onsdag 28 september 2016

Kjell Albin Abrahamson är död

Den 22 september 2016 dog radioprofilen, utrikeskorrespondenten, författaren, föreläsaren med mera, Kjell Albin Abrahamson.

En av antikens Grekland sju vise, Chilon av Sparta, myntade tanken att om man är stark, då bör man också vara barmhärtig, så att ens grannar respekterar en, i stället för att frukta en. Denna åsikt gillade eftervärlden så pass, att även våran Astrid men även våran Rune (Andréasson) spred den till hundratusentals barnmänniskor. Att en massa av våra politiker dessvärre inte kommit i kontakt med denna visdom är en annan femma. Det är varken Astrids, Runes eller ens Chilons fel.

Chilon av Sparta tillhörde inte för intet till de sju vise: förutom det ovannämnda, planterade han även ett ansenligt knippe andra klokskap hos den civiliserade delen av mänskligheten. En av dessa var att man inte skall tala illa om de döda. 

Även på den punkten brukar jag åhöra honom, men inte blint automatiskt och därmed utan undantag. Det åttonde av de tio budorden kräver nämligen att ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”, vilket betyder att man inte skall ljuga om en person, oavsett hur död och hur djupt begraven hen än är.
Så när förre detta chefen för Länsteatern på Gotland, Örjan Herlitz, åker ur prästbetyget, då kommer jag skriva en minnesruna där alla hans lögner och svinaktigheter kommer fram så att han kommer att rotera i sin grav resten av sin dödstjänstgöring. Och samma gäller Herlitzs advokat Thomas Nyh, som lät sig dras i näsan, i stället för att åtminstone under fem förgängliga minuter, granska Herlitzs sagor och utsagor. 

Tillbaka till Kjell Albin Abrahamson. 
Det var mycket som han och jag var oeniga om, när det gällde frågor rörande Tjeckoslovakien och Polen. Kjell Albin ansåg sig vara experternas expert på dessa två länder i egenskap av sin korre-titel, och jag ansåg mig vara expert på detsamma, eller åtminstone på Tjeckoslovakien, på grund av att jag är född där, fick min utbildning där, arbetade där, var verksam där. 

Nobelpristagaren Rudyard Kipling konstaterade i ”The Ballad of East and West”: “Oh, East is East and West is West, and never the twain shall meet,
Till Earth and Sky stand presently at God's great Judgment Seat;
But there is neither East nor West, Border, nor Breed, nor Birth,
When two strong men stand face to face, though they come from the ends of the earth!”. Och så var det mellan Kjell Albin och mig, när det gällde det ovannämnda. 
Helt annorlunda var det när kulturen kom till tals. Där var vi eniga.
Så sent som i augusti det här året skrev jag en betraktelse om programmen ”Sommar” och ”Vinter i P1” i Tidningen Kulturen https://tidningenkulturen.se/index.php/mer/kroenikor/99-gkr/21752-sommar-och-vinter-i-sveriges-radios-p1 och han hörde av sig ”Vladimir, tack. Du har flera poänger. Kanske citerar jag dig i något sammanhang.”
Kjell Albin var en begåvad berättare och han hade en ansenlig massa berättelser att förmedla. Och där uppe, fortsätter han med sin berättargärning. Säkerligen. Och eftersom tiden där uppe är minst en oavkortad evighet lång, så kanske han hinner åtminstone där citera mig i något sammanhang.  
Vladimir Oravsky är författare till den välsäljande ockulta boken ”Den gamla och edens lustgård” i vilken Astrid Lindgren för himmelska samtal med en ängel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar