På sin tid var Elmer Diktonius en av de stora litterära gestalterna i Sverige och han tilldelades även De Nios Stora Pris. Diktonius dog år 1961, 65 år gammal efter att ha varit verksam i 40 år. Han hade en relation med Edith Södergran som dog redan år 1923, bara 31 år ung. I dag är det både unga som gamla som fortfarande citerar några av hennes dikter, som exempelvis den här: ”Du sökte en blomma / och fann en frukt. // Du sökte en källa / och fann ett hav. // Du sökte en kvinna / och fann en själ - / du är besviken.”
Vad minns vi från Diktonius penna i dag?
Det är inte mycket, men vi till dags dato lever efter en av hans deviser, även om vi inte är medvetna om vem som har planterat den i Sverige. ”Att aldrig ångra det man gjort. Men det man icke gjort!”
Mot detta vill jag ställa Lucille Balls vittspridda citat: ”I would rather regret the things that I have done than things that I have not”.
Det är hur självklart som helst att det inte går att avgöra vilken av dessa diametralt motsatta tankar har en större universell giltighet, men jag är ganska så säker på att Diktonius i visst skede, skulle vilja ångra sin alkoholism, inte minst med tanke på att den troligen påskyndade och förvärrade hans Alzheimers sjukdom. (Måttlig förbrukning av alkohol verkar visserligen skydda mot Alzheimers sjukdom, men å andra sidan är så kallad alkoholdemens desto mer förekommande.)
TV-programmet Äntligen hemma var stort i Sverige, men trots det bekantades jag aldrig med det, antagligen på grund av att jag inte är någon stor tv-konsument. Nu när alla pratar om programmet, respektive dess programledare, bestämde jag mig att bekanta mig med det. Jag googlade ”http://www.tv4.se/%C3%A4ntligen-hemma” och möttes av följande meddelande ”Sidan saknas! Vi är ledsna, men sidan du söker finns inte.”
Jag kan således utbrista, att jag ångrar det jag inte har gjort, åtminstone när det gäller detta konkreta tv-fall.
Programmets ledare, har dock i mycket hög grad anledning att sälla sig till de som både av sitt samvete och yttre omständigheter tvingas att digga det som Lucille B hade att förmedla om skuld och grämelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar