andra entreprenörer. De bedyrade att faktumet att bostadsrättsföreningen Fornkullen alltid vänder sig just till HSB Göta, är bevis nog att Fornkullen är mycket nöjd med HSB. Ja, så resonerar både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta.

Jag kan alltför lite om den affärskonstruktion som råder mellan Fornkullen och HSB, men jag betvivlar ändå att det kan förhålla sig på det viset, att Fornkullen är helt fri att anlita vilken entreprenör som helst, till vilka tjänster som helst.

Eftersom det vore en ekonomisk galenskap, att utan ständig förnyade upphandlingar alltid anlita en och samma aktör och det utan att utsätta denna för prispressande konkurrens.

Som det ser ut nu, så har HSB ett monopol på de tjänster som HSB tillhandahåller. Och som varje aktör i monopolställning, utsätter HSB sina kunder för stark ekonomisk och lika stark beroende press. HSB dikterar själva samtliga villkor i detta synnerligen ojusta förhållande.

Och följaktligen kan HSB bete sig som det beter sig.

Dessutom, och det är det värsta, HSB känner inget som helst ansvar för sina handlingar.

Här kommer ett, av en hel del andra lättbegripliga exempel:

År 2018 bjöd på en ovanlig varm och solig sommar. De stora gräsmattorna mellan HSB-byggnaderna på bostadsområdet i Gräshagen i Jönköping var lika gula och lika torra som Saharas ökensand. Icke desto mindre satt en vaktmästare på en synnerligen överdimensionerad motordriven gräsklippare och ”klippte” detta totalt frånvarande gräs pliktskyldigt varje vecka i flera timmar, omgiven av damm som stegrade sig mot den klarblåa himlen.

Och dagen därpå, även detta vecka efter vecka, marscherade tre befullmäktigade vaktmästare ut och trimmade de icke existerande gräsmattornas kanter med var sin grästrimmer,

och efteråt vandrade de som utomjordingar med högbullriga bladblåsare på ryggen, också det timme efter timme.

Jag undrade vad som utspelade sig i dessa plikttrogna vaktmästares huvud? Vad tänkte de på när de andades in hett damm i sina lungor, samtidigt som de låtsades att de klippte gräs på ställen där gräset slutade växa för långa, snustorra veckor sedan?

Samtidigt som jag funderade på detta, fick jag redan i början av denna oförglömliga torrperiod ett sms från Hemköp, en matbutikkedja som under en tid vägrade att stryka mig från sin sms-sändningslista.

I sms:et uppmanades jag att skynda till deras handelsbod för att inhandla deras kött och chark för lyckade grillstunder.

Jag skrev omedelbart ett kort mejl till Hemköps ledning och bifogade länkar som berättade om att det råder allmänt eldnings- och grillförbud över hela landet, och att förbudet högst sannolikt gällde även Hemköpets grillkött och chark.

Inom 20 minuter fick jag ett nytt sms och denna gång bads jag om ursäkt för uppmaningen att grilla, men att sms:et var ett automatiskt utskick som planerats långt innan sommaren.

Och HSB ”tänker” på samma oreflekterade, dumdristiga vis.

Fast HSB ber inte om ursäkt, när det märker att det trampade i illaluktande avföring. HSB slutar inte med dumheter när HSB märker, om det överhuvudtaget märker det, att dumheten är begången.

Eftersom HSB får betalt lika mycket för sina tjänster som för sina destruktiva otjänster.

HSB borde naturligtvis kontaktat beställaren Fornkullen och sagt att det inte är bra för någon, att de klipper gräs där det inte finns något gräs eftersom det av solen och hettan är för länge sedan utbränt. Det är inte bra för ekonomin, det är inte bra för det frånvarande gräset, det är inte bra för hälsan. Kort sagt, det är inte bra, borde vara HSB:s budskap.

Om gräsklippningen på bostadsrättsföreningen Fornkullens område, borde man skriva en studie. Jag kan i alla fall bedyra att det knappast läggs så mycket, diesel och arbetstimmar och pengar på gräsbanorna på de anrika Wimbledonmästerskapen som i bostadsrättsföreningen Fornkullen. Fast hundavföring och cigarettfimpar låter man ligga kvar som om det rörde sig om några av Naturvårdsverket skyddade arter.

Under de senaste månaderna hade HSB varit i Kristinas lägenhet minst 10 gånger. Vid varje besök konstaterade HSB-människor att oljudet i hennes lägenhet är outhärdligt och att det MÅSTE åtgärdas.

Men samtidigt hävdar både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta, att HSB kan utföra bara det uppdragsarbete som bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping uttryckligen beordrar det till.

Jag betvivlar att bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping skulle vara i vägen för HSB, att avlägsna det kraftdränerande oljudet från Kristinas lägenhet.

Men låt oss, för tankeexperimentets skull säga, att det förhåller sig på detta omöjliga vis. Har då HSB inget ansvar? Är det inte HSB:s plikt att på alla tillgängliga sätt och viss, kräva att avlägsna detta oljud, som inte tillåter någon människa, vilken som helst, sjuk som frisk, att sova i lugn och ro åtminstone under nattens utdragna, plågsamma timmar?

Kan exempelvis de som utför bilbesiktning, säga, varsågod och kör, trots att din bil är livsfarlig. Eller åläggs varje auktoriserad bilbesiktningsverkstad att förhindra livsfarlig körning?

Låt oss säga att HSB är ansvarigt för el, för hissar et cetera och att HSB får kännedom om att elen är livsfarlig, att hissar är opålitliga et cetera. Frågar de först bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping om lov att åtgärda dessa problem? Och väntar de i sega månader på att få åtgärda dessa problem?

”Ekobrottsmyndigheten genomförde en razzia mot det kommunala bostadsbolaget Östersundshem i april 2018, och Kindberg anhölls misstänkt för ekonomisk brottslighet.”, skriver Aftonbladets Sportbladet, som även skriver ”14 miljoner i skadestånd.

På tisdagen meddelades domen i Ångermanlands tingsrätt. Daniel Kindberg döms på sju punkter för bland annat grov trolöshet mot huvudman, trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Påföljden är fängelse i tre år. Han meddelas även näringsförbud under fem års tid.

Kindberg frias från två fall av trolöshet mot huvudman och ett fall av medhjälp till brottet.

De andra två männen, ’Sollefteåföretagaren’ samt ’Peabmannen’ döms till två och ett halvt år respektive två års fängelse. Den förstnämnda får, liksom Kindberg, näringsförbud i fem år.

ÖFK-bolag får halv miljon i böter

Tillsammans ska de tre dömda betala 9 187 500 kronor i skadestånd till Östersundshem. Daniel Kindberg ska även vara med och betala cirka 4,4 miljoner kronor i skadestånd till Peabföretaget Fältjägaren.

Det ÖFK-ägda bolaget Driftaren AB får också en företagsbot på 500 000 kronor.”

”Vår nya rapport visar att 3 000 bostadsrättsföreningar drabbats av ekonomisk brottslighet under de senaste fem åren. Något som svenska myndigheter helt saknar kännedom om. Bostadsrättsföreningarnas skydd måste skyndsamt ses över för att värna de 1,7 miljoner svenskar som bor i dem, skriver Oskar Öholm och Johan Flodin, Fastighetsägarna Stockholm.”, skriver Dagens Nyheter och fortsätter: ”Vi har i några uppmärksammade fall den senaste tiden sett hur illa det kan gå. I bostadsrättsföreningen Ida i Malmö har uppskattningsvis 250 miljoner kronor förskingrats under två års tid. I dag har föreningen små förhoppningar om att få tillbaka den summan. I ett annat fall har en bostadsrättsförening kapats genom juridiska personers ägande i föreningen som därigenom kontrollerar hela styrelsen. Föreningen har i dag en katastrofal ekonomi och de boende saknar till och från både uppvärmning och varmvatten. I båda fallen har bostadsrättsinnehavarna sett värdet på sina lägenheter sjunka drastiskt. Utöver dessa uppmärksammade fall finns det också flera domar runtom i Sverige där föreningar har blivit av med miljonbelopp genom grov ekonomisk brottslighet.”

Jag anklagar inte någon, men jag menar att det aldrig kan vara till nackdel att anlita professionella, oberoende revisorer för att ordentligt titta på ens verksamhet åtminstone 10 år tillbaka. “HSB – där möjligheterna bor” lyder HSB:s slogan, och ”möjligheterna” är ett tveeggat substantiv med flera tänjbara möjligheter.

Ungern, liksom Tjeckoslovakien, var så kallade socialistiska länder år 1966. Det var inte alltid tillåtet att fritt åka mellan dessa länder, men år 1966 förhöll sig det på det viset. Jag åkte till Budapest. Tåget anlände till Keleti pályaudvar, Budapests största, mycket vackra järnvägsstation, och jag hann precis stiga av det, när jag omringades av åtta män.

Jag tvingades in i en av två bilar med Bratislavas nummerplåtar, och jag kördes tillbaka till Bratislava.

Där sattes jag i en fängelsecell. Anklagelsen mot mig var, att jag försökte rymma från Tjeckoslovakien, och som bevis för detta anförde man att jag köpte bara en enkel tågresa från Tjeckoslovakien, och ingen returbiljett.

Det var en tjänsteman från den tjeckoslovakiska motsvarigheten till SJ som inrapporterade detta till den berörda kontrollerande myndigheten.

En enkel tågbiljett räckte uppenbarligen som bevis mot mig, att jag var fientligt inställt till statens regim.

Men man ville även ha min bekännelse, eftersom man under socialismens era ansåg detta vara av stor vikt. Som ett bevis på att alla rättegångar alltid gick rätt till.

Eftersom jag inte hade något att erkänna, utan hävdade att jag visst skulle komma tillbaka från Ungern, placerades jag i en cell, där en svag lampa lyste dygnets samtliga timmar för att jag alltid skulle vara synligt för socialismens outtröttliga, alltid vakande väktare.

Man fick lägga sig klockan 22.00 och man tvingades att stiga upp klockan 06.00. Däremellan väcktes jag av kraftiga slag på cellens massiva dörr tre gånger under varje natt. Detta skulle mjuka upp mig och tvinga mig att bekänna att jag olagligt ville lämna Tjeckoslovakien och fly till väst.

I denna socialism utan mänskligt ansikte, var det alltså tillåtet att störa en människans sömn. Märk väl att detta vara tillåtet maximalt tre gånger under en natt, dock högst under sju nätter i rad.

Denna tortyr ansågs vara inhuman, och efter murens och socialismens fall år 1989, fick mången sömntorterare rannsaka sitt samvete, inte bara privat utan även offentligt.

I Sverige, år 2019, finns det inga som helst begränsningar när det gäller tortyr medelst sömnbrist, åtminstone inte i bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping, där ett oljud får ostört störa sömnen fem, sex gånger varje enskild natt i månader,

och det trots att bostadsrättsföreningens ordningsregler uttryckligen stipulerar att ”Olika former av renoveringsarbeten såsom spikande, borrande, sågande m.m. får endast ske på följande tider:

Måndag – Fredag: 07.00 – 19.00

Lördag och dag före helgdag: 08.00 – 17.00

Söndagar och övriga helgdagar: Under helgdagar får endast tyst renovering utföras (ingen borr och spikning)”.

Vad man därmed vill ha sagt är, att alla boende i dessa fastigheter bör vara någorlunda fredade från svårligen outhärdligt oljud, åtminstone mellan klockan 19.00 och 07.00.

”Söndagar och övriga helgdagar: Under helgdagar får endast tyst renovering utföras (ingen borr och spikning)”, står det i bostadsrättsföreningens ordningsregler.

Kristina är utsatt för oljudet dagligen och nattligen. Nonstop. Men just lördagar och söndagar och helgdagar är de värsta. Eftersom då är den ovetande ”förövaren”/”förövarna mest vatten- och toaaktiv/aktiva.

Om du mot förmodan inte skulle veta huruvida du har med en översittare att göra, då kan du utsätta din relation gentemot denna för ett enkelt test:

Är avtalet mellan dig och din motpart lika bindande?

Är HSB:s avtal med Kristina, att HSB garanterar att hennes bostadsrätt alltid är beboelig lika bindande som Kristinas avtal, att hon alltid skall betala hyra i tid et cetera?

Svaret är ett entydigt NEJ!

HSB får uppenbarligen ensidigt bryta avtalet när som helst och under hur lång period som helst.

Varje åtgärd som HSB har gjort under den långa gångna tiden gällande oljudet i Kristinas lägenhet var gjord i blindo på ren gissning, och befäste HSB:s ideologiska slogan att okunnighet är styrka,

att HSB:s totala dominans över Kristina är till hennes fördel, och att,

många gånger till att.

George Orwell skulle ha lärt sig ett och annat om han fick möjlighet att bekanta sig med HSB:s illaluktande framfart.

Stagger Lee met Billy / And they got down to gambling

Stagger Lee throwed seven / Billy said that he throwed eight

So, Billy said, ‘Hey Stagger / I'm gonna make my big attack

I'm gonna have to leave my knife / In your back’

Why do you try to cheat, and trample people under your feet?

Don't you know it is wrong to cheat a trying man? / Don't you know it is wrong to cheat the trying man?

So, you better stop, it is the wrong 'em boyo

You lie, steal, cheat and deceit in such a small, small game / Don't you know it is wrong to cheat a trying man?

Don't you know it is wrong to cheat a trying man?

You better stop, it is the wrong 'em boyo

Billy boy has been shot and Stagger Lee's come out on top

Don't you know it is wrong to cheat a trying man? / Don't you…

Berättelsen om ”Stagger Lee” bygger på en verklig händelse, som snart återberättades av ett stort antal berättare. Sedan år 1895 traderas den och berättas i åtminstone fem olika versioner. Man samtliga är eniga om att ”Stagger Lee” är en bedragare, en mördare och framförallt en människa utan någon som helst förmåga att känna medlidande med sitt offer.

Berättelsen är inte bara känd i den anglosaxiska världen, utan även bland tyskar, fransmän och ryssar. På deras egna språk. Och så tillkommer alla dessa engelska versioner.

Eftersom sådana skurkar som ”Stagger Lee” är lika varnande exempel som deras motsats, nämligen de av överheten hatade och av vanligt folk älskade, sociala banditer. De som lärde oss, att vi gängse människor, inte borde låta oss kuvas, att vi borde vara stolta över våra liv och bära huvuden högt,

att vi är lika mycket människor och värda lika mycket som alla dem som vill dominera oss och bestämma över oss. Det är allom kända Robin Hood, Corisco, Jesse James, Emiliano Zapata, Francisco ’Pancho’ Villa, Salvatore Giuliano, Mykola Sjuhaj, Oleksa Dovbuš, Stenka Razin, Sándor Rosza, Andras Juhász, Lampião, Diego Corrientes, Mandrin, Rob Roy, slovaken Juro Jánošík …

Den första kända versionen av ”Stagger Lee” är framförd av Prof. Charlie Lee, känd som ”the piano thumper”, lästa jag mig till. ”Stagger Lee” blev inspelad först år 1923 av Waring's Pennsylvanians. Och eftersom den blev en omedelbar hit, så följde en rad nyinspelningar. Frank Westphal & His Regal Novelty Orchestra, Herb Wiedoeft, Lovie Austin, Ma Rainey, Louis Armstrong, Frank Hutchison, Cliff Edward, Mississippi John Hurt, Duke Ellington, Cab Calloway, Woody Guthrie, Archibald, Lloyd Price, Pat Boone, Ike and Tina Turner, The Righteous Brothers, James Brown, Wilson Pickett, Johnny and the Hurricanes, Dave Van Ronk, Tom Rush, Wilbert Harrison, Muddy Waters, Johnny Cash, John Lee Hooker, Sarp Yilmaz, Doc Watson, Taj Mahal, Tommy Roe, Pacific, Gas & Electric, The Youngbloods, Dr. John, The Grateful Dead, The Rulers, Larry Norman, The Fabulous Thunderbirds, Southside Johnny and the Asbury Jukes, Huey Lewis and the News, Nick Cave and The Badseeds, The Black Keys, Chris Whitley and Jeff Lang, Keb' Mo', Modern Life Is War, Josh Ritter och naturligtvis The Clash på deras, enligt MTV News “one of the greatest rock albums of all time” London Calling. Och sist men inte minst, Bob Dylan, som gjorde sitt framförande av den ovannämnde Frank Hutchisons versionen på albumet World Gone Wrong.

Jag har överlämnat redan mitt manuskript till boken

HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde

Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta

till ett förlag, och jag hoppas att det gör sitt bästa för att göra boken vida känd. För Kristinas och alla andra i hennes belägenhet skull.

Oväntat, mycket oväntat, är Kristina arg på mig. Inte på HSB utan på mig. Oförmodat blev det jag, som vill tvingas iklä sig skurkens roll i denna utdragna och helt onödiga konflikt. Det är mina skriverier som gör att HSB vägrar att avlägsna oljudet från hennes bostadsrättslägenhet, anklagar hon mig.

Kristina är alltför intelligent för att själv komma på denna koppling mellan mina skriverier och HSB:s vägran att åtgärda det omskrivna oljudsodjuret. Men hon är för labil för att stå emot och totalt vägra att acceptera denna absurda teori. På det här stadiet, efter månader av kamp mot HSB, söker hon efter syndabockar, och är antagligen villig att offra en kråkas svarta lever på HSB:s offerbord.

Det tog lång tid innan jag började engagera mig i Kristinas kamp mot HSB. Varför har HSB inte hjälpt henne innan dess? Vem straffade HSB med sin ignorans under den tiden som jag inte var inkopplad på fallet? Kan HSB svara på den frågan? Kan Kristina? Kan någon annan?

Kristina och jag är inte siamesiska tvillingar med en gemensam hjärna. Mina handlingar står jag för, och Kristina står för sina. Genetisk argumentation som associationsskuld förekommer tack och lov inte längre i intelligenta samtal bland samtida människor, inte i en demokrati i alla fall. Kristina är inte min förmyndare och vore hon det skulle hon ändå inte kunna hållas ansvarig och därför inte heller straffas, för mina skriverier.

När kommer HSB förlåta de synder, det vill säga mina skriverier, som jag har begått? Har HSB någon förlåtelsetidsfrist?

Min bok HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde

Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta är på gång och kommer att finnas tillgänglig på nätet och hos bokhandlare och på var enda bibliotek under många, väldig många år framöver. Tänker HSB vägra att avlägsna oljudet från Kristinas lägenhet under hela denna tid?

Jag har skrivit bokmanuset Från Astrid till Lindgren. Det stötte på patrull, som beskrivs av Wikipedia om än förenklat så här: (Se https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A5n_Astrid_till_Lindgren)

”Från Astrid till Lindgren är en roman från 2007 skriven av Vladimir Oravsky, Kurt Peter Larsen och anonym.

Boken handlar om en orädd, viljestark och målmedveten ensam mor i en tid när det ansågs skamligt att vara ogift och ha barn.

År 2004 skulle boken som först kallades Astri mi! En berättelse ges ut, men förlaget stoppade utgivningen. Ytterligare två andra svenska förlag avbröt utgivningen. Bokförlaget h:ström - Text & Kultur, var det fjärde förlag som tog sig an berättelsen och lanserade den år 2007 i samband med Astrid Lindgrens 100-årsdag under titeln Från Astrid till Lindgren.

Tiden i Från Astrid till Lindgren kommer nu skildras i en tyskproducerad film men även i en dansk-svensk.”

I en någorlunda fungerande demokrati, är det nästan omöjligt att stoppa det skrivna ordet. Från Astrid till Lindgren är ett bra exempel på det. Boken är numera utgiven på cirka 10 språk, den är utgiven som talbok, den är utgiven som följetong i cirka 50-tal tidningar och tidskrifter i Sverige och annorstädes, det har gjorts radioprogram om hur manuset fick kämpa mot censuren, den står i centrum för universitetskursboken Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturen inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken Från Astrid till Lindgren.

.

Det skrivna ordet är ostoppbart och det lever sitt eget liv. Det sprids med hastigheten beskriven i Fibonaccis talföljd och så småningom kommer nästan alla i kontakt med det.

Dagligen läser man om människor som fortfarande tror att det skrivna ordet kan stoppas och att tiden kan vridas tillbaka. Dessa människor tror på en värld som numera utspelar sig bara i enstaka enklaver.

I början av november 2019 tilldelade Svenska Pen den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai Tucholskypriset. Den kinesiska ambassaden tyckte inte om detta. För sin egen statskinesiska del och även för Gui Minhais del. Man menar att Gui Minhai betackar sig för all hjälp från någon, icke minst från svenska journalister. Eftersom de bara stjälper för honom. Känns argumentationen igen?

HSB kan köpa ut förlaget som ger ut boken HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde

Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta. Men det skulle hjälpa lika mycket som när man köpte ut dem tre förlagen som var beredda att ge ut Från Astrid till Lindgren. Det finns alltid åtminstone ett 4:e förlag.

Sedan kan man naturligtvis förhandla med mig, att dra boken tillbaka. Jag kanske håller med Macheath, när han i Ballade über die Frage „Wovon lebt der Mensch“ sjunger „Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral“.

Någon har skrivit till mig, att Kristinas kamp mot HSB kan jämföras med kampen mellan David och Goljat. Jag håller inte med om denna jämförelse. Eftersom, tro det eller ej, oavsett vad 1 Samuelsboken 17 skriver, hade den sjukligt store och tröge Goljat ganska små chanser att vinna mot den fysiskt och intellektuellt friske David, som dessutom hade möjlighet att utkämpa sin kamp utan att komma alltför nära Goljat. Kristina har inte de fördelarna gentemot HSB. Men hon kan få hjälp från håll som HSB inte räknar med. HSB kan bli lika överraskade som Filisteerna vid Efes-Dammin.

Vem behöver HSB? Nobody! Absolutely nobody. Förutom HSB.

© vladimir oravsky